Nja, det finns inga givna situationer där man MÅSTE korrigera (utgår från att du menar social eller fysisk bestraffning med termen?) men det är en minoritet som jobbar helt utan dessa medel. Samtidigt tror jag att många korrigeringar inte handlar om en genomtänkt och medveten strategi för att ändra hundens beteende utan om att man som hundägare kan bli både ställd och irriterad av saker som händer. Jag försöker jobba främst med positiv förstärkning och vara pedagogisk men visst händer det att jag fräst åt hunden att "skärpa sig", tagit tag i den osv i stundens hetta. Och grejen är att det oftast hjälper där och då för hunden blir ju lite tagen av reaktionen och lugnar sig, sen är ju frågan om det är en bra strategi i längden om meningen är att lära hunden av med nåt. När jag märker att vi börjar få konflikter om nåt så försöker jag dock sätta mig och tänka ut något produktivt utifrån hur jag vill jobba med hunden, med en plan är det lättare att vara positiv och tydlig.

Tror det är viktigt att hålla isär sina känslor från hundens beteende, att jag blir arg och frustrerad över något betyder inte nödvändigtvis att hunden förtjänar ett obehag. Samtidigt tror jag de flesta hundar och relationer tål att vi inte alltid är så pedagogiska och tålmodiga ifall det finns en grundtrygghet och positiv samvaro i basen.

Vill du jobba belöningsbaserat kan det vara intressant att kolla in hundtidningen Canis, böcker av Morten Egtvedt och Cecilie Koste, Klickerklok och youtubekanalen Kikopup.

Ja det stämmer, med korrigering menar jag en obehaglig konsekvens för ett visst beteende. Det känns ändå sköt att höra att relationen håller för detta, om man huvudsakligen jobbar med positiva metoder. jag tänker mig att hunden ofta gör som den gör av en anledning vi människor sällan ser, för att det ligger i dess natur, ev då hundar bestraffar för skällande eller liknande. och då känns det ju direkt fel med bestraffning. Snarare är väl där rätt väg att jobba med att förstärka rätt beteende och avleda det oönskade beteenden. Jag tänker även att en "kaxig hund kan vara en osäker hund och hur bra blir det då med en bestraffning? Så där har jag väl mitt svar egentligen, att det är orsaken till beteendet som avgör konsekvensen.. Känns som att dessa saker är svåra att analysera alla gånger och det är så svårt ibland att tänka ut hur man på annat sätt kunnat jobba med problemet än att skälla på hunden.

Såg en person på hundmässan som vred om örat på sin hund som en korrigering och jag stod helt bestört och tittade efter henne medan min sambo suckade och sa "Det där är tyvärr inte helt ovanligt.." och då blev jag ledsen.. Antar att bitar faller på plats eftersom och att man känner när det inte är rätt..

Men hur är det egentligen med detta att lägga ner hunden på marken då? Finns det "rätt" situationer för detta? Hörde en bekant som sa om sin hund att "han var så dominant så hennes sambo fick "lägga ner honom rejält ett par gånger för att han skulle fatta.." Är denne person helt ute och cyklar då?..

Det enda garanterat "rätta" tillfället att fysiskt lägga ned en hund tycker jag är i samband med vård, för en veterinärundersökning, om hunden skadas eller möjligtvis ihop med kloklippning osv. Att träna hantering så att hunden accepterar fasthållning, visst tvång och att byta ställning är viktigt för att det ska fungera smärtfritt i skarpt läge. En anledning till att jag inte gillar nedläggningar i syfte att skapa obehag är just detta, jag vill att mina hundar är trygga i hanteringen och inte sammanknippar det med bestraffning. En annan är att hunden hamnar i en väldigt utsatt situation när jag trycker ned den och visar ogillande, då kan den inte svara med relevant kroppsspråk eller öka avståndet - och vissa hundar väljer då att försvara sig.

Många som använder nedläggningar hävdar att det är ett naturligt sätt att "visa dominans", men hundar har inga händer och använder sig normalt inte av fysisk kraft för att trycka ned någon till marken. En hund som lägger sig inför en annan gör det oftast frivilligt som svar på den andras kroppsspråk. Hundar ser inte heller oss som artfränder så det är tveksamt om dominanshierarkier är en viktig faktor för deras relation till oss.

Skriver från mobil så ursäkta om texten blir svårläst. Att lägga ner hundar i bestraffning eller som en konsekvens av inbillad dominans skapar oftast bara förvirring. Kan också vara farligt, speciellt om man gör det ofta och aggressivt/hotfullt. Även hundar kan tillslut nå fram till punkten där dom tröttnar på behandlingen och börjar försöka försvara sig. Men jag är ändå lite kluven här, att lägga ner en hund måste inte vara en hotfull/våldsam handling i syfte att bestraffa känner jag. Jag kan lägga ner min unghund ibland, det gemensamma för när det sker är när han är väldigt exalterad och börjar bli svår att få kontakt med - nedläggningen blir då ett ganska kraftigt avbrott till själva situationen. Jag pratar och vidrör honom mjukt, och söker kontakt med ögonen. Personligen upplever inte jag att det här skadar våran relation eller överlag är något otrevligt, men jag använder det inte som bestraffning/sätta hunden på plats utan det är mitt sätt att avbryta honom när han blir för mycket. Min äldsta hund gör jag dock inte så med, behövs inte för det första då han är mycket lättare att avbryta och få kontakt med. För det andra så är han en väldigt känslig individ och tar lätt illa vid sig, bättre att låta bli då än att riskera att han kommer tycka jag är läskig. Har man en stark och positivt relation med sin hund som är uppbyggt på kommunikation så känner jag spontant att dem flesta oönskade beteenden blir man av med genom smart träning och shejping. När man korrigerar någon gång när man har en sådan bra relation upplever jag att hunden hajar till bättre - förstår allvaret så att säga, det är ju något som sällan sker och när matte då blir sån där? ja då måste det vara viktigt. En hund som är van vid korrigering blir avtrubbad tillslut, den lyssnar sämre om alls. Personligen så förebygger jag rätt mycket när det kommer till uppfostran och i att lära hunden rätt eller fel. Jag ser att hunden är påväg att göra någonting oönskat, jag går in och bryter/stoppar eller ber hunden gå där ifrån - helst vill jag förhindra något oönskat till att ens hinna utvecklas till ett befäst beteende. Beroende på vad det är. Korrigera gör jag först när jag vet att hunden har förstått vad jag menar, den har fått ett par chanser på sig men väljer fortfarande att "försöka". Tex.. Vi har 3 hundar här hemma, en på snart fyra år, en på två och den yngsta lite över ett. De två äldre hundarna är okomplicerade individer, snälla och undviker allting som skulle kunna leda till konflikt. Den yngste vet detta och tycker just nu att det är jätte kul att "mobbas", han går och stampar/hoppar på dom andra två när dom ligger och sover/vilar för att få dom att flytta på sig - gör jag som ägare inget här fortsätter ynglingen och tillslut får dom andra två inte ligga ifred någonstans. Detta är ett beteende jag inte vill ha, det är taskigt och kan leda till bråk/osämja och att dom andra två känner sig stressade om det får fortgå. Jag brukar se rätt tidigt när ynglingen har detta i tankarna. Då går jag och fysiskt ställer mig i vägen mellan honom och den hund han var påväg mot. Hinner han före mig och ska börja knuffa undan den andre, då tar jag honom i halsbandet och leder bort honom därifrån. Vid det här laget brukar det räcka med en harkling om jag ser honom påväg mot hunden, han vet att han inte får och jag har fått det bekräftat nu genom att han backar och går där ifrån. Skulle han försöka igen? Då korrigerar jag och gör det tämligen kraftfullt, jag blir medvetet irriterad - säger lägg av! Med mörk/dov röst, tar tag i honom, leder honom bort med bestämda steg en bit bort och knäpper med fingrarna mot marken (handkommando för ligg). Därifrån får han inte förflytta sig på en stund. I början kunde jag få gå och ställa mig emellan, leda bort honom en 10-20 gånger innan han faktiskt gav upp - det dröjde rätt länge innan jag tyckte att han faktiskt förstod att det där inte var önskvärt, det är först då jag vill använda mig av korrigeringar. När jag vet att hunden vet att den inte får bete sig så, men testar att göra det i alla fall.

Det kändes väldigt rätt att läsa detta svar från dig! Någonstans var det nog det jag söker, för det kändes så rätt att läsa det. Jag tänker ju själv just som du säger att man känner sin hund och vet om den förstår men så att säga "vill testa ändå". Jag har ju svårt att tänka mig ett liv med hund utan att någon gång sätta gränser liksom, även om grundtanken alltid är att vinna förtroende och använda positiv förstärkning. Just detta då hunden testar eller beter sig illa mot en hundkompis tex, då måste jag ju som vilken ledare som helst visa gränder, om än på ett väl valt sätt. jag ditt svar sa mig ganska så mycket och jag tror ju som jag tidigare sagt oxå att man känner när det inte blir rätt. Men det du berättade om att lägga ner hunden i syfte att lugna ner kan förklara just det jag såg i hundgården, då ägaren hade en hund som sprang efter allt och alla och stressade sin omgivning. Han lade ju ner hunden men de hade just ögonkontakt och han klappade och gosade med den. Kändes ju väldigt annorlunda från en typ "alfarullning" :P Så tack för engagerade svar, det har hjälp mig en bit på vägen!

Ja det känns väldigt rimligt det du skriver.

Ni har fått lite tips , men när dom som håller kopplet behöver en korrigering?

TEX Jag o Kelly Sankt Bernhard går i city för hon höglöper , bakom oss ett medelålders par ca 40 år o en STOR Rottishane o han drar dom rakt på mej , han hoppar upp på mig o Kelly , o vi stupar rakt ner i backen! vet ni vad folk o dom skyldiga säger? HÅLL REDA PÅ DIN HUND!

När jag reste mig upp så var alla borta.

Usch vad obehagligt :(

Jag ger en hundring till dem som skjuter iväg dem o rottisen till Mars. (I raket, inte med gevär för det är olagligt...tyvärr)

Bra sagt.

Det kan vara rasberoende men jag har alltid använt vänliga metoder och respekt. Om jag gastar åt mina hundar så lyssnar de bara med ena örat och knappt det för de vet att de kan alltid lita på mig. Har de en bit ben som fastnat mellan tänderna så kommer de som ett skott för matte fixar. Snällhet föder snällhet om inte hunden är galen. Är hunden galen spelar det ingen roll vad du gör så köp en vettig ras. Flera små terriers och pitbulls eller liknande är inte att rekommendera. Nerviga raser som måste valla eller jobba är inte heller bra val. Tänk på om hunden behöver mkt rörelse, vilket de flesta gör upp till de är minst fem år (och sedan behöver de vanlig motion) så ge den det.

Välj en ras som du tycker ser bra ut. "Sådan husse, sådan hund" är inte bara ett uttryck utan man väljer faktiskt det man ser ut som själv och då måste man vara extra noga med psyket. Passar insidan lika bra som utsidan? Det är bra om man gillar utsidan och absolut bra om insidan stämmer med ditt eget jag.