Ja som titeln lyder har min lagotto börjat bli lite överbeskyddande, känns det som... Vi har haft honom i någon månad bara och han har flyttat från landet till stan vilket kan vara en stor skillnad men det känns som att han borde ha vant sig. Jag får känslan av att han har förändrats mycket från den hund vi träffade på kenneln till den han är idag och inte till det goda tyvärr. Han är 2 år om det är relevant.
När det kommer nya människor in i lägenheten med oss så springer han mot dem och skäller och skrämmer upp gästerna väldigt mycket. Jag har testat med att jag hälsar först på gästerna och sedan ger jag dem en hundgodis som de sedan får ge hunden men det har inte funkat som jag hoppades. Senaste gången detta hände stängde jag in honom i ett rum och visade att jag hade kontroll på situationen, det var en stor skillnad, han kom ut från rummet och skämdes ocg var mycket vänlig.
Även när jag är ute och går med honom kan han helt plötsligt ryta till och skälla mot folk. Senaste gången var att en kom förbi joggandes och jag tror att hunden blev förvånad och rädd. Detta är otroligt jobbigt och faktiskt lite skämmigt eftersom att jag fick en liten utskällning av joggaren.
Är han bara osäker? Vad ska jag göra? Jag gör allt för att vi ska han en bra relation hemma vilket vi har men när vi är ute och går tycker jag att det är svårt att komma på en lösning för att han ska vara lugn och vänlig.
p.s Han har aldrig bitit någon eller gjort någon sådan attack utan han försöker endast att skrämma främmande människor.
Läste du svaren i förra tråden?
Du svarade aldrig på hur hunden aktiveras hos er?
Känner han sig osäker bland nytt folk så låt besökarna bara ignorera honom, att de inte alls försöker närma sig med godis eller liknande, för det kan också kännas skrämmande för en del hundar.
Det är inget ovanligt i rasen lik väl väldigt tråkigt. Min egen lagotto fick aldrig hälsa eller vara med när det kom gäster eftersom han kände sig trängd och inte heller varnade utan kunde nafsa ordentligt. Han var bakom kompostgaller till gästerna kommit in och var det gäster som kunde låta bli honom fick han vara med annars hade han det bättre bakom sitt galler. Man får helt enkelt skydda sin hund från situationer hunden inte är bekväm med.
Rasen behöver ju mycket aktivering som du redan fått tips om. Hur går det med den?
Läste du svaren i förra tråden?
Du svarade aldrig på hur hunden aktiveras hos er?
Känner han sig osäker bland nytt folk så låt besökarna bara ignorera honom, att de inte alls försöker närma sig med godis eller liknande, för det kan också kännas skrämmande för en del hundar.
Det har gått bra! Hunden (Dylan) gillar verkligen oss det märker man verkligen och vi gillar honom jättemycket! Han har börjat få mer motion, väldigt mycket faktiskt. Man märker verkligen de dagar då han inte har fått tillräckligt. Våran relation med honom blir bara bättre och bättre och jag har forskat runt lite om hur man ska göra när man går med honom osv och jag har skärpt till mig lite.
Jag vet att jag är lite nojig och har även läst att sånt här beteende försvinner efter något år eller så.
Dylan hade en svampinfektion i örat när vi skaffade honom och den har inte försvunnit helt och hållet. Ibland kan man se hur det stör honom eftersom att det kliar så mycket.
Men allt börjar kännas mer naturligt nu, man är liksom van med att det är en hund som är hemma och längtar efter dig vilket är jätte kul!
Men motion tröttar bara ut kroppen en kort stund. En lagotto behöver dräneras mentalt och få jobba med huvudet ordentligt några gånger i veckan för att må bra. Risken är stor att problemen ökar och du får en stressad och olycklig hund om du inte tänker aktivera hunden mentalt. Ska du ha hunden kvar råder jag dig verkligen att gå en aktivering/spår/lydnadskurs för problemen försvinner inte av sig själv.
Svamp är ofta tecken på allergi vilket är vanligt i rasen så gå till en kunnig veterinär och få hjälp med örat eftersom det förmodligen klådar och gör ont. Klåda är väldigt stressande och plågsamt.
Det har gått bra! Hunden (Dylan) gillar verkligen oss det märker man verkligen och vi gillar honom jättemycket! Han har börjat få mer motion, väldigt mycket faktiskt. Man märker verkligen de dagar då han inte har fått tillräckligt. Våran relation med honom blir bara bättre och bättre och jag har forskat runt lite om hur man ska göra när man går med honom osv och jag har skärpt till mig lite.
Jag vet att jag är lite nojig och har även läst att sånt här beteende försvinner efter något år eller så.
Dylan hade en svampinfektion i örat när vi skaffade honom och den har inte försvunnit helt och hållet. Ibland kan man se hur det stör honom eftersom att det kliar så mycket.
Men allt börjar kännas mer naturligt nu, man är liksom van med att det är en hund som är hemma och längtar efter dig vilket är jätte kul!
Som redan nämnts så räcker inte motion för en Lagotto, det är en aktiv hund som kräver mental stimulans i någon vettig form. Får den inte det får den lätt jobbiga beteenden och problemen kan utökas.
Spår är en mycket lämplig aktivitet för Lagotton, börja spåra ett par gånger i veckan, en aktivitet som man enkelt kan hålla på med själv.