Det är ju tyvärr så att man som ny hundägare tyvärr drabbas av många "förståsigpåare" i vardagen, de har en förmåga att inte respektera ens önskemål när det gäller hunden och vill gärna kliva in och berätta hur man ska göra. Ibland kan det vara lättare att helt enkelt låta hunden få lugn och ro i ett annat rum om man får hem någon som inte kan hålla fingrarna i styr. Kom ihåg också att du inte behöver förklara dig för alla.

Jag har själv haft en hund med stor integritet, han blev 13 år och en alldeles underbar hund så länge man lyssnade på honom och respekterade hans gränser. Det hjälpte också att vara väldigt tydlig när det gällde sånt som han kanske inte uppskattade så mycket, tydliga rutiner för kloklippning och annat. Ni kan ju t ex träna på att hunden alltid blir lyft från samma ställe, t ex en stol. Det blir mer förutsägbart än att bli upplyft helt plötsligt och man kan träna så att vovven frivilligt går dit och blir belönad.

En del hundar tycker (av någon anledning) att det manliga släktet är lite läskigare, min svägerska har en sån hund. Den hunden har inte råkat ut för något obehagligt men hon behöver ändå mer tid för att få förtroende för män.