Jag tycker whippet är en utmärkt sällskapshund. Okomplicerad och vänlig. Aktiv men inte krävande. De har stark jaktlust vilket många ser som ett problem.

Det förekommer separationsångest så ha i beräkningen att ensamhetsträningen kan ta tid.

Det förekommer även hundar som inte är så vänliga men det gör det väl inom de flesta raser.

En del tycker att whippetvalpar är djävulens avkommor men jag har sluppit såna så jag tycker bara dom är som vanliga valpar.

Det förekommer en del sjukdomar i rasen (står i RAS) men inget som är ett problem och kan ses som vanligt.

Killen jag har nu funkar med allt o alla, en supertrevlig och stabil kille.

Min förra kille var en spännis men ingen tog honom på allvar och sen limmade han som fan på tikar - skitdryg.

Min tik gillade inte andra hundar så mycket men om dom skötte sitt så skötte hon sitt så det var inget problem.

De skiljer förstås en del mellan individer, men min whippettik var ganska så vild som valp och unghund. Bet på det mesta, snodde skor och höll en levande ;) 

Men det är ju övergående! Nu är hon 1,5 år, för det mesta väldigt lugn och sover och vilar mycket, helst inbäddad i filtar. 
Kräver och vill ha mycket närhet! Alltid redo för gos och kramar. Vill helst ligga i famnen hela tiden. 
Jag skulle säga att man inte ska skaffa en whippet om man inte vill ha hunden i soffan och sängen...

Nu är hon alltså lugnare men hon får förstås fortfarande sina tokryck, ofta efter mat, då hon lägger sig upp och ner och beter sig allmänt skumt och låter som ett monster ;)

Skulle absolut säga att det är en bra ras för någon som inte haft vinthund. De är för de mesta enkla och anpassningsbara.

Generellt sätt också bra och enkla med andra hundar. Min bryr sig väldigt lite om andra när jag är och tränar på en hundklubb, men kan vid vissa hundmöten tycka att det är nödvändigt att skälla bli lite ivrig, men för det mesta helt obrydd, mkt beroende på hur den andra hunden beter sig. 

Hon har ganska dåligt tålamod, och gillar att berätta saker med rösten, om man är för seg eller inte lyssnar på henne ;) 

Min har ganska svårt att vara ensam, ganska osjälvständig och "mattegris".
Vet inte hur mycket det beror på mig och hur jag ensamhetstränat henne, men har försökt enligt de bra och rekommenderade sätten. 

Om jag tänker efter tror jag att hon kanske är ganska lik i sättet som en sheltie kan vara. Lite nervös ibland, reserverad mot främlingar och stojiga barn, men följsam och nyfiken. 

Sen är hon inte ett dugg rädd för smällare, raketer eller skott, *peppar peppar*, och andra högt låtande ljud eller sånt, vilket är väldigt skönt. 

Ett plus är ju att de inte direkt luktar hund, mycket enkel pälsvård och inget dregel. 

Att tänka på är väl att det självklara, att de har en jaktlust och inte helt självklart kan vara lösa. 
Jag har min lös väldigt ofta dock, men skannar hela tiden av omgivningen. Har tränat mycket följsamhet och inkallning med henne och tycker hon beter sig väldigt fint lös och håller sig nära, och håller hela tiden uppsikt på mig. 
Men vissa är ju mer självständiga och svåra, men att träna ordentligt på det är bra och en förutsättning om man vill kunna ha lös på passande platser. 

Sedan är de ju frusna. Så det går ju inte att stå ute och hänga stillastånde vid kallt väder med en whippet som står och balanserar på ett ben :p 
Har täcke på henne från högst ca +3 beroende på vädret och aktivitet. Kalla blåstar är inget whippetväder iaf :p 

Enligt mig - underbar ras! Så trevliga, älskvärda och enkla generellt sätt. Jag vill redan ha en till :) 

Nu blev det massor... Och det här är ju endast utifrån min erfarenhet, av min whippet. Det förklarar ju inte hur alla är, men iaf hur de kan vara :)
Fråga om du undrar något annat! :)