....är det en varning för denna sida du hänvisar till eller vad? Du skriver:
den som startat denna såkallade klubb är en av de 2 seriösa uppfödare som fanns tidigar, personen ifråga är en av de som är skyldiga till att hundar inte kunnat vara kvar hos ursprungsköparen.....
Vad menar du med det egentligen? Själv skulle jag väldigt gärna vilja ha just en kangal och har varit intresserad av rasen i många år. Dock har jag inte de förutsättningar man ska ha för att ha rasen. Dels är jag inte stark längre, bor fel (när det gäller stan men inte på landet) osv. Vacker hund är det dock.

Min dobermann smälter alla ben, även s k F-ben, helt och fullt. Likaså gör flera andra hundar (av varierande raser) som jag känner till.
Vad menar du med detta att kangalen har ursprungliga enzymer kvar som gör att de kan smälta ner F-ben? Det verkar helsnurrigt...

Det beror ju helt på benen också, ben från en kyckling, det går at tugga i sig, men att smälta ben från gammal fågel, det går vad jag vet inte... många av de djur man äter är ju unga o deras ben går att tugga sönder.

Det kan du ju i o f s ha rätt i. Jag tänkte bara på de benen jag köper från affären och slakteri, inte på ben från "pensionärer". Så då lät påståendet minst sagt märkligt.

Källa? Mycket konstig tråd måste jag säga, men just detta skulle jag verkligen villja ha bevisat, låter alldeles för mycket som en rasmut utan någon som helst grund tycker jag. HAr inte sett ett enda ben i mina hundars avföring och de är inga Kangaler precis. Varför man rekomenderar att man skall ge ben från ungdjur när man BARFAR el liknande har förövrigt inte med smälbarheten att göra enbart utan med hårdheten, alltså så att risken för att tänderna skall förstöras när hunden krossar benet. Samma anledning som man inte skall ge bärande ben.

Hej "Pali"!
Jag heter Susanne och är en av dem som var med och startade Svenska Kangalsällskapet som du dissar i ditt meddelande. Det vore trevligt om du kunde utveckla lite om vad du menar med dina påståenden, som låter väldigt negativa och tråkiga.

Vår förening Svenska Kangalsällskapet arbetar idéellt. Vi är mest aktiva i ett av våra projekt som har till uppgift att verka för att kunna använda kangalhundar till det dom är framavlade till - som boskapsvaktare - även här i Sverige. Vi är också - med tanke på ditt inlägg- involverade i att hjälpa till med omplaceringar av både vuxna och unghundar. Personligen lägger jag ner ganska mycket tid och även pengar på detta. Många förstagångsägare av Kangalhundar börjar tyvärr avla utan kunskaper om vare sig individerna eller linjerna bakåt. Sedan annonserar man ut valparna på ställen som blocket, för oförskämda summor till oinvigda valp-köpare. Tyvärr är verkligheten den att det är ganska vanligt - även här i sverige med vår ännu lilla population av Kangalhundar - att de förr eller senare blir föremål för omplacering. Mycket beroende på att inte valpköparna fått rätt och tillräckligt med information , men mest för att det är en mycket krävande ras. En Kangalhund gör sig allra bäst som boskapsvaktare på landsbygden. Jag har varit intresserad av rasen i över trettio år och haft egna Kangalhundar i över tio år, så jag tror mig veta lite vad jag pratar om.

Vad gör ni i "kangalgänget"?

MVH
Susanne Edlund

hur ser kangalen på andra hundar? dödar de dem med?

alltså om det växer upp i fårflocken som "vakthund", men det finns även andra hundar i familjen. (som inte får umgås med fåren... ) om kangalen går lös på gården och det kommer en vanlig hund, ligger den risigt till?