Fick du hem honom igår är det inte konstigt att han vill vara i ditt sällskap. Han har ryckts bort från sin flock och du är nu hans enda trygghet. Ge den stackarn lite tid att vänja sig så blir han säkert självständigare då.

Var du tacksam för att han vill vara nära dig, bra mycket enklare att få en bra inkallning på en sådan valp än en ärkesjälvständig som rusar iväg.

Lycka till!

Du har en liten valp som ryckts ur sin kända miljö. Klart att den är gnällig och onte så lite förvirrad. Nu har du ett gyllene tillfälle att knyta an till valpen. Var hos den, ha den i famnen lämna den inte i sticket på många, många dagar. Då är chansen stor att du får en vovve som känner sig hemma och trygg hos dig.

Svarar för hur våra valpar varit, första av dessa två vi har nu kom i april, blev vi också lite sådär förskräckta då hon gnällde, skrek och pep mest hela tiden, vilket inte tidigare valpar gjort, men efter 2 veckor blev hon en helt tyst valp, alltså var det bara trygghet... Med andra valpen som kom nu i juni så gav vi honom tid på en gång, eller hetsade inte upp oss, och det tog max 1 vecka så blev han en trygg individ som nu kan sova kvar i hela huset vart vi än går...

Fullkomligt normalt valpbeteende!
Valpen känner inte er, den är förvirrad över att det inte luktar mamma o kullsyskon längre! Den behöver ALL kärlek omvårdnad o omtanke du bara kan ge den! Det kan ta ett par veckor innan den känner sig helt hemma i sitt nya hem.
Att skaffa en valp kräver ett stort ansvarstagande, samt att värna om den nya familjemedlemmen och ge den den all trygghet den behöver.
Självklart att den följer dig som en skugga, den enda trygghet den har i valpens värld.
Sköter du dina åtaganden väl nu så har du en vän för livet!
Valpen måste få känna sig välkommen.
(Hua.. jag blir så ledsen av att läsa dina rader och det upplevs som om du tycker den mest är till besvär)

Ja fullt normalt det där :) Och det släpper av sig själv jag lovar!! Viktigt att du bygger upp en bra relation med valpen nu :)

och vilken bra grund för inkallning ni har! Min pudel var helt tvärtemot. Brydde sig inte det minsta om var vi var och då hon lämnades ensam brydde hon sig inte och fortsatte sova då man kom hem. Visst trevligt med en självständig hund men vilket jobb med inkallning!

Men de flesta pudlar och valpar över lag är beroende av sin nya matte och husse och ÄR en svans den första tiden. Det ger nog med sig med tiden.

Var glad! Även om detta är en omställning för dig, så tänk på den lille stackaren o ge honom all den kontakt han vill ha.
Min vill ha full koll på mig fortfarande efter 4 år. Har aldrig upplevt något negativt med det.
Tänk dig in i hans sits. Uppsliten till främmande omgivning o kanske känner han att du inte gillar att han är där hackihäl hela tiden. Men du är hans enda trygga punkt. Ge honom så mycket närhet som du bara kan.
Stoppa honom i en tygkasse med långt handtag o bär honom omkring när han är gnällig. Då kan du pyssla med ditt innan ni kan gosa i soffan osv.

Ja har du bara haft valpen ett dygn fattar jag inte vad DU gnäller om. Du är väl medveten om att det är en "bebis" du tagit hem. KKlart den är gnällig o efterhängsen, hela världen har ju vänts upp o ner, ingen mamma o inga syskon klart man blir orolig