Du har en helt normal valp och hon ser helt enkelt din son som en rolig leksak. Du får se till att skydda din son från valpen, på samma sätt som du måste skydda valpen från sonen. Att trycka ner valpen för att den leker med din son blir ju lika fel som att du skulle banna din son när han försöker leka med valpen och blir lite hårdhänt.
När valpen blir jobbig, så lyft bort den därifrån och ge den något annat att göra. Bli inte arg, utan ta det för vad det är, nämligen en liten valp som faktiskt inte förstår bättre. När valpen blir äldre så kan du ställa större krav på den, men troligen kommer detta att växa bort.

Blir det inte en form av belöning att ibland kasta iväg en boll om valpen vill leka men gör det hårdare? Och avråder från att trycka ner valpen av egen erfarenhet, la ner min men felet jag gjorde var att visa missnöje, rätt svårt för en valp att förstå. Fick bort det mesta av min hunds extrema bitande genom att lugnt lägga handen runt nosen och skjuta undan, ibland skrek jag gällt aj ju hårdare han bet. La också ner honom men då ska man hålla sig lugn och inge trygghet. Fick bort det på ca: 10 dagar efter att ha köpt honom och då var han inte nådig emellanåt, var sedan vid rädsla ute han blev svår igen när han ville ha trygghet och uppmärksamhet.

Om du inte finner en lugn och fungerande metod vill är min åsikt att du kanske skulle överväga att hitta ett nytt hem åt valpen. Det är ju en valp och ett barn i småbarnsåldern, vilket kanske inte alltid fungerar bra eller är den lämpligaste kombinationen.

Min första tanke var den samma, att det är en svår kombination med en valp och såhär litet barn. En valp tar all tid i världen, vill man ha en trygg och stabil hund ska man inte trycka ner honom när den vill faktiskt bara leka. Att valpen bits är helt normalt, vissa gör det mer än andra- Min valp var bittokig i 2 -3 dagar, var lugn och bestämd, puttade inte bort henne utan gömde armarna bakom ryggen, vände mig om eller skrek "aj". Valpar är olika, min tyckte att det var läskigt när jag gjorde "aj" och slutade genast. Hoppas verkligen att Ni hittar en bra metod som passar Er.

Ja du.. Grattis till en fullt normal valp, att fya, trycka ner och gå på hjälper inte ett dugg, snarare förstör det relationen mellan er, det är en svår combo med "liten" valp o litet barn, har själv en valp nu på 4 månader som går igång på min son och hon har galet kul och även han kan ha svårt att värja sig trots att han är en del äldre än din son. Det blir bättre efterhand som valpen blir större, har du inte tålamod med detta så lämna valpen till nån som vet vad det innebär att ha fyrfota bebis..

Du har två bebisar som lätt kan skada varandra utan att mena något illa :(

jag tror inte på att kasta bort en boll ibland. För mig känns de då som att du lär hunden att om jag hoppar och biter på sonen så kommer snart en kul boll att fara iväg.

Istället tror jag du får vakta och vara snabb. Första lilla bitandet valpen gör mot sonen så får du avlägsna den från sonen. Leker man så ja då får man inte leka med sonen

Vår valp var också heltokig på att bitas när han var liten. (Fördelen hos oss var väl att våra "barn" är 17 år gamla.) Bitandet kom och gick i perioder i ett par månader. Oftast blev han som tokig när han blev övertrött. Vi försökte också att fya och skrika "AJ" men han verkade mer gå igång på det. Det enda som lugnade vår valp var när vi tog upp honom i famnen och lugnade ner honom. Ofta somnade han då. Sen helt plötsligt en dag så slutade han och har inte börjat igen.

Lycka till!

När min vovve var som värst med nafsandet och tuggandet så lyfte jag väck honom och gav honom istället ett tuggben, funkade bra! Men visst är det påfrestande att ha ngn som hänger i kläderna och biter en i rumpan när man vänder ryggen till :P
Bara att härda ut valptiden :)
Lycka till!

Jag har också en Oeb, han var horribel som valp och hängde som en piraya i sonens byxor. Om det är till någon tröst slutade det kring 5 månaders ålder. Barnen kan springa förbi honom och han tittar inte ens upp längre. Det är jobbigt men det blir bättre!

Se till att alltid ha valpen hos dig och att de inte är själva ens en liten stund. Det må kräva "ögon i nacken" på samma sätt som när din son var ännu yngre och riskerade att stoppa någon olämpligt i munnen, men det är övergående. Just nu är båda alldeles för små för att förstå sig på varandra. Valpen växer dessutom fort och riskerar att hoppa omkull din son så han ramlar och slår sig, därtill blir deras relation lidande eftersom han blir ledsen och rädd

normalt beteende.

valpen leker på valpars vis med din som och kan givetvis inte förstå att det inte funkar.

Att trycka ner valpen för ett normalt beteende blir bara konstigt. Det enda du, förmodligen, uppnår är att tilliten från valpen till dig försämras.

Du får, helt enkelt, hålla total koll hela tiden och skydda barn och valp från varandra.