Hej! Hoppas att någon orkar läsa, och kanske även har några kloka råd, uppmuntrande ord etc. Jag har nog drabbats av puppy blues,  mycket på grund av det jag ska ta upp i inlägget.

Jag har en 16 veckors schäfervalp,  hane. Vi längtade, väntade och förberedde hans ankomst i 5 år, så han är oerhört efterlängtad och älskad. Jag växte upp med bla just Schäfer så jag är inte helt ny på detta, men ringrostig.

Han är vansinnigt vacker, smart, rolig, busig och påhittig,  med sylvassa tänder - en helt vanlig valp med andra ord. Men, det finns ett problem och det är att han biter så mycket, och det HÅRT.

Mina armar är fulla av ömmande blåmärken,  bitmärken och rivmärken. Även mina fötter och anklar är fulla i sår efter hans "attacker".

Det är ingen aggressivitet inblandat,  men däremot lek, bus och överslag på energi.

Vi har pratat med andra hundägare,  och googlat dagar och nätter igenom hur vi ska hantera, och bli av med problemet.

Vi är inte några som förespråkar hård uppfostran i form av nyp, ta tag i nackskinn, lägga ner osv. Vi tror istället på fast men vänlig uppfostran. Vi har hittils hanterat det på följande vis:

* hålla oss lugna 

* säga ett bestämt NEJ

*erbjuda leksak/tuggben

Funkar inte det,så går vi ifrån honom och ignorerar honom en stund.

Tyvärr har vi inte haft någon större framgång i detta. Han kan tex komma fram till mig när jag står och laga mat, och från ingenstans börja bita mig i fötter/anklar, det är alltså inte alltid så att vi leker och han helt plötsligt börjar bitas i fötterna,  utan det är han som helt random börjar bitas.

Man är ju inte mer än människa och kan inte hantera hur mycket smärta som helst,  för när han biter i fötter och anklar, då gör det ONT. 

Jag vill verkligen inte höja rösten/ryta åt honom, men några ggr har jag gjort det när smärtan blivit för stor och jag provat alla andra saker vi försöker hålla oss till. Men, det resulterar bara i att han blir ännu bitigare och vildare. Så, vi försöker verkligen att behålla lugnet och avleda och tillslut ignorera..

Alla säger att det är en fas som går över, men som vi kämpat och kämpar med detta utan resultat (än) är det svårt att se att detta någonsin kommer att ge med sig 🥺

Han får mkt motion (anpassat till sin ålder såklart) så gott som varje dag får han springa i skogen med långlina vilket han älskar. Vi gömmer godis i skogen som han får söka upp vilket han är en fena på, även leta upp oss i skogen osv, så vi ger honom även mkt hjärngympa, både inomhus och utomhus. Så ofta vi har möjlighet tar vi sällskap av vänner med hund så han får leka av sig med en kompis.

Han får alltid vila/sova ifred.

Utöver just det hårda bitandet,  är han underbar och vi älskar honom så vansinnigt mycket. Han är väldigt social,  vänlig och öppen mot alla vi möter.

Jag växte som sagt upp med bla Schäfer , men kan inte minnas att någon tidigare hund varit så här bitig.

Någon som känner igen sig i detta som har några tips att dela med sig av?