Re: hur är det med dogo argentino egentligen?
          För mig finns det ingen annan ras, bättre familjehund finns inte.
Givietvis kan man inte bara ha den som familjehund utan man måste aktivera den med (som med dom flesta hundar)
Uno går bra ihop med alla tikar och valpar oavsett kön.
Hanhundar är det si så där med,vissa går bra vissa går inte alls.
Det är bara en hund som han gör utfall mot och det är grannhunden som har startat ett slagsmål med Uno för ca 1 år sedan,sedan dess så tål han inte honom.

Uno är lugnet själv,han hetsar inte upp sig i onödan,däremot tiken jag har som kommer från chile och inte är van att bo i familj på samma sätt är lite annorlunda.
Hon kan vara misstänksam mot främmade och tom skälla/morra lite innan hon lär känna dom.
Men det ska vi nog få bort när hon bott här ett tag..

Det där att dom inte går att ha i tätbebyggt område och lägenhet köper jag inte alls,det är ju bara att va ute mer,vill man ut i skogen finns buss eller bil.
Skulle jag va tvungen att flytta till en trång etta skulle hundarna givetvis få följa med för inne ligger dom mest på rygg med benen i vädret..

          Re: hur är det med dogo argentino egentligen?
          Jag väljer att ventilera min bild av Dogo argentino som ras. Mycket kan säkert tilläggas och åsikter variera, men detta är mina observationer under 10 år såväl i Sverige, men främst utomlands och framförallt i rasens hemland, Argentina.
I slutet av dagen är det du som läser som väljer vad du vill ;).


1: hur är dom mot främmande människor och barn

Mycket bra.

2: hur är dom mot andra hundar?

Krävs mycket och tidig socialisation, speciellt hanhundar. En dogo är både en hund med dominant och självständig karaktär med starka drifter. Dessutom har en dogo en mycket envis och hård i ett kampmoment, se rasens bakgrund och användningsområde. En tik är generellt lättare att socialisera med samma kön ( dock ej under löp ).
En dogo är inte en hund som ska springa o hälsa på nya hundar i alla lägen för även om den inte startar en konflikt svarar den raskt och hårt om anledning ges. Detta gäller även tik som hane och bör verkligen betänkas, och är rastypiskt.
Under jaktmoment fungerar ofta även norm hund aggressiva individer tillsammans därför att de har en uppgift. När jakten är över, går sällan hanhundar ihop.
En dogo kan dock fungera väldigt fint med motsatt kön och i vissa lägen ok med hund av samma kön med mindre dominant natur.

3: är det vanligt att dom är aggressiva mot andra hundar med lika kön?

Väldigt, med hanar en regel mer än ett undantag, tikar generellt bättre.

Lite olika åsikter här och det är ju alltid intressant, här kommer mina tankar.

Någon nämde att man inte ska fokusera på vad rasen var tänkt att avlas för men mer att se till vad den avlas till idag.
Det påståendet är för mig både okunnigt och ignorant.

Idag, i Sverige och runt om i världen, lite generellt, avlas det på dogosar utifrån vad mänskliga individer tycker en dogo ska vara, inte utifrån vad som en man som hade ett tydligt mål skapade, som någon också nämde en färdig hund i typ.

Alldeles för ofta tänker dessa individer, utifrån egna syften, inte för att föra en hundras framåt ( tex förbättra rasspecifika problem ), men det är inget unikt för dogon i sig.
Många av dessa uppfödare tar sig vatten över huvudet och skulle aldrig ens äga rasen, men olika människor med olika mål och visioner, det är bara att inse att så är det bara, alla har rätt att äga hund och bli experter som uppfödare så fort de fått in två hundar...
Är det rätt? enligt mig nope, aldrig på kartan.

En dogo argentino ska vara en hund med karaktär, det gäller inte minst hanarna.
karaktär kan lätt missförstås och riktas fel när en person som inte förstått vad det handlar om köper en hund med starka instinkter.
Någon nämde att det ofta går fel här. Med en rastypisk dogo, så är den sannolikheten ganska stor, men hunden bjuder inte på överraskningar, hundägaren är dock inte lämpad för så mycket hund. Med en ikke rastypisk dogo ( vanligare ) kan problemen vara mycket värre och mer svåra att hantera.
Ett exempel på ett ikke raskorrekt beteende är

Nervsvaga individer.
Tyvärr mycket vanligt, tack vare den moderna aveln, showaveln.
Tänk efter själva, en hund gjord för storviltsjakt ( vildsvin ), tror ni en sådan hund fungerar med dåliga nerver?
Tyvärr avlar några på sådana hundar, med ursäkter av allla olika slag.
Vissa kallar till och med en skällande hund med ragg på ryggen som backar och har svansen mellan benen en hund med skärpa, och ser det som ett bra vaktande beteende, i rest my case.
Ett annat problem är ohomogena hundar.
rasen är ganska ung vilket ger olika former av throwbacks till bakomliggande raser men ett problem som sällan näms är ny inkorsning av raser för att tjäna mer pengar.
Detta har skett bland de stora uppfödarna med maffiga championhundar från Buenos aires, för maffighet och storlek säljer och vinner shower. sedan fortsatt i flera länder i Europa. På tex landsbygden i Argentina, där hundarna fortfarande används som jakthundar, är de ofta betydligt mindre mastiff liknande och mindre, dvs mer funktionella ( snabba, uthålliga ). Dessutom, enligt mina erfarenheter, betydligt mer stabila och genuint modigare.

Intressant att måtten på hundarna har höjts i showringen här i Europa, så klart för att gynna de på den yttre marginalen.
Förbättrar en Mastiff, eller en Grand danios en dogo, mer än utseende, knappast positivt.
Nu kan man säga att dessa mer eller mindre redan finns i rasen så no harm done.
Då bör man nog studera hur mycket och varför, ingen av dessa var en stor del i dogons framtagande, utan användes enbart som finslipning.

Man talar ofta om hur blandraser med olika driv blandas så blir det negativt utfall, det gäller i allra högsta grad här med, dogons grund, något som den alltid avlades tillbaka till är en idag utdöd hund som inte skiljde sig nämnvärt ut i driv från de brittiska raser som idag återfinns, eller är grunden till de sk. kamphundarna.

Rastypiska egenskaper finns precis i samma utsträckning i tikar, ofta mer, men det visar sig inte lika tydligt och ofta som hos en hanhund, och framförallt inte i onödan.
En dogo är en hund som kan överraska men om det kommer som en sådan har man troligen inte förstått hundens natur.
En dogo är en underbar hund det vill jag poängtera, men det är en mycket speciell hundras och den kräver ägare därefter. jag vill motsäga mig när man bagateliserar och säger ord som att en dogo är si eller så. Jag anser att en dogo ska vara enligt gamla standarden, det är den hund jag vill äga och känna mig konfident att ha för att jag har en stor sannolikhet att kunna förutse och förstå hunden.
Den dogon är den jag framhäver här, ni andra kan ha lika rätt, men om vi skiljer oss mycket i åsikter, tror jag att vi inte äger samma typ av hund mer än namnet.
Hundar är individer och dogos är en hund som bara finns i en färg, men i tyvärr allt för många skepnader.
Jag, som för övrigt äger en tik i nuläget, gör det av den anledningen att jag inte är speciellt intresserad av show off beteendet många hanhundar får i faser, samt den mer uppenbara könsdrivna dominansbeetendet. En tik är generellt mjukare i norm läget, men samtidgt väldigt seriös i situation som kräver det och i tex jaktmomentet ofta minst lika eller mer lämpad.
En dogo ska och är mycket förutsägbar och pålitlig men starka drifter som dominans och bytesdrift gör att den absolut inte lämpar sig för alla.
Själv skulle jag, om jag någonsin kom på tanken att avla se det svårt för mig i Sverige att finna ägare till de ganska många valpar som kommer ut ur en kull. Generellt, både för människorna men i synnerhet för hundarna.
Du kan äga en dogo och ge den minimalt av det den behöver. Men ju mer du bortser från rasen natur, ju mer kommer du en dag sitta i skiten.
Vill man ha en dogo som är en vit hund, soff potatis, ja då ska man finna de uppfödare som påstår sig ha underbara vackra hundar med minimum jaktinstinkt, dvs de som vill ändra dogon mot något den aldrig var tänkt till att vara-
problemet är bara att det tog många generationer att skapa en färdig hundtyp. Hur lite en dogo än kan verka vara en dogo, finns ofta en del kvar och det bör man betänka.
Alltid.

          Re: hur är det med dogo argentino egentligen?
          Jag väljer att ventilera min bild av Dogo argentino som ras. Mycket kan säkert tilläggas och åsikter variera, men detta är mina observationer under 10 år såväl i Sverige, men främst utomlands och framförallt i rasens hemland, Argentina.
I slutet av dagen är det du som läser som väljer vad du vill ;).


1: hur är dom mot främmande människor och barn

Mycket bra.

2: hur är dom mot andra hundar?

Krävs mycket och tidig socialisation, speciellt hanhundar. En dogo är både en hund med dominant och självständig karaktär med starka drifter. Dessutom har en dogo en mycket envis och hård i ett kampmoment, se rasens bakgrund och användningsområde. En tik är generellt lättare att socialisera med samma kön ( dock ej under löp ).
En dogo är inte en hund som ska springa o hälsa på nya hundar i alla lägen för även om den inte startar en konflikt svarar den raskt och hårt om anledning ges. Detta gäller även tik som hane och bör verkligen betänkas, och är rastypiskt.
Under jaktmoment fungerar ofta även norm hund aggressiva individer tillsammans därför att de har en uppgift. När jakten är över, går sällan hanhundar ihop.
En dogo kan dock fungera väldigt fint med motsatt kön och i vissa lägen ok med hund av samma kön med mindre dominant natur.

3: är det vanligt att dom är aggressiva mot andra hundar med lika kön?

Väldigt, med hanar en regel mer än ett undantag, tikar generellt bättre.

Lite olika åsikter här och det är ju alltid intressant, här kommer mina tankar.

Någon nämde att man inte ska fokusera på vad rasen var tänkt att avlas för men mer att se till vad den avlas till idag.
Det påståendet är för mig både okunnigt och ignorant.

Idag, i Sverige och runt om i världen, lite generellt, avlas det på dogosar utifrån vad mänskliga individer tycker en dogo ska vara, inte utifrån vad som en man som hade ett tydligt mål skapade, som någon också nämde en färdig hund i typ.

Alldeles för ofta tänker dessa individer, utifrån egna syften, inte för att föra en hundras framåt ( tex förbättra rasspecifika problem ), men det är inget unikt för dogon i sig.
Många av dessa uppfödare tar sig vatten över huvudet och skulle aldrig ens äga rasen, men olika människor med olika mål och visioner, det är bara att inse att så är det bara, alla har rätt att äga hund och bli experter som uppfödare så fort de fått in två hundar...
Är det rätt? enligt mig nope, aldrig på kartan.

En dogo argentino ska vara en hund med karaktär, det gäller inte minst hanarna.
karaktär kan lätt missförstås och riktas fel när en person som inte förstått vad det handlar om köper en hund med starka instinkter.
Någon nämde att det ofta går fel här. Med en rastypisk dogo, så är den sannolikheten ganska stor, men hunden bjuder inte på överraskningar, hundägaren är dock inte lämpad för så mycket hund. Med en ikke rastypisk dogo ( vanligare ) kan problemen vara mycket värre och mer svåra att hantera.
Ett exempel på ett ikke raskorrekt beteende är

Nervsvaga individer.
Tyvärr mycket vanligt, tack vare den moderna aveln, showaveln.
Tänk efter själva, en hund gjord för storviltsjakt ( vildsvin ), tror ni en sådan hund fungerar med dåliga nerver?
Tyvärr avlar några på sådana hundar, med ursäkter av allla olika slag.
Vissa kallar till och med en skällande hund med ragg på ryggen som backar och har svansen mellan benen en hund med skärpa, och ser det som ett bra vaktande beteende, i rest my case.
Ett annat problem är ohomogena hundar.
rasen är ganska ung vilket ger olika former av throwbacks till bakomliggande raser men ett problem som sällan näms är ny inkorsning av raser för att tjäna mer pengar.
Detta har skett bland de stora uppfödarna med maffiga championhundar från Buenos aires, för maffighet och storlek säljer och vinner shower. sedan fortsatt i flera länder i Europa. På tex landsbygden i Argentina, där hundarna fortfarande används som jakthundar, är de ofta betydligt mindre mastiff liknande och mindre, dvs mer funktionella ( snabba, uthålliga ). Dessutom, enligt mina erfarenheter, betydligt mer stabila och genuint modigare.

Intressant att måtten på hundarna har höjts i showringen här i Europa, så klart för att gynna de på den yttre marginalen.
Förbättrar en Mastiff, eller en Grand danios en dogo, mer än utseende, knappast positivt.
Nu kan man säga att dessa mer eller mindre redan finns i rasen så no harm done.
Då bör man nog studera hur mycket och varför, ingen av dessa var en stor del i dogons framtagande, utan användes enbart som finslipning.

Man talar ofta om hur blandraser med olika driv blandas så blir det negativt utfall, det gäller i allra högsta grad här med, dogons grund, något som den alltid avlades tillbaka till är en idag utdöd hund som inte skiljde sig nämnvärt ut i driv från de brittiska raser som idag återfinns, eller är grunden till de sk. kamphundarna.

Rastypiska egenskaper finns precis i samma utsträckning i tikar, ofta mer, men det visar sig inte lika tydligt och ofta som hos en hanhund, och framförallt inte i onödan.
En dogo är en hund som kan överraska men om det kommer som en sådan har man troligen inte förstått hundens natur.
En dogo är en underbar hund det vill jag poängtera, men det är en mycket speciell hundras och den kräver ägare därefter. jag vill motsäga mig när man bagateliserar och säger ord som att en dogo är si eller så. Jag anser att en dogo ska vara enligt gamla standarden, det är den hund jag vill äga och känna mig konfident att ha för att jag har en stor sannolikhet att kunna förutse och förstå hunden.
Den dogon är den jag framhäver här, ni andra kan ha lika rätt, men om vi skiljer oss mycket i åsikter, tror jag att vi inte äger samma typ av hund mer än namnet.
Hundar är individer och dogos är en hund som bara finns i en färg, men i tyvärr allt för många skepnader.
Jag, som för övrigt äger en tik i nuläget, gör det av den anledningen att jag inte är speciellt intresserad av show off beteendet många hanhundar får i faser, samt den mer uppenbara könsdrivna dominansbeetendet. En tik är generellt mjukare i norm läget, men samtidgt väldigt seriös i situation som kräver det och i tex jaktmomentet ofta minst lika eller mer lämpad.
En dogo ska och är mycket förutsägbar och pålitlig men starka drifter som dominans och bytesdrift gör att den absolut inte lämpar sig för alla.
Själv skulle jag, om jag någonsin kom på tanken att avla se det svårt för mig i Sverige att finna ägare till de ganska många valpar som kommer ut ur en kull. Generellt, både för människorna men i synnerhet för hundarna.
Du kan äga en dogo och ge den minimalt av det den behöver. Men ju mer du bortser från rasen natur, ju mer kommer du en dag sitta i skiten.
Vill man ha en dogo som är en vit hund, soff potatis, ja då ska man finna de uppfödare som påstår sig ha underbara vackra hundar med minimum jaktinstinkt, dvs de som vill ändra dogon mot något den aldrig var tänkt till att vara-
problemet är bara att det tog många generationer att skapa en färdig hundtyp. Hur lite en dogo än kan verka vara en dogo, finns ofta en del kvar och det bör man betänka.
Alltid.