Basset Hounds är vänliga, glada i folk & fä, älskar att vara festens medelpunkt och är ytterst sällan tik/hanhundsaggressiva. De kräver minimalt med pälsvård och är enormt stabila i temperamentet. Hänger med på allt men kräver inte femton varv på apellplanen för att sova gott. De har en fantastisk personlighet och tål det mesta mentalt sett. De var plussidan.

På minussidan är de svåra att få rumsrena, ogillar ensamhet (en väldigt vanlig anledning till omplacering) och de luktar hund. Fort. Hud & lösa veck kräver - precis som långhårshundars päls - skötsel. De slabbar när de dricker och vissa individer drägglar. Mycket. Vill man ha en hund med kadaverdiciplin bör man välja en annan ras: Hounds är extremt läraktiga men praktiserar bara lydnad när de själva har lust.

Det är inte ovanligt att folk får mer hund än de tänkt sig: man ser en charmig skinnbobba med sömnig uppsyn men får en hund som är alldeles ypperligt kapabel att öppna dörrar, stjäla från diskbänken och dessutom är de stora. Tja, utom benlängden då. En vuxen hanne har gröve benstomme & väger lika mycket som mina Golden retrievers: kring 35-38kg.

Enligt den enkät rasklubben SBHS utförde inför RAS framkom att öronproblematiken inte är särskilt omfattande men däremot dras rasen med en del hudproblem. Rasen står med på SRD listan. Den avlades fram som en långsamdrivare på småvilt men idag är det ytterst, ytterst få Hounds som startar på jaktprov. Vad jag vet har vi haft EN individ de senaste 10-15 åren som gått till pris. Rasen har däremot många skickliga eftersöksekipage tillika SEVCH. Deltagarantalet på en utställning ligger kring 15-30 stycken. Det registreras c.a 90-130 valpar/år.

Webbtips är rasklubbens hemsida: www.sbhs.se

Min första egna hund var en basset hound. Det var på den tiden då basseten inte var bemängd med en massa hängande hud och bröstkorg som släpade i marken. den kunde på den tiden användas fullt ut i jakt som långsamt drivande hund.
Min basset var envis och smart nog att bara vilja lära sig det som behagligt - alltså var lydnad inget större alternativ. Låg gärna och drog sig i skönaste fåtöljen och var inte pigg på promenader i regn. Tyckte om att leka kluriga lekar där nosen fick användas. Ogillade koppelpromenader och helt sonika lägga sig ner för att demonstrera sitt ogillande men kunde driva rådjur tålmodigt och bestämt i timvis.
Han hade starka antipatier mot en del människor, satte nosen i vädret men älskade andra som fick blöta pussar.

Ingen följsam hund och ingen större will to please - utom vid jakt - men obestridligen en personlighet som jag aldrig glömmer.

Mina föräldrar har fortfarande basset för jakt, men har under många år köpt dem från Tyskland, där några uppfödare envist håller fast vid äldre stuk på bassetfiguren och vårdar deras jaktliga egenskaper.

Beskrivningen på en Basset Hound har du fått precis som dom är. Jag hade 5 st bassar samtidigt. Det är riktigt roligt att ha basset. Det är en ras utöver dom andra. Hela deras beteende är ganska svårt att beskriva, det måste ses. Har man basset så har man aldrig en tråkig stund. Du ångrar inte ett köp av basset. Lycka till.