Läste i hundböcker o kollade bilder o maken till fula terriers har ingen skådat...

mötte ett tjog hos en uppfödare... sen dess var jag fast! Vilka charmtroll!

Innan jag skaffade min hund tittade jag bl.a. på dessa raser.

Jag älskar utseendet på alla tre raserna men de picarder jag har mött har varit så skarpa. Jag har talat med flera ägare till rasen och det är en besvärlig hund som är krävande så jag beundrar dom på avstånd.

Grand basset griffon vendéen känner jag också flera av. Men samtliga har enorma problem att vara ensamma. Nu är min hund i princip aldrig ensam men hon klarar det utmärkt och de jag känner kan inte heller vara ensamma och vänta i en bil så det kändes jobbigt.

Spinone tittade jag också på men det kändes som att den var alldeles för mycket jakthund för att kunna trivas med mig och leva ett ganska normalt sällskapshundsliv.

När jag var yngre hade jag aldrig (!) skaffat den rasen jag nu har 50% av i min hund.

Jag brukade vilja ha en engelsk bulldog, men efter att ha träffar ett par st inser jag att de inte alls är för mig :)

när jag var liten tyckte jag de var fina och min granne hade en underbar hane. Efter honom har jag träffat flera stycken, men bara 2-3 av dom har verkat vettiga. Vet att det finns underbara schäfrar men jag har inte mött någon av dem på väldigt länge

Jag har aldrig kunnat tänka mig en labrador och nu är jag helt kär i jaktlabbar och definitivt vill ha en hemma! {> {> {>

Och så har jag tidigare tänkt att jag skulle kunna ha en schäfer men nää... det tycker jag inte längre.

Jag hade bara träffat understimulerade, hoppiga, skälliga individer innan jag började träna på brukshundklubben. Där finns det ett helt gäng som har rasen och de allra flesta är ju hur trevliga och charmerande som helst.

Trodde förut att Schäfer är den ultimata hunden, men insåg att de är rätt tråkiga och att det finns andra raser som klarar av samma sak de gör minst lika bra. Gillar dock rasen trots det, men vill inte ha en egen just nu. Tur jag känner flera i min närhet så kan umgås med dem ändå.

JRT tyckte jag förut var hemska och jobbiga och helt enkelt såna man antingen älskar eller håller sig borta ifrån. Tycker dock likadant fortfarande, men skillnaden är det att jag har en själv och lärt mig att tåla dem.

Belgarna var stressmonsters i mina ögon förut och inget jag orkar med, men tur mamma var envis med att försöka få mig att ge det en chans, ta reda på rasen mer och hitta en bra uppfödare, för nu tycker jag att de faktiskt är väldigt coola, de som är mentalt stabila och har arbetslusten (dvs inte utställningsavlade). Ivriga och energiska, men på ett bra sätt, hemskt bra i arbete och alla möjliga sporter.

Har släppt min rädsla rätt så rejält nu till de att Ziva fått följa med en grupp på 3 schäfrar varav de två vuxna har tidigare haft problem att tolka Ziva och en valp/unghund. De gick alla 4 tillsammans lösa och fungerade verkligen som en flock.

Mest där min rädsla suttit, att släppa mina hundar tillsammans med schäfrar utan att det ska bli blodbad.

Nær jag var liten så trodde jag att huskies var blodtørstiga bestar som inte fungerade med andra mænniskor æn just ægaren.
Sen skaffade jag en, och pløtsligt skaffade jag många

men efter att ha umgåtts en del med en svinball pudel så vill jag ha en! Problemet är ju dock att jag inte vet om det är så att ja gillar PUDLAR, eller att jag gillar DEN PUDELN... Tar det säkra före det osäkra och säger att jag vill ha DEN pudeln, men det tycks tyvärr inte vara ett alternativ *S*