Re: Någon med personlig erfarenhet av grönla...
          Vi har fött upp grönlandshundar i över 20 år och har följande erfarenhet:
Grönlandshundar är mycket arbetsvilliga och går in för sin uppgift väldigt seriöst vare sej det är drag, lydnad, bruksarbete eller annat kul Huvudsaken är att hålla dem motiverade om det är annat än drag. Motiveringen är enkel: mat!
De är snälla, trevliga och vänliga. Såklart finns det även dålig mentalitet på denna ras men det är inte så vanligt och dessutom linjebundet. Några importer från Grönland har varit dåliga mentalt men där kanske det handlar om en ensidig selektering i aveln.
Grönlandshundar är arbetsvilliga när det krävs men tar alla tillfällen till vila! De är rent av LATA när de vilar mellan arbete/körning. Vi har kunnat ha dem stående i veckor när det varit isigt eller värmebölja och de bara latar sej, blir inte stressade som vår schäfrar när de inte får jobba dagligen. Grönlandshundarna springer lösa varje dag här och vi har alldrig haft problem med att de vill sticka. Vi har haft hundar från många olika blodslinjer så jag vill kraftigt dementera att de är svåra att ha lösa...handlar nog mer om hur man vänjer dem från de är unga kanske. Jaktinstingt har de men de söker inte vilt. De kan göra en rivstart efter vilt som hoppar över vägen på nära håll men inte söka efter det. Grönlandshundar kan dock inte hålla sej från att jaga får! Getter och häst har vi haft ihop med dem men får funkar inte! Har man granne med fårskock så skall man inte ha grönlandshund för då kan man alldrig släppa dem. Och ett liv i hundgård eller bara i snöre är inget hundliv. De ylar några gånger pr dag, ca en minut pr gång. I övrigt är dom tysta och skäller alldrig. Fast de gnäller och småskriker av glädje ibland t ex när man släpper dem, tar fram selarna eller matar dem. De är inte anpassade för lägenhetsliv, kan gott komma in och mysa en stund men vil bo i huvudsak ute året om. Massor av bilder finns på www.racy.se samt www.racystar.com