Hej!
Jag har en korthårig dvärgtaxtik som nu är 7 månader. Jag köpte henne när hon var 4 månader pga av ett återbud. Detta är min femte tax och alla de andra har jag köpt när de varit 8 veckor. Uppfödaren bor väldigt enskilt på en gård lite i bergen så valpen hade tyvärr inte träffat så många människor när jag fick henne.
Jag märkte ganska snabbt att hon är verkligen en skrajsen liten hund. Rädd för människor, bilar, ljud, ja allt möjligt. Vi har tagit det jättelugnt och verkligen försökt att låta henne bekanta sig med omgivningen i långsam takt. Vi har även en treårig taxtik som är väldigt trevlig i humöret. Gillar människor, promenader mm. Trodde att valpen skulle känna sig trygg med en äldre kompis och ta efter henne.. Inomhus så leker de och springer omkring och jagar varandra och då har hon hur kul som helst.
Valpen har aldrig riktigt varit bekväm med att vara utomhus eller att gå promenader. Men nu är det värre än någonsin! Hon kastar sig bakåt för att slippa att gå. Försöker att komma ur koppel eller sele. Skäller gällt på ^konstiga" ljud. Hon är veterinärkollad flera gånger så jhon är ok, men jag vet inte varför hon är så rädd. Är det bara att vänta ut?
Hemåt så går hon på, men bort från hemmet så måste man dra henne (vilket jag inte vill) eller bära henne.
Vad tror ni? Spökåldern? Är det bra att vänta ut? Finns det hundar som är så här jämt? Snälla, ge nig hopp!