Blev faktiskt med hund. Märkte ganska fort hur fel jag tänkte utan hund. Lätt å tro att nått ska fungera men sen med hund såg jag direkt var min brist var.... Lär mig väl allt eftersom antar jag. MEN jag är otålig att bli bra på det här nu!

Övning ger färdighet.
Jag hade jättesvårt att minnas banorna när jag började med agility, nu ett år senare går det ganska bra.
Jag kan fortfarande göra missar ibland men sånt händer ju.

Själv går jag banan på tävling så många gånger jag bara hinner. I början sprang jag ofta, nu går jag mest. Men jag ser till att göra alla rörelser på rätt ställe och lite tyst för mig själv säga rätt kommando osv.

Som någon skrev härnere; att faktiskt springa banan på banvandring. Tänka sig vad hunden drar på. Ställ dig ibland i hundens väg och kolla vad det är den kommer att se. Ställ dig efteråt utanför banan och se linjerna i hinderna, känn med kroppen och sinnet var du ska göra byten mm. Och, att alltid, även på träning, om du så bara sätter upp tre hinder; gå den själv först och bestäm hur du ska köra.

Springa banan är ju totalt omöjligt, jag brukar försöka med det ibland men efter två meter är det någon ivägen eller nån som armbågar en i sidan :)

Jag fick ett tips att baklängeskedja. Första varvet kollar jag bara hur banan går.

Men sen kan du ju börja att bestämma ex hinder 15-20 och sen 10-15-20 sen 5-10-15-20 och till sist hela banan :)

Mitt tips är "hitta nästa hinder".
Det är EXTREMT sällan som banor är helt ologiska, oftast går det att räkna ut vilket nästa hinder är innan man ser skylten. Så jobbar jag, och jag glömmer inga banor.
Å andra sidan har jag åratal av träning från hästhoppningens värld, men jag körde på samma teknik då. Hitta nästa hinder.

Och sen, när jag har gått banan bruka jag testa mig själv:
"Vilket är hinder nummer sju?"
"Vad kommer efter A-hindret"
"Vad kommer efter hinder nummer fyra?"

Och sen memorerar jag den ett par gånger under tiden vi värmer upp.