#121 november 2011 av Starcastle HoundsRe: navelbråck hos hund och katt
Det är sannolikt ett polygent tröskelanlag.
I en ras där det förekommer ofta så har säkert många individer redan anlaget om än inte i tillräcklig mängd för att komma till uttryck. Då är frågan vad man vinner eller förlorar om man tar en hel kull ur aveln.
Har själv satt en importtik i avel som var tredje generationen tik med navelbrock. Hon fick en dotter med brock.
Det finns nu över 90 avkommor i flera generationer från den första tiken och 2 kända navelbrock bland dessa, den ena är då den tiken jag fick själv.
Hade brock varit ännu mer vanligt förekommande i rasen hade det säkert blivit fler brock på den här linjen då man hade parat anlag med anlag så att säga.
#221 november 2011 av CahiraRe: navelbråck hos hund och katt
Saken är den att vi har en hane och en hona (katt) som parats och två av ungarna har navelbråck av sju. Jag väntar på svar från uppfödaren om det finns bråck i hanens linjer men skulle gärna ha lite mer kött på benen om hur detta funkar, speciellt eftersom ungarna i denna kull är ganska intressanta då hanen är en import. Därför är jag nyfiken på om bara bråckungarna eller alla ungar bör avhållas från avel.
#321 november 2011 av Starcastle HoundsRe: navelbråck hos hund och katt
I och med att det finns avkommor i kullen som har brock så har bevisligen dessa båda fått tillräckligt med dåliga anlag för att det ska synas.
Dom andra syskonen har också anlag för detta, men i mindre omfattning. Om det är ovanligt med brock i rasen kan det ta många generationer innan något fritt syskon får ättlingar med brock. Eller det kommer direkt...
Det går inte att förutsäga.
Är det mycket goda individer i tillägg till intressant stamtavla kan det väl vara värt att sätta dom i avel. Man får väl sälja dom och tala om att dom har syskon med brock så får nya ägarna själva ta ställning till eventuell avel.
En individ kan få navelbrock fast det inte finns några kända brock i de senaste 4-5 generationerna så jag tror att det kan vara svårt att hitta stammar som helt o hållet saknar anlagen.
I min ras hade vi rätt mycket brock på 90-talet. Frekvensen har sjunkit till en bråkdel enbart genom att inte avla på djur med brock, dock på deras föräldrar o syskon.