Men varför lämnar du en hund med seperationsångest ensam öht? Antiskallhalsband förvärrar bara ångesten och stressen så kasta eländet !! Skaffa en dagmatte/dagis så hundstackarn slipper må dåligt alla dessa timmar. Tycker det är konstigt att du verkar bry dig mer om att grannarna klagar än att du utsätter din hund för ångest och oro....

Skakningar kan bero på stress (utlöst av ångest) , smärta, osäkerhet mm. Börja med att göra en undersökning hos en fysioterapeut och uteslut smärta .

Tack för responsen.

Det har nyligen börjat detta problem..... Och jag har ju fått informationen om min skällande hund, från mina grannar, därför berättade jag om det. Jag jobbar ju och har inte hört det.

Hon har inte tidigare skällt och ylat utan haft det bra och lugnt och varit trygg hemma.... Varit tyst och sovit eller vad de nu gör.... 

Tyvärr är det svårt att få dagmatte.... jag ville bara ha lite tips och råd.

Jag funderar om det är åldern, blir hundarna mera känslig när de blir äldre? Eller kan hon ha blivit skrämd utan att jag vet? Hur uttrycker hundar om de har ont? Hon är annars en mkt glad och lycklig vovve som leker, äter och gör sina behov som alltid....

Problemet har alltså nyligen börjat, och för att inte förvärra ville jag ha lite tips från hundvana människor som kanske har eller har haft samma problem...

Ett vet.besök är inplanerat..

Skakningarna kan vara av smärta, oro, kyla, stress mm

Sedan låter det som att din hund inte klarar av att vara ensam och att straffa henne med ett antiskallhalsband känns inte riktigt schysst. På det du skriver verkar det inte som att det är okynnesskällande utan hon försöker desperat kalla på någon så att hon slipper vara ensam. Vissa hundar behöver människor mer än andra hundar så att hennes dotter är kvar med henne behöver inte spela någon roll.

Innan ni har fått bukt med ensamhetsproblemet så hade jag inte utsatt henne för att vara själv utan jag hade skaffat hundvakt när det behövdes. Fundera på om hon alltid haft problem med att vara själv eller om det börjat nu på äldre dar och vad är det då som har förändrats?

Hade det varit min hund och jag haft de här funderingarna hade jag tagit hunden till en veterinär för en hälsokontroll och sedan utgått därifrån.

Förlåt att jag lät lite brysk men jag går i spinn på folk som lämnar sina hundar ensamma trots ångest och som använder något så bedrövligt som antiskallhalsband :(

Att ta reda på orsaken som utlöst ångesten är ju nästan omöjligt utan du får fokusera på att lösa hundvaktsfrågan och börja om med ensamhetsträningen. Lämnar du henne ensam kommer det bara eskalera och bli värre.

Hundar är jätteduktiga på att inte visa smärta så därför rekommenderar jag en fysioterapeut som jag personligen tycker är duktigare på smärtutredningar än veterinärer om det gäller leder och mjukdelar.

Tack Kalla...Jag har inte använt anitskallhalsband nu, för de fungerade inte tidigare under ett försök att få bukt på skällande vid situationer som inte alls hade med ensamheten att göra. Och det är som ni säger- såna grejer gör hunden mer stressad.... Ville bara tala om att det rådet behövde jag inte ;)

Kanske det är åldern? För det har tidigare varit lugnt...

Ett vet.besök är inplanerat och får väl utgå från det det, som du säger. Men är ju orolig att hon är dålig eller sjuk, förståss. Därför skriver jag... Inte för att få ännu mera dåligt samvete att jag jobbar och inte lyckats får dagmatte...:

Har en tjej som kan gå ut och gå med hundarna mitt på dan, men det gör jag ju själv på lunchrasten....  

Jag jobbar vidare så klart att efterlysa en dagmatte och naturligtvis ska jag se till att min hund kommer till veterinären... Så knasig är jag inte, som inte gör det....Jag uppskattar all respons och reflektioner på detta, och jag är ju inte ensam att ha detta hundproblem, läser jag....  I en text läste jag om epilepsi, då blev jag jätteorolig och skrev detta i hopp att få läsa om annat... 

Att du inte funderar på antiskall och dylikt:) Ta inte ut det värsta i förväg utan kolla med veterinär, kolla öron så de inte har problem, kolla leder, tänder osv. Hon kanske har börjat höra dåligt och därför blir orolig utan matte? OM det är något medicinskt problem så går det förhoppningsvis att bota och så får du jobba vidare på dagmattefronten. Det är inte så enkelt att det finns någon i trappuppgången som skulle kunna tänka sig att passa hunden? Gå ut med den kan ju du göra så hundvakten behöver ju i princip bara finnas där.

Håller tummarna för er!

Din vovve mår ju uppenbarligen inte bra så det är utmärkt att du ska göra ett veterinärbesök (ta med sjuåringen också för en seniorkoll) även om nio år inte är "någon ålder" på en så liten hund.

Även hundar kan drabbas av demens och bli oroliga över att lämnas ensamma, vända på dygnet mm, men en utredning hos veterinär och eventuell remiss till en fysioterapeut, är bra för att upptäcka eventuellt behandlingsbara fysiska åkommor.

Hoppas dina hundar kan få snabb hjälp att ha ständigt sällskap - kanske någon av de störda grannarna kan rycka in?

Håller tummarna för er! 

Beteendet du beskriver upplever jag att mina hundar uppvisar när de har ont eller mår dåligt, så ett första steg är att kolla upp henne hos veterinär. Försök också föra lite dagbok över när det händer - kan det vara magkramper t.ex.? Kan du sammanlänka det med mat, promenad, vila, speciella tider på dygnet?

Hundar kan bli dementa och oro samt svårighet att lämnas ensam är ett symptom. Å andra sidan kan en hund som känner sig sjuk också bli mer stressad och orolig av det.

En sak ni skulle kunna testa nu medan ni letar hundvakt och gör en veterinärutredning är Adaptil, halsband eller spray med feromoner som kan göra hunden en smula mer tillfreds. Absolut inte en ersättning för andra åtgärder men kan ev ge hunden lite mer sinnsesfrid.

Tänkte berätta hur det gått....

Enligt veterinären är min fina pudeldam helt frisk, fysisk. Jämna hjärtslag, fint urin, inte ont någonstans och mjuka leder....

Det är mentalt, henns problem...

Tydligen kan hon vara dement, början till senil.

Hon har ångest, mest då separationsångest tydligen. Det kunde jag räknat ut själv förstås. Lillskruttan min som skakar och blir låg och vill upp i famnen ibland.... ylar och gråter och springer runt i lägenheten när hon blir själv.

Adaptil funkar om jag vill att hon ska sova mycket, men det gör henne inte lugnare så ångesten minskar. Vi har haft den en vecka nu.... Men hon blir bara dåsig och trött verkar det som nu och oftast när vi är hemma förstås. Inte alls sugen att leka och busa längre... vi ska se om det blir förändringar i ångesten med den, annars gör den ju ingen nytta. Vi fick rekommendationer att även byta foder till något mot senila hundar, kosttillskott alltså. Ska göra det.... 

Annars har vi fått en stödfamilj vilket är toppen och hon är trygg där. Kanonskönt att ha henne där när ingen av oss i familjen är hemma....

Vi ska även flytta i sommar, och då kommer hon få vara med hundrastarens tre pudeltanter om dagarna.... och då har hon alltid sällskap även om det inte är av människor. Vi tror och hoppas att det ska bli bra.

Tänkte skriva och berätta, kan vara till hjälp för någon annan som har liknande bekymmer med sin lilla vovve, tänkte jag....

Och vad bra att ni fick kollat upp er pudeltjej. Jag förstår att det inte är enkelt att leva med en dement hund, så all heder till er och vad bra ni kunnat ordna det med stödfamiljen!

Håller tummarna för att allt funkar med flytten och tack för att du berättade hur det har gått för er!