Fundera o skriv upp 10 yrken du vill/kan tänka dig att jobba inom. Ta kontakt med sådana arbetsplatser (ev även arbetsförmedlingen) och be om att få praktisera ca 10 veckor om det är möjligt för att känna dig för.

vad jag ville bli när jag var i den åldern, vet typ fortfarande inte ;)

Jag gick 2 år på gymnasiet sen började jobba istället. Har hunnit med städjobb, hemtjänsten, hunddagis och nu är jag personlig assistent.

Ska börja studera nu i januari igen, förhoppningsvis hittar jag något som jag tycker är någorlunda intressant längst vägen och hakar på det.
Till skillnad från förut kan jag numer se mig själv sitta på ett kontor i framtiden... vända papper, svara i telefon, knappra på datorn eller något sånt... viktigast är nog att jag har arbetskamrater som jag trivs med. I dagsläget har jag inga alls och det är trist.

Jag är 27.

Jag tycker att du skall vänta tills du vet vad du vill... men det är ju bra att ha gymnasiebetygen klara då, så att läsa in Engelska t.ex är ju inte dumt alls.
Dumt att ta en massa studielån och sedan kanske man inte vill jobba med det ändå. Yrken inom djur och även foto är inte lätt... men kreativ, kanske lärare i något praktiskt ämne som du gillar?

Själv pluggade jag för ett par år sedan och blev klar vid 33 års ålder, min gubbe pluggar nu och blir klar vid 44 år... ok, DET är ju lite sent ;-) Men förhoppningsvis gillar man sitt yrke sedan, det gör jag och egentligen har jag velat bli det länge men det tog tid innan jag hittade rätt utbildning på rätt plats och så var jag ganska länge någorlunda nöjd med att ha ett tryggt men fruktansvärt tråkigt jobb... Mitt nuvarnade yrke kommer jag inte orka med hela livet (fysiskt) men med tanke på vad kul jag har nu så får det bli en senare fråga. Nä, jag tycker inte man måste stressa.

Finns mååånga som känner samma stress/oro!
Själv velade jag och mådde dåligt och gick o väntade på att nån form av "passion" eller liknande skulle infinna sig, en slags Aha-känsla vad jag ville göra.
Den kom aldrig.
Nu har jag precis fattat ett strategiskt beslut istället för att gå runt och vänta på något som troligtvis aldrig kommer ske - jag började plugga seriöst på heltid nu i höstas, och jag är snart 35.
Jag valde att plugga programmering eftersom att det känns som ett karriärmässigt smart drag, jag har fallenhet för logik och gillar programmering (även om jag knappast ägnar all min fritid åt det...) och merparten av mina bekanta (utanför djursvängen) är utvecklare av nån sort. Än så länge går det utmärkt, och känner inte att min ålder är något handikapp.

Alltså.
ANDAS!
Det är HELT OK att inte veta vad man vill. Du måste inte bestämma dig nu. Du måste inte bestämma dig om fem år heller. Jobba lite, plugga lite strökurser, se ifall ett beslut kanske mognar fram. Visst är det bra att fatta ett strategiskt beslut, men tvinga inte fram det.

Har varit i samma sits som dig och har testat mig fram ett tag på olika utbildningar jag ej trivts med och det har varit jättejobbigt, men äntligen har poletten trillat ner :) Nu vet jag vad jag vill göra och jag vill bli sjuksköterska! Jag älskar att jobba med människor, göra skillnad och kunna gå hem från jobbet med känslan av att jag gjort något bra för någon idag.

Tycker du kan ju börja med att tex skriva ner det du tycker om att göra och eventuellt då om du har några yrken du spånat lite på som du skulle kunna tänka dig. Sen kan du väga dem mot varandra genom att skriva positivt och negativt om varenda yrke.

Lycka till!

Började som undersköterska och jobbade på intensiven, men apparaterna var mer spännande än patienterna så jag började plugga teknik och gav mig inte förrän jag hade doktorerat. Nu håller jag på och omskolar mig och till sommaren kan jag med gott samvete kalla mig Etolog. Kan man försörja sig som etolog? jag tvivlar.

Om du vill studera finns det ju massor med annat att lära sig, ex genom folkhögskolan, speciellt som du är kreativ.

Var jag yngre och inte redan hade ett gäng djur (alltså, höns och sånt) skulle jag gå på självhushållningskursen "Ekologisk odling och hållbar livsföring" i Skattungbyn.

Jag är 21 och känner exakt samma sak! "vad ska man göra av livet, vad är möjligt att jobba med?". För mig så känns det som att allt ska va på papper och man ska va erfaren men inte för erfaren osv.. Men asså allt är så dubbel moraliskt att jag dör.

Jag började på KTH för att alla runt om sa att det var en bra sak och man skulle tjäna massa pengar osv.. Jaja visst det kanske man skulle göra men jag tyckte det var PISS TRÅKIGT. Jag hoppade av efter 6 månader och stod tom hänt. Bara att börja tänka om. Så jag tog en kurs på universitetet som hette dansanalys (jag har dansat i flera år på sthlms balettakademi) det var skit kul men det tar en ingen vart.   

Min dröm skulle vara att arbeta med hundar. Det är så men det är nu nästan omöjligt, man måste ha så mkt pengar att lägga ut osv.

Just nu arbetar jag som boendestödjare och ledsagare, utbildas av ett företag till hudvårdskonsulent och makeup artist. Detta gör jag som tidsfördriv och för att tjäna in lite pengar.

Har även sökt massa saker på universitetet som jag kanske inte vill bli men bara för att jag måste ha någon "grund" som är säker att stå på. Well... Jag förstår dig verkligen...

Så länge du jobbar med det du verkligen Vill behöver du ingen mer försörjning :D