Hej!
Kommer att skaffa en hund följande år med sambon men är inte riktigt säker på vilken ras som passar oss bäst. Vi har funderat mycket på en beagel alternativt en mini aussie. Har dock inte erfarenhet av dessa hundar (endast av labrador) och är därför nyfiken på ifall någon kunde dela med sig lite erfarenheter :)
Vi är ute efter en mellanstor/liten hund som är väldigt aktiv av sig och orkar komma med på längre joggingturer flera gånger per vecka och långa vandringsturer i berg. Eftersom det är min sambos första hund så vill vi även att den ska vara lätt att träna. Vi söker också efter en hund som är vänlig av sig och kommer bra överens med barn. Hår och vård har ingen skillnad och vi kommer inte heller att ställa ut hunden eller liknande. Blir det en aussie så hade jag tänkt börja med agility (men inte för att tävla utan endast för nöjets skull). Vi bor i lägenhet mycket nära till natur och det skulle därför vara bra ifall hunden kan springa löst och inte alltid behöver vara kopplad.
.... generellt väldigt stor jaktinstinkt och kan därför bli svår att lita på lös. Mycket trevliga hundar annars. :)
Hej! Ja det är det stora negativa med att ha en beagel och det är därför vi har börjat fundera på en mini aussie eftersom det känns fel att måsta ha en hund kopplad helatiden speciellt om man vandrar i berg och så :( Har dock sett ett par beaglar springa löst omkring så är osäker på hur enkelt det är att få den att lyda?!
.... Beaglar används mig veterligen som löshundar vid jakt så det finns nog ganska många som är lösa i skogen, men jag tror att väldigt få av dem hellre vill göra något annat än att jaga om de får tillfälle. :)
Man kan ju ha flexikoppel eller midjebälte om man vandrar och vill ge hunden eller sig själv lite större frihet, men om det är en väldigt viktig egenskap hos hunden att kunna vara lös i naturen, så skulle jag själv inte välja en ras med stark jaktinstinkt.
Om vovven mest ska vara promenad-/motionssällskap så kanske ni ska titta lite närmare på rasgrupp 9? Lycka till med valet!
Jag har mött ett antal så kallade mini aussies och ingen av dem har varit lättsamma och behagliga hundar. Trots väldigt engagerade och duktiga ägare har de varit väldigt uppvarvade, stressade och ljudliga och haft svårt för att samla sig tillräckligt för någon form av koncentrerat arbete. De jag har träffat har alla haft just det gemensamt, att de har ett mycket stort behov av arbete samtidigt som de är såpass uppe i varv att det inte kunnat bli någon reda med träningen. Passivitet och att "bara vara" ska vi inte ens prata om.
Om ni vill ha en arbetande ras så finns det alternativ där ni kommer att ha lättare att hitta ett fungerande samarbete.
Beagle är ju en jakthund med allt vad det innebär, och kanske inte heller passar till punkt och pricka in på vad ni säger att ni vill ha hunden till.
Vad är det som tilltalar er med just dessa två raser? Har ni funderat något kring andra alternativ?
en vanligare ras än mini-aussie är att det är lättare att få tag i en bra valp efter bra föräldrar och från en bra uppfödare. Välj en ras som registreras i Svenska Kennelklubben, så har ni alla möjligheter att kunna kolla upp mer om föräldrarnas hälsostatus, mentalitet etc.
Beagle är en drivande jakthund som också används till denna syssla i Sverige, så den rasen tycker jag ni ska välja bort med en gång. Även om man får tag i en vuxen hund som inte duger som jakthund, så har hunden troligen en god portion jaktlust i alla fall, och då en drivande hund ska jobba självständigt, så är samarbetsvilja inte den främsta egenskapen man tar hänsyn till i aveln.
Trevliga raser att kika närmare på är t ex mellanpudel, mittelspitz, dansk-svensk gårdshund m fl. Sök info om dem på www.skk.se där du även hittar länkar till rasklubbarna och rasklubbarnas uppfödarlistor.
När ni nu frågar om två så helt olika raser så antar jag att andra i samma storlek inte är uteslutna?
Beagle är en djupt utpräglad jakthund som dessutom ofta har svårt att lämnas ensam samt ljudar mkt. Den mår knappast bra som vanlig sällskapshund, och kan tänka mig att det kan vara svårt att få köpa till ickejagande familj.
Miniaussien är väldigt ovanlig, ingen godkänd ras och även om de är söta har flera individer jag träffat på varit ganska knepiga mentalt med rädslor och stress.
Det finns ju många trevliga raser i samma storlek som är lätta att få tag på och som lämpar sig väl för aktivt familjeliv.
Håller med föregående skrivare att ingen av dessa 2 förslag är direkt lämpliga utefter vad du skriver att ni vill ha hunden till. Jakthundar är aldrig enkla att ha om man itne jagar, man kan få problem att ha dem lösa m.m
Miniaussie har jag väldigt dåliga erfarenheter av, har aldrig träffat något som är ok psykiskt, tror tyvärr de enbart är framavlade för att vara söta, inte för att de är bra i skallen. Mycket rädslor och stress som går över i aggresivitet, en släkting har en miniaussie (som dessutom är totalt ouppfostrad=rent farlig) och den hunden har jag kämpat med under några år för att försöka hjälpa dem med alla hennes problem, helt utan resultat, bara en massa hugg och morr. Hade gärna sett att dom avlivade henne faktiskt.
Jag skulle föreslå att ni kollar på skk.se och jämför olika raser i den storleken. Var självkritiskt! Hur mycket hund klarar ni av, vilken mentalitet vill ni ha m.m?
Skulle föreslå att ni tittar lite närmare på Schipperke, sheltie, corgi, dansksvensk gårdshund, schnauzer, pincher, japansk spets, mellanpudel, whippet.
Min favorit av dessa är såklart sheltien, mkt bra förstahund för de flesta. Lättlärd, mjuk i psyket, otroligt aktiv om du vill det eller väldigt lugn och avslappnad om du vill det. Pälsen är förvånandsvärt lättskött, de kan tränas i alla typer av sporter, vissa har kvar lite vallningsegenskaper men väldigt lite. Enda nackdelen med rasen är att de är skälliga om de är understimulerade och inte är uppfostrade att lyssna på ett tystkomando. Viktigt om man väljer sheltie är att inte välja en uppfödare som enbart avlar på utställning och därmed oftast har mkt ängsligare hundar, jag tycker menataliteten hos shelties har förbättrats men finns tyvärr fortfarnade riktigt rädda shelties.
Jag har mött ett antal så kallade mini aussies och ingen av dem har varit lättsamma och behagliga hundar. Trots väldigt engagerade och duktiga ägare har de varit väldigt uppvarvade, stressade och ljudliga och haft svårt för att samla sig tillräckligt för någon form av koncentrerat arbete. De jag har träffat har alla haft just det gemensamt, att de har ett mycket stort behov av arbete samtidigt som de är såpass uppe i varv att det inte kunnat bli någon reda med träningen. Passivitet och att "bara vara" ska vi inte ens prata om.
Om ni vill ha en arbetande ras så finns det alternativ där ni kommer att ha lättare att hitta ett fungerande samarbete.
Beagle är ju en jakthund med allt vad det innebär, och kanske inte heller passar till punkt och pricka in på vad ni säger att ni vill ha hunden till.
Vad är det som tilltalar er med just dessa två raser? Har ni funderat något kring andra alternativ?
Okej det låter ju inte så trevligt. Det är väldigt svårt att bilda sig en uppfattning om mini aussin eftersom jag aldrig sett en själv och läser så mycket olika åsikter på nätet.
Främst vill vi ha en lite mindre hund som endå orkar hänga med. Absolut inte någon som endast vill ligga och mysa i soffan. Men såklart kan man ju inte aktivera hunden 24 timmar om dygnet så är lite rädd för att mini aussin inte kommer att få tillräckligt med aktivitet.
Har förstått att både beageln och mini aussin är väldigt barnvänliga vilket är ett måste för oss. Så det som tilltalar oss är att de har båda en passande storlek, är aktiva och barnvänliga!
Håller med föregående skrivare att ingen av dessa 2 förslag är direkt lämpliga utefter vad du skriver att ni vill ha hunden till. Jakthundar är aldrig enkla att ha om man itne jagar, man kan få problem att ha dem lösa m.m
Miniaussie har jag väldigt dåliga erfarenheter av, har aldrig träffat något som är ok psykiskt, tror tyvärr de enbart är framavlade för att vara söta, inte för att de är bra i skallen. Mycket rädslor och stress som går över i aggresivitet, en släkting har en miniaussie (som dessutom är totalt ouppfostrad=rent farlig) och den hunden har jag kämpat med under några år för att försöka hjälpa dem med alla hennes problem, helt utan resultat, bara en massa hugg och morr. Hade gärna sett att dom avlivade henne faktiskt.
Jag skulle föreslå att ni kollar på skk.se och jämför olika raser i den storleken. Var självkritiskt! Hur mycket hund klarar ni av, vilken mentalitet vill ni ha m.m?
Skulle föreslå att ni tittar lite närmare på Schipperke, sheltie, corgi, dansksvensk gårdshund, schnauzer, pincher, japansk spets, mellanpudel, whippet.
Min favorit av dessa är såklart sheltien, mkt bra förstahund för de flesta. Lättlärd, mjuk i psyket, otroligt aktiv om du vill det eller väldigt lugn och avslappnad om du vill det. Pälsen är förvånandsvärt lättskött, de kan tränas i alla typer av sporter, vissa har kvar lite vallningsegenskaper men väldigt lite. Enda nackdelen med rasen är att de är skälliga om de är understimulerade och inte är uppfostrade att lyssna på ett tystkomando. Viktigt om man väljer sheltie är att inte välja en uppfödare som enbart avlar på utställning och därmed oftast har mkt ängsligare hundar, jag tycker menataliteten hos shelties har förbättrats men finns tyvärr fortfarnade riktigt rädda shelties.
Tack för dina förslag ska genast ta och läsa in mig lite på dem.
Vad tråkigt med så mycket negativa erfarenheter av mini aussin.. börjar bli rejält osäker nu. Men tror det bästa är att besöka någon uppfödare för att se hundarna live. Det beror ju så mycket från hund till hund. Men är tacksam för alla kommentarer!
Japanska spetsen har mycket ork, är med på allt och är lätt att ha lös. Lättlärdf är den också.
Finns inga barnvänliga hundar, det finns däremot hundvänliga barn.