#7
29 juli 2013 av MissNöjd
Re: Jag vill bara säga
Vi har även diskuterat avlivning, men det känns så fruktansvärt när vi vet hur pigg och glad hon är här hemma med bara oss. Usch detta är så otroligt svårt och gör så ont i hjärtat.
Jag vet av erfarenhet, att man gör sitt yttersta. Men i slutändan är det enbart för ens egna skull. För att det är svårt att släppa taget om något som "det inte är något fel på", och för att rättfärdiga sig själv. Jag vet. Av erfarenhet. Och gör det, men sätt en tidsgräns. För hunden mår inte bra, den lider av sitt precis som fysiskt sjuka hundar lider av sitt, ett djur ska inte ha sådana känslor som er hund har. Det är inte naturligt.
Sätt en gräns för hur länge ni ska försöka. Och vad ni ska ha uppnått tills den för att fortsätta försöka. Då har ni en måttstock, håll den. Och skulle det visa sig att det inte fungerar, så måste ni nog ta i åtanke andra alternativ. Om man frågar mig. Och utan att veta vilka ni och er hund är, så vet ni att det finns folk här ute som förstår och stödjer även det slutgiltiga beslutet om ni skull behöva ta det.
Svara på detta inlägg