De fåtalet erfarenheter jag haft av dogo argentino är dessvärre inte positiva. Har träffat några exemplar (ffa hanar) som varit väldigt hundaggressiva och med stark könsprägel. Har även hört av ett ex som träffade en dogo som var hur snäll och lydig som helst för att i nästa sekund "explodera" mot hunden som hans husse klappade.

Nu säger jag dock inte att ALLA dogos är på detta vis då jag inte träffat så värst många, och då får ni gärna bredda min syn på rasen.

Tack!

Jag tycker att den här rasen är så underbart fin.
Men tyvärr så har jag hört så mycket negativt om den..både från personer med lite erfarenheter & ifrån personer som har just den rasen eller har haft. Jag tror dock att den kan vara en väldigt fin familjehund, men just det med andra hundar..mjaa!

Säger dock inte att alla dogos är på det här sättet, mina erfarenheter är som sagt ganska begränsade. Skulle vara intressant att höra andra delge sina erf också.

Kanske svarar lite sent, men men.

Vad jag har hört så är vissa dogos som en stor amstaff.
Och andra dogos som en liten st-berhard.
St-bernhard ska då vara lugn och Amstaffen ska vara lite mera gasig.
Min dogo är som ett kapitel för sig. Men skulle nog dra henne över den lugnare kammen.
Om dogon får växa upp med många hundar och socialiseras tidigt så ska dom inte ha några problem.
Men just könsdominans (eller vad vi nu ska kalla det) verkar vara ganska vanlig, men i olika grader.
Och vissa extremfall går naturligtvis till aggressivitet.
Min tik är rätt bitchig mot andra tikar, skulle inte släppa henne lös.
Jag har aldrig haft planer på att ha henne lös och kommer inte sträva efter det heller, i min värld ska alla hundar vara kopplade om man inte är på privat inhägnat område och då är ju hunden fri att hitta på vad den vill.
Men hon har vant sig vid grannars 2 små-bjäbbare som alltid är lösa.
Hanar tar hon det säkra för det osäkra (det kan ju vara en tik, hugaligen! :O) Och bitchar sej mot dom också, men hon märker rätt snart att killar av olika kaliber, gärna äldre, är riktigt trevliga varelser.
Och hon smälter snart som en mjukglass i Sahara.

Vad gäller träning är dom riktigt duktiga och kommer snart på vad man vill.
Det tar dock liite längre tid än "normalt" men jävlar vad det sitter sen!

Trötta blir dom aldrig!
Dogos är en jakthund, dom är gjorda för att hålla ner ett vildsvin.
Så det finns många sega krafter i en dogo, samtidigt mycket explosiv energi och det måste man ju veta om man skaffar sej en.
Men dom ligger gärna och degar också:p

Vad gäller barn så verkar dom ha nån typ av naturlig kärlek till små toddlers.
Men man kan ju inte bara skicka fram en unge till en dogo o bah "Dogos ÄLSKAR barn"
Tiken här blir väldigt glad, men nästan alltid för glad och snart uppe i nyllet på ungen (hon är ju stor och tung) och det är ju inte så bra.

Som familjehund är den bra.
Men då snackar vi nära familj, dom som bor ihop och träffar hunden varje dag, dom som sover i lyan.
Andra människor håller den ett vaksamt öga på.
Men är situationen lugn och trevlig så är Dogon det med.

Mina personliga erfarenheter och vad jag hört och bildat min uppfattning kring.
Ta detta med en nypa salt - this is internet!

Kanske svarar lite sent, men men.

Vad jag har hört så är vissa dogos som en stor amstaff.
Och andra dogos som en liten st-berhard.
St-bernhard ska då vara lugn och Amstaffen ska vara lite mera gasig.
Min dogo är som ett kapitel för sig. Men skulle nog dra henne över den lugnare kammen.
Om dogon får växa upp med många hundar och socialiseras tidigt så ska dom inte ha några problem.
Men just könsdominans (eller vad vi nu ska kalla det) verkar vara ganska vanlig, men i olika grader.
Och vissa extremfall går naturligtvis till aggressivitet.
Min tik är rätt bitchig mot andra tikar, skulle inte släppa henne lös.
Jag har aldrig haft planer på att ha henne lös och kommer inte sträva efter det heller, i min värld ska alla hundar vara kopplade om man inte är på privat inhägnat område och då är ju hunden fri att hitta på vad den vill.
Men hon har vant sig vid grannars 2 små-bjäbbare som alltid är lösa.
Hanar tar hon det säkra för det osäkra (det kan ju vara en tik, hugaligen! :O) Och bitchar sej mot dom också, men hon märker rätt snart att killar av olika kaliber, gärna äldre, är riktigt trevliga varelser.
Och hon smälter snart som en mjukglass i Sahara.

Vad gäller träning är dom riktigt duktiga och kommer snart på vad man vill.
Det tar dock liite längre tid än "normalt" men jävlar vad det sitter sen!

Trötta blir dom aldrig!
Dogos är en jakthund, dom är gjorda för att hålla ner ett vildsvin.
Så det finns många sega krafter i en dogo, samtidigt mycket explosiv energi och det måste man ju veta om man skaffar sej en.
Men dom ligger gärna och degar också:p

Vad gäller barn så verkar dom ha nån typ av naturlig kärlek till små toddlers.
Men man kan ju inte bara skicka fram en unge till en dogo o bah "Dogos ÄLSKAR barn"
Tiken här blir väldigt glad, men nästan alltid för glad och snart uppe i nyllet på ungen (hon är ju stor och tung) och det är ju inte så bra.

Som familjehund är den bra.
Men då snackar vi nära familj, dom som bor ihop och träffar hunden varje dag, dom som sover i lyan.
Andra människor håller den ett vaksamt öga på.
Men är situationen lugn och trevlig så är Dogon det med.

Mina personliga erfarenheter och vad jag hört och bildat min uppfattning kring.
Ta detta med en nypa salt - this is internet!

!!! Underbart läsa om en hund ägare, som vet vad han/hon har i snöret. Inte förskönar rasens egenskaper. Skulle det vara mer av den varan bland uppfödare, hundägare, så skulle många hundköpare tänka sig noga för innan rasköp. Träffade ett exemplar risenzn. som var mycket social och trevlig, som första köp av hund så ville jag ha sådan ras. Men med facit i hand av denna ras, så är jag mycket glad att uppfödaren nekade mig köp av valp. Till och med denna hund som var mycket social, utövade till slut sina envisa vaktegenskaper på en av familje medlemmarna.