www.expressen.se/gt/hundparet-fortfarande-borta--har-skymtats/

Jag tror inte att det är särskilt vanligt att hundägare hålls proportionerligt ansvariga för att de inte klarar av att förhindra att deras kelgrisar jagar, sargar och t o m lyckas döda (och äta upp!) vilda rådjur.

Svenska lagar och deras tillämpning tycks förhållandevis tandlös - enligt min åsikt, naturligtvis. 

Vi har också en så kallad jaktlag. Då det inte står under förbuds tiden, så är det lagen om att hindra hundar jaga efter vilt. Skulle hunden fortsätta driva viltet, kan det gå så långt att hunden skjuts.

Ja, hunden bet ihjäl rådjuret eftersom det blev så skadat av hunden att det måste avlivas pga djurskyddsskäl.

Även om hunden inte bet så rådjuret dog i stort sett på fläcken hade det inte klarat sig utan svåra plågor, därför avlivades det. Hunden orsakade alltså rådjurets död genom att springa ikapp och bita i det, ge det dödliga skador.

Hade hundens ägare inte fått stopp på hunden hade den högst troligt fortsatt att slita och bita och tugga tills rådjuret hade dött.

I statistiken går händelsen in som hunddödat rådjur på samma sätt som en hund som blir så svårt biten av varg att den inte kan räddas räknas i statistiken över vargdödade hundar.

Alla foderkunniga som vrålar sig hesa om att "hunden ÄR inte en varg" kunde kanske hålla truten och några andra börja säga att hunden ÄR ett rovdjur så att "Sven Svensson" kunde fatta att hans förvuxna kanin (nejvisst en hund var det ju) inte kommer hoppa fram och pussa på allt den ser när den är lös fast den INTE borde vara det.

Börjat bli mååånga inlägg om hundar som sliter sig....kanske borde alla hundar iklädas rejäl kätting och låsas fast runt sin ägares midja. På så sätt blir nog ägaren mer intresserad av att ha hundar denne rår på alt uppfostra den man har i kopplet då det nog inte behövs så överdrivet många gånger som ägaren blir insläpad mitt i ett hundslagsmål innan denne inser att det inte är ngt denne vill uppleva igen. (ingen seriös ide...mera typ "gnälla av mig" skrivet)

... jag som är misstänksam till min natur, tog för givet att hundägaren hade släppt hunden (vet ju alla att den blir vad man gör den till=alla som vill får automatiskt pålitliga hundar oavsett ras ) lös och att "slitningen" var en hastigt ihopkommen efterkonstruktion.... ?....

Det händer ju att hundar sliter sig, det händer att koppel eller halsband går sönder (har hänt mig två gånger på snart fem år, nyköpta välomhändertagna koppel och halsband som gått av). Man kanske inte alltid ska förutsätta det värsta.

... var ju att hunden lyckades få tag i rådjuret. Om man har en hund med så stor jaktinstinkt och fysisk förmåga, kanske man borde undvika att vara i skogen med just den hunden...

... kan jag tycka, eftersom jag också har råkat ut för materialfel, men aldrig för att någon av mina hundar har försökt eller lyckats bita ihjäl något annat djur överhuvudtaget. ;)

Mitt favoritkoppel till min riesentik blev lite glappt i haken när det blev gammalt. Rätt vad det var så knäppte det till och hunden var ej längre kopplad. Vi var så vana vid det båda två att hon stannade själv o väntade tills jag kopplat om henne igen.

Självklart kan material fela, men det ska inte vara kopplet som räddar omvärlden från någons hund. Det ska inte vara katastrof att kopplet går av. En någorlunda uppfostrad vuxen hund ska klara av att man tappar kopplet utan att den far iväg och ställer till jävelskap.

Har man en hund som kan misstänkas vara farlig för folk, fä eller vilt så får man väl ha 2 halsband och 2 koppel då...så minimerar man risken att materialfel ska leda till katastrof.

Men jag tror precis som Hortensia att många av de hundar som "slitigt sig" egentligen varit lösa.