Ja, uppfödaren tyckte det var rätt att jobba på inne nu. Tror egentligen nog det är bra att jobba mycket på det lilla, som ingång, avlämning, grepp... att springa långt ute och söka tror jag är mindre bråttom med, men det är ju så mycket roligare att man liksom vill göra det så fort man kan!! Jag tänker att nu ska vi jobba på att köra apportering inomhus, sen ute i tråkig liten del av trädgård, så grepp och sånt sitter innan hon måste söka upp saker ute i skogen.

Jag kan ju absolut köra typ "loss"-kommando och byta mot en leksak eller godis. Varit lite tveksam till att använda godis i det momentet dock efter att ha hört från andra som avrått från det bestämt.. sen om det är så j-a viktigt, men de har väl menat att man kan få lite problem om hunden förväntar sig godis, kanske slänger apporten för fort eller blir för fixerad på just godiset så att säga. Det stadie jag tänker man vill komma till är att själva apporteringen är den stora belöningen. Att om man gjort en avlämning - då får man ju snart springa ut och söka/hämta en till! Har sett det hos andra hundar..

Tanken nu var också att jag var tveksam till att ta den så fort eftersom jag inte vill få henne att känna att "så fort jag kommer in med den där så förlorar jag den". Men genom att byta till nått annat som är lagom att bröta med så kan det säkert funka. 

Uppfödaren sa faktiskt ungefär som dig. Men först att gärna klappa/berömma aktivt och försöka få henne att hålla i den utan att tugga när hon kommit fram till en - även om hon rör sig och går runt vid en/på mig. Sen om vi ska träna vidare att byta den mot beröm/nån godis eller så. Och om vi är "klara", ge henne nått annat mysigt att bröta med i knät tex. Tror jag får känna av lite, inte helt lätt att få henne att inte vilja tugga när hon väl kommit fram. Kanske kan det funka att byta den relativt omgående, men träna "håll" utan tugg som ren lydnadsapport på sidan av (som man gör i vanliga lydnadsträningen).

Tror man kan få många goda råd, men man måste sen också se hur ens egen hund är. Jag är iaf glad att hon själv valde att kyuta till mig med dummien, med en skön utstrålning och viftande svans :D

Kan tänka mig vilt i vatten är lättare att få rätt! Det går ju inte att stanna och bita i det när det flyter på vattnet på samma vis, eller leka runt på platsen viltet är..

Alltså även om vissa är extrema med petitesser i spår när man ser dem skriva online, så tror jag ändå inte alla är det i praktiken. Man ser nog lite hur hunden är, vissa är ju rena stjärnor helt naturligt. Det viktiga är nog att man ser så vinden ligger rätt och att man faktiskt kan skippa köra ett spår om man inte tycker det blev så bra, om vinden vänder osv.

Bra, då vet jag hur man gör på "viltpromenaden " då! Låter smart, för man vill ju inte in och slåss om bytet med valpen liksom, det skulle nog kunna förstöra en del om det vill sig illa. Ett sånt test kunde vi ju absolut göra.

Sen ska jag vara rätt ärlig också med att det viktigaste för mig personligen är nog inte att hon blir grym på dummies och prov med svåra dirigeringar.. för mig vill jag mest bara få till att hon ska gilla och fungera i vanliga praktiska små-jakter med mig och några kompisar typ. Att kunna dra ut och köra duvjakten, gåsjakten om det funkar, svartfågel, nå änder vid nån damm eller vattendrag... Samt spåra rådjur vid behov. Har hon då inte perfekta avlämningar utan slänger nån duva vid fötterna på mig, ja då går inte världen under faktiskt.

Sen ska vi ju förstås försöka och satsa på att få till det så bra som möjligt, men inte på bekostnad av att vi ska ha roligt tillsammans. Tänkte ju gärna köra lite räddningssök och sånt med henne å, för det roliga och sociala. Är glad att min uppfödare ser rätt positivt på att göra olika saker och bara ha kul i mesta möjliga mån, och att de får jobba..