Du har så rätt! Tror jag är orolig överlag över skräckscenariot att jag skulle ångra att vi skaffade honom, eftersom jag känner stort ansvar och inte vill att han ska behöva flytta någonsin igen. Men han är verkligen en drömhund på så många sätt, och jag får väl acceptera och försöka uppskatta honom för den han är trots att han är lite kattlik. Igår kom han och la sig tätt intill mig på soffan och sov med huvudet på mitt ben, som för att visa att vi faktiskt hör ihop trots allt :)