Ljuset i mitt liv, min älskade underbare Challe har lämnat mej och gått över regnbågsbron. Han blev 10 år. Jag lever i kaos, sedan han fick sprutorna i tisdags kväll. Bara dagen innan fanns inte tanken på att Challe var så sjuk, han ville bara sova. Challe har alltid varit en sömnig liten vovve, så jag tänkte inte så mycket på det. Men i onsdags reste han inte på huvudet ens, när jag frågade om vi skulle gå till parken. Jag ringde till Djursjukhuset (bor i Ystad), de sade till mej att ta med honom till Malmö, eftersom han säkerligen behövde läggas in för undersökningar. Jag fick lämna honom där vid middagstid. Vid 18-tiden på kvällen ringde veterinären från Djursjukhuset och sa att jag fick bestämma om och när han skulle avlivas, eftersom han var fruktansvärt sjuk med cancertumörer i både lever och njurbark. Mycket lågt blodvärde och få röda blodkroppar. Tänk er, vad som rörde sej i mitt huvud. Totalkaos! Körde till Malmö och fick sitta i ett fint rum med små värmeljus tända. Så kom sköterskan in med Challe, och han såg så pigg ut och viftade på svansen! Men det var för att han fått så mycket mediciner. Jag tog honom i famnen och sköterskan kom in och frågade om det var tid. Så småningom fick hon komma in med sprutorna och sedan kom vetten in och lyssnade på hjärtat. Borta! Nu väntar jag på askan som jag ska ha hemma i en fin urna. Hjälp! Jag vet inte hur jag ska klara mej. Det blir inte fler hundar för mej. Challe var min första och sista hund.
Som medlem kan du här läsa lite kort info om Channa och gå vidare till medlemsprofilen.
Sharp
Medlem 2010-06-16
Men åh, du är den tredje i dag som skriver att de har förlorat sin älskade hund. Jag beklagar verkligen din sorg, vet hur de känns förlorade vår hund på ett chockartat sätt i en olycka förra hösten. De är en av de få gånger i livet som de kändes som jag nästan kunde ta på tiden. Känslan av att allt var som vanligt för några minuter sen, några timmar en dag några dagar....de är hemskt. De är fruktansvärt när allt kastas omkull på detta sett från en minut till en annan. Nu är din sorg så ny och så stark men tiden kommer förhoppningsvis lindra den och då kommer du kunna minnas din fina vän med glädje. Skriv gärna om du behöver prata av dig, som sagt jag vet hur de känns
.
GITT@N
Medlem 2002-06-29
Kära nån så tråkigt, beklagar verkligen 
.
Idag, 26/10, är det 4 år sedan vår lille Tuff fick somna in hos veterinären. Hans små lungor och lilla bröstkorg var också fulla av tumörer.
Det var stor sorg mycket länge här men vi var glada att vi hade (har) en hund till att komma hem till och som behövde oss.
Det är det här som är det värsta med att vara djurägare. Men utan hund vill vi inte vara...nu har sorgen bleknat men jag saknar honom alltid...
/Tröstkram
Elvira
Medlem 2005-09-12
Jag vet hur det känns, har upplevt samma sak ett antal ggr, senast för 3 år sedan, när båda mina hundar avlivades med 1 månads mellanrum, men nu har vi en ny krabat som förgyller våra dagar, hoppas att du kan köpa en ny hund och får uppleva glädjen med hundlivet, sedan kommer alltid den tråkiga sidan av hundägandet, men det positiva uppväger allt.
Lill-fia
Medlem 2011-08-31
bes
Medlem 2013-02-02
Åh så ledsamt Jag beklagar verkligen.
Sorgen efter en älskad vän är tung och svart och ofattbar. Den går inte att beskriva i ord eller att trösta med ord. Därför känns det så fattigt att skriva att man beklagar sorgen. Men vi som älskat våra fyrfotingar lika högt och som sedan varit tvungna att sörja dem lika djupt, vi vet alldeles för väl vad du genomgår just nu och jag hoppas att du kan känna all medkänsla vi skickar till dig.
Lika fantastiskt som det är att älska dem, lika fruktansvärt är det att förlora dem. Just det där "aldrig mer" är så svårt och omöjligt att greppa. Men de finns ju kvar, på sätt och vis, i vår kärlek, våra minnen och i alla lärdomar som de har gett oss. Och när vi berättar om dem för andra - även många år efter att de är borta, kanske en rolig anekdot om något tokigt de hittat på - så känns det plötsligt som om de är alldeles, alldeles nära igen.
Ta hand om dig!
Channa
Medlem 2010-05-22
Tack så väldigt mycket för din medkänsla. Den värmer!
Channa
Medlem 2010-05-22
Tack! Ni är så vänliga, alla!
Channa
Medlem 2010-05-22
Jag vet hur det känns, har upplevt samma sak ett antal ggr, senast för 3 år sedan, när båda mina hundar avlivades med 1 månads mellanrum, men nu har vi en ny krabat som förgyller våra dagar, hoppas att du kan köpa en ny hund och får uppleva glädjen med hundlivet, sedan kommer alltid den tråkiga sidan av hundägandet, men det positiva uppväger allt.
Tack, tack! Det värmer!
Channa
Medlem 2010-05-22
Kära nån så tråkigt, beklagar verkligen .
Idag, 26/10, är det 4 år sedan vår lille Tuff fick somna in hos veterinären. Hans små lungor och lilla bröstkorg var också fulla av tumörer.
Det var stor sorg mycket länge här men vi var glada att vi hade (har) en hund till att komma hem till och som behövde oss.
Det är det här som är det värsta med att vara djurägare. Men utan hund vill vi inte vara...nu har sorgen bleknat men jag saknar honom alltid...
/Tröstkram
Tack så väldigt mycket! Ni är så rara!
pipilotta
Medlem 2011-11-19
Vore det min hund skulle jag nog vara tacksam över att den fick somna in. Visst är det sorgligt som ägare men har man ett djur får man också ta ansvaret när det är dags.
Jag har aldrig sörjt de djur som dött utan mest kommit ihåg alla härliga stunder vi haft tillsammans. De har sluppit att lida, vilket är viktigt för mig när det gäller sorgeprocessen...