Hunden kommer använda luktsinnet, hörseln och känseln ännu mer. Förlorar man ett sinne förstärks resterande.

Troligtvis kommer hunden vara lite försiktigare också.

/sara

Hur menade du "ploppade ut"?

Ur ögonhålorna eller trillade de ur och ned på på golvet??
Satt de kvar i trådarna ??

Aldrig hört om liknande och har väldigt svårt att ens föreställa mig scenariot.

Stackars vovvven!>-<

det jag menade med att ploppa ut var att dom hoppade ur ögonhålorna:( och de rann massa blod.. det var hemskt att se.
men nu vet vi inte om vi ska sälja vår stora blandras hund som orsakade detta, han har aldrig gjort nåt sånt här tidigare:(

får hoppas på att inga nerver skadades =( förhoppningsvis var det kanske bara bristningar från musklerna i ögat som skapade blödningarna *hoppas på det bästa*

Ang. er större hund , var det rent bus el. i aggressivitet?
eller bara en ren olyckshändelse?

Men usch vad hemskt! Hoppas det går bra för henne och dig.

Jag träffade en cockerspaniel en gång, som var både blind och döv. Men ägaren sa att hon var en jävel på att använda nosen.
Så då förstärks antagligen alla övriga sinnen.

Jag vet en schäfer som levde många år i total blindhet.
Husse ansåg att hunden hade ett bra liv och så såg det faktiskt ut att vara också.
Det enda som kunde skapa problem var om någon möbel fick en ny plats i huset. Då kunde hunden, som lärt sig sina vanliga vägar i huset, slå i nosen.

Jag beklagar verkligen.

en kompis sheltie blev blind vid sex sju års ålder och han klarade sig fint så länge han fick gå på de promenadstråk han var van vid och inga möbler flyttades på inomhus.
Beklagar verkligen o hoppas att det går bra!

var rent bus, han tror att är lika liten som dom andra små hundarna

Blir hunden blind så brukar de anpassa sig bra med sin superlukt också.
Det gäller bara att inte möblera om och tänka sig för hemma.

Hunden brukar känna sig för i början av förståeliga skäl men det brukar inte bli några problem senare.
Hundägaren får ju vara hundens ögon ute så inget händer och att man har hunden kopplad nära intill sig.

Hoppas det ska bli bra för din jycke och familj!

MVH//Sanna

En hund som plötsligt blir blind har betydligt svårare att klara sig än en som sakta blir blind pga t.ex PRA eller katarakt. Såna ögonsjukdomar tar vanligen några år på sig att utvecklas till full blindhet och under tiden vänjer sig hunden successivt och andra sinnen (främst hörsel och luktsinnet) förstärks.

Om din chin blir blind efter den här olyckan kommer den troligen att må mycket dåligt under en tid innan den har börjat vänja sig vid att inte se. Plötsligt blinda hundar brukar reagera med mycket stor osäkerhet och oro och genom att "deppa ihop", inte vilja röra sig i onödan och inte utan koppel och närkontakt utomhus.   

Med stort tålamod och mycket hjälp kan din hund så småningom börja bli säkrare. Dock är det troligt att det skulle gå bättre om du bara hade denna enda hund att ta hand om.

Hundar som blir successivt blinda kan få stor hjälp av en annan hund i hushållet. Jag hade själv en gamling som blev blind sakta men hon hade en bästis som självmant blev en fantastisk "blindledarhund" och var till stor hjälp och trygghet för den blinda. Plötslig synförlust ger plötsliga förändringar och har därför sämre chans att sluta lyckligt. Man bör dock inte kasta in handduken innan man sett hur just den här hunden reagerar. Kanske hon inte ens blir blind!

Om det var min lilla hund som hade råkat ut för denna olycka så skulle jag ta hem henne och lämna bort den andra hunden under någon vecka tills den "blinda" fått vänja sig lite vid de nya förhållandena. Om den andra hunden var en vildbasare skulle jag försöka omplacera den.