Hej alla fina hundmänniskor
Idag den 23 december är det ett år sen min älskade Ginza gick bort..💔 Det är en tung dag o julen känns skit. Jag har inte bara förlorat Ginza i år.. ca 5 månader efter Ginzas bortgång, skaffade jag en ny schäfer. Jag va så schäfersjuk att jag grät när jag såg nån schäfer gå förbi utanför😪 Schäfertiken jag skaffade va 2 1/2 år, hade innan bott på landet där hon bara hade sprungit runt i trädgården och lekt med 3 andra hundar. Jag bor strax utanför en stad men ändå livligt med folk och hundar och bilar osv. Tiken hade stora problem vid hundmöten och skällde hej vilt. Hon var absolut inte aggressiv på nåt sätt utan ville förmodligen bara leka men det blev jobbigt. Grejen är att jag har svår artros i händer och fingrar och artros i rygg samt HMS. Detta gjorde att situationen blev helt ohållbar. När vi va hos min kille som bor på landet gick det hur bra som helst. Det är sjö och skog och en egen halvö. Hunden och jag var nästan jämt på ön och hon var alltid lös. Jag lärde henne att simma o hon blev helt tokig i det o det gick hur bra som helst. Men när vi kom hem till stan så fortsatte problemen. Jag blev tillslut tvungen att omplacera henne. Jag klarade inte av det pga smärtan. Nu letar jag efter hus på landet med skog o sjö. O nu till frågan. Hon som jag omplacerade hunden hos, säger att jag får köpa tillbaka henne om jag vill. Jag vill inget hellre då jag älskar denna hund o gråter efter henne ff. Saknaden efter henne är fruktansvärd o det vet hon som köpte henne. Hon säjer att självklart, får du det, jag vet att du älskar henne. Jag kommer inte att göra det så länge jag bor här men hittar jag nåt på landet så vill jag köpa tillbaka henne. Min kille, min dotter o flera tycker inte det men min kärlek till henne är så stor att jag inte kan avstå. Jag är sjukpensionär och är alltid hemma. Bor jag på landet så är det skog o trädgård som gäller. Jag vet att hon får det bra hos mig. Jag sätter alltid hunden i första hand. Vad tycker ni..? Tänker jag dumt..?