Vet inte riktigt hur resultatet blev, men lika bra som av en riktig älghund har jag svårt att tro att det var.

Men precis, det är ju bara något som man måste vara stenhård med. Det är ju snabba uthålliga hundar som kan göra stor skada bara av att trötta ut viltet.

Jag tråkade ut den helt enkelt. Det fanns så enormt med rådjur här då, så läget var helt ohållbart. Istället för att försöka undvika rådjuren, som inte gick p.g.a att de fanns överallt, så sökte jag upp dem i stället. Höll mig på det avståndet så inte rådjuren blev störda, men att hundarna såg dem och hade full vittring, sen väntade jag ut dem. Jag berömde dem för minsta antydning till att släppa focus på rådjuren. Ibland gick jag bara och satte mig med hunden och var passiv och tråkig, när det började krypa av tristess i hundkroppen och de ville vidare så fick de belöningen att få röra sig när de valde att strunta i rådjuren. På något sätt blev de så vana vid vilt, att det inte blev så stor grej av det, och vart det ju alltid kul att gå ifrån dem. Tror inte att det funkar på alla, eller hundar som har starkare drift än vad mina har haft. Det var en desperat handling i en ohållbar situation helt enkelt, som gick hem. Kunde ha dem lösa utan problem, men det tog nått år innan det fungerade.

Kul att du gillar setter, börjar själv snegla lite på din ras.

djuren som jagas... viktigt att tänka på som ägare. Tror dock inte att de är införstådda med detta..

Ah smart tips! Ska jag komma ihåg om jag får en hund som har svårare för att låta bli vilda djur.

Förstår att du inte hade något val när det fanns såpass många rådjur i närheten. Är ju så trist att alltid behöva hålla hunden kopplad. Jag njuter av att kunna promenera i skogen med min hund lös. Min hund är så duktig med andra djur, är så stolt över henne. Första gångerna hon kom i kontakt med rådjur och hare sa jag till henne på skarpen att inte jaga. Hon gjorde en ansats till att springa iväg men jag var snabbare och gav henne en stark tillrättavisning för att skrämma skiten ur henne
Sen socialiserade jag henne med andra djur. Hon tittar upp om henne hare springer förbi henne men hon ger sig inte efter. Kanske har att göra med att hon fått umgås med mina kaniner jag hade ett tag

Ja settrarna är så vackra och goa hundar Åh vad kul att du är nyfiken på en flatte!
Tik eller hane? Kennel?

Nä, inte allt tänker så långt, tyvärr.

Mina settrar har varit vuxna, eller nästan, omplaceringar som jag varit tvungen att ta itu med ett redan befäst intresse. Det är nog en annan sak med en valp, kanske. Det är skönt med så vänliga hundar som både settrar och flattar är, de på något sätt knyter an till liknade djur som de har en relation till. De är ju ganska lättsamma ändå.

Visst är det skönt att kunna ha hunden lös, och veta att den inte jagar. Eller så säker man nu kan vara på en levande individ.

Jag har alltid gillat flattar, och tror att de passar mig ganska bra. Är bara i planeringsstadiet än, det är inte aktuellt än på ett tag. Men tror att nästa hund blir en valp och då är jag sugen på en flatte. Gillar att jobba med retriever, de är så härligt positiva. Hane tror jag, men det spelar inte så stor roll. Inte en för utställningsinriktad kennel, gillar arbetslinjerna lite mer. Några tips?

Det är det jag tycker om med fågelhundarna att de är vänliga och oftast funkar med alla. De kanske inte tycker om alla hundar men brukar i regel inte söka bråk.

Det fina med att ha valp är att man kan forma hunden själv, nackdelarna är att det tar mycket tid och ett jäklans springande ut och in för att få valpen rumsren. Speciellt om man får hem en valp på vintern. Min tjej kom till mig i november, det var svinkallt och hon gjorde allt för att slippa kissa utomhus

Har du vart inne och kikat på rassidan? Jag känner inte till alla kennlar men kan avråda dig från 2 uppfödare isåfall via pim/meddelande sen.

Jag föredrar också när flattarna är mer arbetsinriktade och vill inte ha en stor pälsboll. En del flattar är för tunga och håriga.

Jag hade en blandrashund (leonberger/berner/newfoundland/rottis/golden) som till min stora förvåning plötsligt började driva ett rådjur med stor entusiasm och frekvent skällande. Jag kunde inte bryta henne, trots att det var första gången och hon alltid lyssnade i vanliga fall. Jag "tillät" inte jakten, men fick helt enkelt inte stopp på henne.

Nu var hon betydligt långsammare och klumpigare än rådjuret, så hon tappade väl bort det ganska snabbt, men för mig kändes det som en ångestfylld evighet.

Alltså: Jag skulle inte bli ett dugg förvånad över att se en hund jaga, det är nog ganska vanligt. Och att en hund jagar betyder inte att ägaren tycker att det är okej, det kan vara första gången, och ägaren kan stå där och ha världens värsta ångest över rådjuret som stressas och hunden som försvinner.

Det största misstag man kan göra med en hund är att säga att " den skulle aldrig göra så " det är många som har fått dom orden i halsen , .

För ett tag sedan skrev en medlem här om en hund som aldrig jagade och skulle aldrig göra det , en dag när hon var ute i skogen med hunden drev den ut ett rådjur i en sjö och dränkte det ,,så gjorde   den hunden som gör exakt samma som din den jagade aldrig och var tränad sedan ung .

Precis...

Jakthundar som inte jagar ger jag inte mycket för, måste vara skitavel , eller så kanske dom aldrig får chansen att jaga.

min pinscher har drivit ett rådjur med fint drivskall och allt som värsta rådjursdrivande hund.

Så lite väl kaxigt av TS och tro att det inte kan hända sin hund.
och tro att ägaren tillät det.. ägaren var nog troligen helt förtvivlad men kan inte göra nått .

Fast de människorna får aldrig nåt i halsen, det som händer har aldrig hänt. För det är sånt som bara händer andra, de slarviga och nonchalanta, och de människorna är ju inte såna.   

Levande varelser får infall. Det är grunden för intelligent liv, att kunna få infall och agera på dem. (Såg vetenskapens värld igår med korparna.)

=)