#9
9 december 2009 av z_Trippel08
Jag kan skriva lite om Dogo Argentinon eftersom jag och killen har en.
För det första tycker jag såklart att det är en trevlig ras. Vår tik är strax över ett år och fungerar mycket bra ihop med andra hundar. Hon är väldigt trygg i sig själv vilket visar sig i att hon inte vaktar i onödan (men när hon väl vaktar så gör hon det rejält), hon skäller inte på andra hundar på promenader oavsett hur mycket dom än skäller på henne o.s.v.
Dogosar är, sitt utseende och vad folk tror om dom till trots, en ras som man inte kan vara hård mot. Dom blir väldigt undergivna väldigt fort och det är ju inte alltid önskvärt.
Vår dogo är mycket kroppsmedveten, inte alls klumpig på något sätt trots att hon väger ca 37 kg.
Det man ska vara på det klara med, och som jag säger jämt och ständigt, är att en Dogo skaffar man inte för att man vill ha en sällskapshund, utställningshund eller en vakthund. En Dogo är en jakthund, vilket betyder att dom ska ha ett stort viltintresse och måste få arbeta med någonting, ex. någon form av spår, för att må bra. Plus minus två gånger i veckan räcker.
En Dogo skaffar du alltså för att du vill ha en jäkligt bra spårhund, men samtidigt en fantastisk, trygg familjehund.
Någon nedan skrev att det inte var bra att blanda kamp, jakt och vakt, men det håller jag inte med om.
Bilder:
Svara på detta inlägg