Jag hade en setter för länge sedan och han tyckte om att springa efter katter, hundar, kaniner och det hände nog någon gång att det blev något vilt också, även om han aldrig gick att ha lös i skogen - men det kom ju djur över gårdsplanen ibland...däremot hade jag aldrig känslan av att han egentligen ville dem något ont, utan det var en jaga-lek precis som han gjorde med hundkompisar. En gång släppte han ut (gjorde sönder buren) för vår kanin och jagade efter, för att komma med den kladdig men fullständigt oskadd i munnen till mig! Katterna lät sig ju bara jagas om de ville, annars var det en tass i luften och då blev det tvärstopp på hunden - öskade jag hade haft samma diciplin på jycken - min var rätt "döv", en omplacerad problemhund som förre ägaren inte orkade med för den kom aldrig så nära att hon kunde fånga den om hon släppte den lös, samtidigt hade den ju ett enormt behov av att springa - vi inhägnade våra 4 ha med fårnät och då kunde han få löpa tills han tröttnade - annars var han ju ursnäll och gullig.

nja jag spann vidarepå vad Borzoi skrev..

och att jag menar att en hund kan sticka utan att ägaren eg inta alls tillåter det
och trodde dom hade en viltsäker hund..(inte i detta fallet då tydligen)

och ska inte ta ut det på dig.. men är lite trött på alla som inte kan inse att
om man har en mera självständig ras så är det inte alltid så himla lätt. man får jobba på helt annat sätt för att få vardagslydnaden. Tex det kommer inte alls natruligt att hålla sig i närheten av matte hela tiden.

Just det att de oftast inte söker bråk gillar jag också. Sen finns det ju självklart undantag, men då är det ju undantag.

Har kollat en del på FRK och SSRK sidorna, men då det inte är aktuellt än på ett tag så försöker jag mest bara ta in så mycket jag kan.

Är tacksam för all info jag kan få, men vi kan ta det via pm.