Gå ut i skogen. Gojsar upp lite jord med foten, sätter en snitsel (färgglatt band) så jag vet var spåret börjar. Sen går jag bara helt vanligt i skogen några hundra meter, sätter upp snitslar under tiden för att veta var jag gått och avslutar med att lägga en leksak eller godis bakom ett träd. Därefter går man i en stor båge tillbaka till bilen/stigen, så att hunden inte får vittring på återgången under tiden den spårar.

http://vovve.net/Bruks/spar.asp
Det finns en jättebra bok om man "bara" har tänkt sig att hobbyspåra utan tävlingsambitioner av Ulla Barvefjord: "Alla hundar vill spåra"

Annars hade jag börjat med att gå en kort rak sträcka, kanske 20 meter, i skog eller på gräs. Jag hade stampat till ordentligt i början och lagt en burk med godis (burk för att ingen annan ska äta upp belöningen) eller favoritleksaken i slutet. Gå tillbaka i en vid båge, tänk på att spåret ska ligga i vindriktningen, du ska ha vinden i ryggen när du lägger det. Jag hade väntat 20 minuter, sedan tagit hunden till spårstarten, visat hunden spåret och sagt "spår". Lugnt beröm när/om hunden har förstått, första gången kan den behöva visas ända fram till slutet, men till slutet ska ni och där är det klang och jubel! Det är JÄTTEKUL att hitta till slutet!

Sedan bygger man på, längd, liggtid, vinklar, kanske apporter, skaffar sele och långlina och lär sig allt eftersom! Man kan leka med olika underlag, olika spårläggare osv.

Spår är kul!

Jätte bra tips! Får prova på det imorgon, har bara gjort viltspår innan så ville prova på något nytt nu :) hör av mig hur de gått sen :D tack!!

Sätt en snitsel (antingen kan du ta en tygremsa eller så kan du köpa färdiga snitslar på t ex transferprint.se eller amoken.com) i ett träd. Gå rakt fram ca 10 meter och sätt en ny snitsel. Fortsätt gå en bit till och avsluta med något attraktivt, t ex godis eller en favoritleksak.

Låt spåret ligga MINST 20 minuter. Ta hunden i halsband och koppel. Korsa spåret mellan de två snitslarna men ganska nära den första snitseln. Om hunden visar intresse för spåret följer du bara med. Visar hunden inget intresse fortsätter du en bit och sedan vänder du och korsar spåret igen lite längre ifrån första snitseln. Visar hunden inget intresse nu heller kan du vända en gång till.

Om hunden inte visar något intresse har ni (ur hundens synvinkel) bara varit på en vanlig promenad.

Du kan variera personspåret i oändlighet genom vinklar, återgångar, cirklar, olika underlag, olika liggtid m.m.

Du ska ganska snabbt öka liggtiden. När man lägger spår så avger man dels fettlösliga molekyler genom den kontakt kroppen har med omgivningen (fotspår, du går emot kvistar o.s.v.) och dels vattenlösliga molekyler (det du avdunstar i luften). Precis när du lagt spåret svävar det omkring massor med vattenlösliga molekyler i luften och dessa flyttar sig alltid även i mycket svag vind.

När du går ett väldigt färskt spår så spårar ofta hunden en bit ifrån spåret. Det är inte, alltid, för att hunden går fel utan för att den går på de vattenlösliga molekylerna. En hund som bara går på dessa molekyler får ofta svårt att gå spår med längre liggtid eftersom de vattenlösliga molekylerna då är borta.

Låter du spåret ligga länge så kommer hunden att lära sig att gå på de fettlösliga molekylerna. När hunden har fattat vad den ska göra kan du ganska snart försöka komma upp i en liggtid på 3 timmar, då har du bara de fettlösliga molekylerna kvar. Det är dock bra att ibland gå även spår med kortare liggtid så att hunden inte blir distraherad av de vattenlösliga molekylerna.

Så fort hunden har förstått vad spårandet går ut på så bör du skaffa en spårsele. Dels för att det är skonsammare för hunden om den ”ligger på” lite och dels som ett tecken på att det är jobb på gång.