lite har jag snappat upp när kunniga svarat i liknande trådar.

Jag tycker du svarar på en av dina egna frågor här:
"Jag tror på att han skulle ge fina och bra avkommor men eftersom han som sagt inte har några meriter blir det väl svårt för andra att se det."

Golden är en stor ras i Sverige så jag antar att uppfödarna har en mängd meriterade hanar att välja bland.
Så för att kennlarna ska få upp ögonen för Cosmo så tror jag han måste ut i utställninhgsringen och framförallt tävlingsbanan i retrievrarnas paradgrenar.

Medans du inväntar lite matnyttigare svar här kanske du kan höra med Cosmo´s uppfödare eller rasklubben hur du kan gå vidare?

Lycka till med allt!

Sen handlar det ju inte bara om just din hund utan även om hans släkt. Såvitt jag kan se på Hunddata så är till exempel ingen av hans kullsyskon HD- eller EDröntgad vilket hade fått mig som tikägare att dra öronen åt mig.

Så hade hans skotträdsla fått mig att absolut välja bort honom som presumtiv avelshane, tyvärr. Rädslor är i mycket hög grad ärftliga och även om din hund kanske inte är jätterädd så kan det mycket väl slå igenom mer i nästa generation.
Golden är som sagt en stor ras populationsmässigt och även om det är viktigt att ständigt se till att hålla en bred avelsbas och inte bara avla på de största "stjärnorna" så finns det förmodligen gott om hanar som har bättre förutsättningar för avel.
Det gör ju dock inte att din hund blir sämre som familjehund utan för dig är han såklart världens bästa hund !
Och credit till dig som frågar och inte bara tar "första bästa trevliga tik" och tar en kull.

..för golden retriever finner du här;:

http://goldenklubben.se/avelsrekommendationer/

Din hund uppfyller tyvärr inte kraven eftersom han varken har önskvärda utställnings- eller provresultat.

Dessutom är hans far DNA-testad anlagsbärare för PRA, därför bör din hane absolut  DNA-testas innan eventuell avel.

Om jag skulle avla skulle jag kräva att

1. hunden uppfyller rasklubbens krav för att få gå i avel.

2. att hunden genomfört MH /BPH

3. Att hunden är frisk samt att syskon/föräldrars syskon och andra släktingar är hälsotestade och friska (så många som möjligt, i alla fall hälften i varje kull).

4. Att hunden har träningsmeriter värderar jag högre än utställningsmeriter, dock skulle jag kräva att hunden var utställd minst en gång med bra resultat (minst excellent).

För att bara nämna några saker.

Skulle personligen inte avla på en hund med skotträdsla, eller en hund som inte är utställd eller har tävlat. Ta kontakt med din kennel och prata med din uppfödare för mer stöd och råd, samt om hon tror att din hund skulle tillföra något till rasen. Avla rasrent inom SKK. Stöd inte den oreggade aveln/blandrasaveln bara för att du vill ha en kull på din hund.  Lycka till!

Hej alla och tack för era svar!

Ni besvarade det jag själv haft på känn faktiskt. För precis som ni säger finns det ju trots allt sjuttioelva andra underbara goldenhanar där ute som har utställnings-, prov-, och/eller jaktmeriter. Att Cosmos syskon inte är HD-, AD-röntgade kan jag ju dock inte styra. Förstår att man gärna vill se vad syskonen har, men är det inte viktigare vad mamman och pappan har? Sen tycker jag såklart det är himla synd generellt att de inte röntgat sina hundar för man vill väl se så sin hund är frisk? 

Jag hörde faktiskt av mig till både rasklubben och uppfödaren för ett tag sen. Av rasklubben fick jag ett himla snorkigt svar och ingen hjälp alls att besvara mina frågor och funderingar (som löd ungefär som dem jag frågat här). Min uppfödare sa att hon gärna skulle hjälp till att kolla stamtavlor, inavelsgrad etc om jag hittar en passande tik men att jag iaf bör ställa ut Cosmo innan jag gör något. 

Angående skotträdslan hos Cosmo så blev detta efter att vi promenerade bakom en bil som plötsligt baktände himlans högt. Cosmo blev jätterädd och kom tyvärr inte riktigt över det där sen (så höga, plötsliga smällar är läskigt men kontrollerbart). Kan det då verkligen bli ärftligt?

Så summa kardemumma så får nog Cosmo fortsätta vara den fina familjehund han är och en tid för kastrering blir nog därför aktuell snart. Tack alla! :)

Det är klart att det är skillnad på en hund som blir skotträdd "av ingenting" och en som råkat ut för ett trauma - men trots allt finns det många hundar som råkar ut för samma sak och ändå kan avreagera snabbt och släppa rädslan helt.

Så jo, det kan ändå vara ärftligt tyvärr.

Måste ändå återigen säga att jag tycker att det är seriöst och ansvarsfullt att göra som du gjort; kolla läget om din hund har något att tillföra och sedan ta svaren på rätt sätt även om du nog hade hoppats på andra svar. Tummen upp!! 

Jag tycker att det är viktigt att kolla även vad föräldrarnas syskon har. En av kullarna jag tittade på inför mitt hundköp hade en jättefin stamtavla bakåt med enbart A och B-höfter, men när jag kollade närmare på föräldrarnas syskon så hade 5 av 8 i ena kullen respektive 3 av 7 dåliga höfter (minst en i varje kull var dessutom oröntgad). Då är det något som inte riktigt stämmer, trots att det ser bra ut rakt bakåt.

Förstår inte heller varför folk inte röntgar sina hundar. Det är ju jättebra att veta så att man kan förebygga vidare höftproblem genom att bygga muskler och undvika skadliga aktiviteter etc. Det handlar ju inte om mer än runt 1500 kronor, slår man ut det på hela hundens liv blir det ingen stor summa. Man kan se det som en investering! 

Önskar att fler (privatpersoner som välkända uppfödare) kunde vara lika ansvarsfulla och eftertänksamma som du!