När jag hämtade hem min första valp så sa uppfödaren åt mig att förvänta mig det absolut värsta monstret jag kunde föreställa mig så skulle allt som inte blev så illa kännas som en vinst. Trots det var det värre än jag kunde föreställa mig. Men jag lärde mig jättemycket och den hunden växte upp och blev den mest fantastiska underbara hund man kan tänka sig. Men som liten fick jag ofta lyfta upp och bära honom, det var det enda som gjorde att han kunde varva ner.
Först skulle jag vilja påminna om att det är en bebis du har fått hem. Den kan inte prata med dig, den berättar genom sina handlingar att den behöver något. Och det låter som om den behöver hjälp med att landa, bli trygg och att bara få vara.
En sak som lätt händer, och som det verkar utifrån hur du skriver, så klandrar man lätt den där lilla bebisen man fått hem. Man blir irriterad, tycker att den inte beter sig som den borde. Den är fel.
Man får inte glömma att det är människan som är den vuxna och mer intelligenta (?) varelsen i sammanhanget, och det är vi som människor som har valt att den där lilla varelsen skulle flytta hem till oss. En valp har inget som helst ansvar i situationen den befinner sig i. Den gör inga fel, alla misstag är dina.
Och det är ok att göra fel, det är ok att inte kunna allt från start. Det är stort att erkänna att man befinner sig i en situation som man inte klarar av, det är stort att be om hjälp. Det är tyvärr inte alla som gör det utan de tror att de måste vara experter på allt från dag 1.
Vill påminna om att om du går omkring och är irriterad och känner dig missnöjd så kommer valpen känna av det. Det spelar ingen roll om du säger något väldigt glatt, hundar är väldigt bra på att känna av hur genuin man är. Ett tips som jag fick väldigt tidigt och som jag alltid har i bakhuvudet är "säg vad du menar, och mena vad du säger".
Du har fått massa bra råd, och glöm inte bort uppfödaren. En bra uppfödare vill ju att deras valpar ska få ett bra liv så de hjälper gärna till när det blir problem.
Ta några djupa andetag, sänk axlarna och kom ihåg att det är en liten bebis. Det är bättre att utstråla "lille vän, har du det jobbigt med att koppla" än "fan, kan h*n aldrig bara vara lite lugn".