... Jag har en väldigt reaktiv hund, en hund med reptilhjärna som gärna tar över ledarskapet om hon får tillfälle, lite osäker men samtidigt skarp, ganska vass, en knepig dam helt enkelt.
Det går väldigt upp och ner med henne, funderar på att låta kastrera henne efter samtal med veterinär för att hon ska bli lite jämnare i humöret, då hon blir "värre" vid löp. Om jag inte har stenkoll och fokus så kan hon göra utfall mot andra hundar, hon låter mest, hon har aldrig försökt bita nån tack och lov men det kan ju hända nån gång...
Vissa dagar och ibland långa perioder så är hon hur duktig som helst å bryr sig ej om andra hundar men nu när hon är på väg att löpa så har hon och är ganska så "hemsk". Vissa dagar känner jag bara att jag inte orkar med henne...
Jag vet hur jag ska träna henne och förstår hennes problem men ibland är man inte med riktigt och så finns det ju så många nonchalanta hundägare där ute som har sina olydiga eller aggressiva eller osäkra eller jaktgalna hundar lös så ofta så kommer en lösspringande hund fram till oss, min hund klarar inte av såna situationer och blir jätte stressad!
Så även om jag gör rätt så förstör andra för mig och min hund, suck! Men nånstans så får man styrka ifrån då man älskar henne så oerhört mycket!
Nån som känner igen sig, som har en "knepig" reaktiv hund???
Behövde mest få skriva av mig
Men det är inte hormonellt betingat, så där kan jag inte råda dig. Vissa hundar gillar hon inte helt enkelt och det känns inte som att det är så mycket osäkerhet, hon är grinig ibland och är en terrier med kort stubin, det är liksom allt eller inget med henne. Visst är det skitjobbigt ibland jag hade kunnat byta ut henne mot vilken fesen följsam jycke som helst. Vi tränar också på och jag tycker att det blir bättre, framför allt blir vi bättre på att förebygga. Känner jag att jag inte pallar med trams någon dag och vi får ett möte på ett trångt ställe, då vänder jag och går en annan väg. Kan jag inte det tar jag hunden i kort koppel och bara går förbi och struntar i tramset. Varje kasst möte sänker ju mig, min hund sänks inte, och det vinner vi inget på. Jag har också försökt lära mig att inte bry mig om vad andra tycker när min hund lever om. Man får tänka på att de människorna nte har någon aning om hur man tränar och vilket utgångsläge man har och skita i blickar och grejor. Fota bort främmande hundar om det behövs, skit i vad andra säger!
Det är tungt ibland, men man KAN inte göra mer än sitt bästa!
Tänk på att om man kasterar sin tik så tar man bort öströgenet och ger testosteronet fritt spelrum och vissa tikar blir skarpare efter att ha kastrerats...
Tack för ditt svar! Jo det är ju så....men oftast när jag motar bort lösspringande hundar så bryr dom sig inte och kommer fram endå eller så börjar dom spänna sig mot mig
Ja min hund låter också och jag bryr mig inte vad folk tycker för dom känner inte min hund....men visst är det jobbigt. Sen så har hon bara en gång på 5 år blivit sur på en främmande hund som hon fått hälsa på, det brukar ofast gå bra om hon får hälsa på hundar och se att dom inte ska hoppa på henne men efter att hon förra veckan mopsa upp sig mot grannens hund så får hon inte hälsa på okända hundar mer utan hon har sina hundkompisar som hon får va med,
Man lär sig nåt nytt varje dag :P Även om vi som har reaktiva hundar sköter våra hunda, har koll på dom så är det ju inte så många i vårt samhälle som hjälper till direkt. Förra veckan när jag cyklade med min hund så kom en lös hund fram till oss och min hund är på väg in i löp, han bara sprang rakt in i oss och direkt upp i min hunds bak!
jag sa bestämt åt hussen till hunden att ta hans hund, att min hund är rekativ och osäker och nu känner sig jätte trängd och då kan hon bli sur. Då säger karln bara: " ja men jag tar den smällen, för min hund gör då inget" Jag blev så jäkla arg! Snacka om att inte visa hänsyn.
Min hund har gjort utfall och låtit men hitills aldrig bitit men man kan ju aldrig veta till 100 % men nån hund igentligen för blir dom tillräckligt trängda eller provocerade så kan dom bita i försvar! Så han kan ej säga till 100 % att hans hund aldrig gör nåt, inte jag heller,,,,
Jag sa då: "men jag vill inte att min hund kanske biter din hund, ta din hund" Då tog han hunden med ett hånande flin på läpparna och verkade tycka att jag var löjlig. Tack för hänsynen och hjälpen jäkla idiot säger jag bara!
Det känns som att allför många tror att alla är just som deras hund, det är okunskap om hundar som är den största boven i dramat...
Jag var till veterinären i måndags ang, detta med min hund och vet. rådde mig att kastrera henne eftersom hon blir värre vid löp....får se hur jag gör, velar....
Att folk inte är me rädda om sina hundar alltså. Men det handlar nog mycket om att de som inte har haft en reaktiv hund inte förstår vad som kan hända.
Hej!
Har själv en cockertik på 2 år. Hon är inte heller så trevlig runt löpen. Men som en av mina väninnor har sagt: "Du ska inte stelerisera henne förrän hon är som du vill att hon ska vara".
Hennes poäng är alltså att om jag låter stelerisera min tik, och efter det förväntar mig att hon ska ändra sitt beteende tack vare steleriseringen, så har jag gjort det "fel väg".
Givetvis kan jag inte förvänta mig att hon ska vara ängel tiden runt löpen, men kan träna under de perioder hon ej löper.
Jag jobbar hela tiden och varje dag med henne, hon kan vara så envis och har stark egen vilja! Jag är tacksam över att ha fått en sådan hund med så stark personlighet. För det betyder att jag också måste jobba med mig själv massor. Hur jag själv är, är jag lugn, stessad, hur jag själv beter mig, går jag som en slapp slöfock på promenad, eller rakryggad och fast beslutsam om att när vi möter andra hundar är det jag som bestämmer hur vi ska bete oss (alltså gå lugnt och sansat förbi). Går jag nån gång för slappt / är i nån dagdröm och inte följer med vet hon det direkt, och tycker att hon då ska själv avgöra om hon beter sig som jag vill eller inte.
Har fått stor hjälp även tack vare homeopati (OBS har varit med tiken hos en proffessionell homeopat!)
Nä veterinären sa det också, att hennes beteende inte kommer att försvinna men att hon kan bli mer jämn i humöret att det inte blir såna toppar och dalar som det är nu. Hon kommer alltid vara mer eller mindre reaktiv.
Vi gör det bra som kämpar med våra vovvar tycker jag, ett till oss!
Att folk inte är me rädda om sina hundar alltså. Men det handlar nog mycket om att de som inte har haft en reaktiv hund inte förstår vad som kan hända.
Precis!
Jag kan rekommendera att gå till en hundproblemutredare och få lite nya tips! Det gjorde jag med min hund, när jag nästan hade tappat modet att det skulle funka med honom, och önskar att jag hade gjort det tidigare för vi fick mycket nya tips som man kanske tänkt på men som man nu fick förklarat och visat för en.
Lycka till!;)
Jag känner igen mig.. Jag försöker göra mitt bästa vid varje möte
Går det inte bra så funderar jag på varför och gör annorlunda nästa gång. Jag försöker också att inte bry mig om vad andra tycker och tänker men det är inte lätt.
Speciellt inte när jag ofta möter folk som har problem med hur jag gör med mina hundar vid möten. Jag går undan så pass att dom håller sig lugna och belönar med godis.
Jag har hört..
att det är förskräckligt av mig som mutar mina hundar med godis
att jag ska gå förbi nära så att dom lär sig
att jag inte behöver gå undan för deras hund bryr sig inte
att jag är elak mot mina hundar för att dom inte får hälsa på deras
att jag är osocial och otrevlig
En del tar saken i egna händer och släpper fram sin hund till mina.
Jag har fått ropa på hundägare att dom ska skynda sig att komma och hämta sin lösa hund
samtidigt som dom ser hur arg min schäfer är.
Andras åsikter ska inte komma ivägen för vad som är bäst för mina hundar. Det viktigaste för mig efter varje möte är att jag ska känna att jag har varit rättvis mot hundarna, att jag inte blivit arg på dom och att jag har belönat dom när dom hållt sig lugna. Har jag lyckats med det så spelar det ingen roll om mötet gick dåligt. Sen är ju jag också mänsklig det är många gånger jag har kommit hem gråtandes efter en promenad.
Jag känner igen mig.. Jag försöker göra mitt bästa vid varje möte
Går det inte bra så funderar jag på varför och gör annorlunda nästa gång. Jag försöker också att inte bry mig om vad andra tycker och tänker men det är inte lätt.
Speciellt inte när jag ofta möter folk som har problem med hur jag gör med mina hundar vid möten. Jag går undan så pass att dom håller sig lugna och belönar med godis.
Jag har hört..
att det är förskräckligt av mig som mutar mina hundar med godis
att jag ska gå förbi nära så att dom lär sig
att jag inte behöver gå undan för deras hund bryr sig inte
att jag är elak mot mina hundar för att dom inte får hälsa på deras
att jag är osocial och otrevlig
En del tar saken i egna händer och släpper fram sin hund till mina.
Jag har fått ropa på hundägare att dom ska skynda sig att komma och hämta sin lösa hund
samtidigt som dom ser hur arg min schäfer är.
Andras åsikter ska inte komma ivägen för vad som är bäst för mina hundar. Det viktigaste för mig efter varje möte är att jag ska känna att jag har varit rättvis mot hundarna, att jag inte blivit arg på dom och att jag har belönat dom när dom hållt sig lugna. Har jag lyckats med det så spelar det ingen roll om mötet gick dåligt. Sen är ju jag också mänsklig det är många gånger jag har kommit hem gråtandes efter en promenad.
Samma här Skulle vara kul att få höra av folk att man är duktig som tar ansvar för sin hund och är ärlig om hur den är! Men man får oftast höra saker som: "släpp bara hunden lös så löser hundarna det själva" eller tycker att man överdriver problemet eller bara inte lyssnar och tror på en när man säger att man har en reakriv hund! suck....