Jag har inte så mycket erfarenhet av boxer, men jag har träffat och jobbat med ett par stycken.

Ingen av dessa hade nån separationsångest och kunde lämnas ensamma ett par timmar om det behövdes.

Dessa hade heller inga problem med andra hundar, snarare var det tvärtom, allt som rörde sig var en potentiell (lek)kompis. :)

Med de två linjerna, menar du då en variant som är avlad mer för bruks och den andra mer utställning/sällskap?

Hoppas du får fler svar, boxer verkar vara en härlig, fartfylld glädjespridare, tyvärr är ju hälsan en historia för sig.

Tack för ditt svar!

När de gäller de två linjerna hörde jag ryktas om att de ska finnas en Engelsk och en Tysk (eller Amerikansk kommer inte riktigt ihåg) linje där den ena linjen hade längre nos och bättre hälsa. Har aldrig hört de tidigare och fanns inte så mycket att läsa om de heller...

Den kunskap jag har om boxer är att vi har 2 uppfödare i bekantskapskretsen. Jättehärliga hundar, glada och arbetsvilliga om än lite buffliga (leker gärna med kropp). Har aldrig träffat på någon med separationsångest. Visst finns det drag åt utställningsvariant och bruksvariant men inte så utpräglat som i många andra raser och det finns många som fungerar kanonbra på bägge ock. Boxerklubben jobbar hårt för att hålla ihop rasen både exteriört och mentalt och vad jag kan se lyckas de riktigt bra. Litet tips är att åka till Vårgårda 7-9 augusti då det är boxer SM.

Har träffat på en del tjuriga boxertikar som inte gillar andra tikar alls, (eller bara några få utvalda), har inte sett samma bland hanarna men generellt är de glada hundar som älskar alla andra, dock kan raser som inte leker med kropp tycka de är jobbiga och fräsa åt dem