Jag fick kastrera min tik för nästan ett år sedan pga livmoderinflammation, så jag hade inte så mycket val men,

Fördelar: Inget löp, jämnare i humöret.

Nackdelar: Viktökning (min gjorde det), förändrad pälskvalitet (fick min), inkontinens.

Finns säkert fler för- och nackdelar som andra kan fylla på med.

Vår lillpå nästan 7 kilo, kastrerades vid 18 mån ålder pga hon blev väldigt sjuk av löp och skendräktighet. Hon varken åt eller drack, var ville inget pga deppighet och fick magkatarr och kräktes. Slickade sig dygnet runt...Hon blev en glad och piggare hund med jämnt humör. Är lika kräsen med mat så har inte fått viktökning. Det som märkts är att pälsen växer fortare, än så länge, och hon fyller 5 år i okt.

Om man kastrerar sin tik innan andra löpet minskar risken för juvertumörer, vilket är något som tyvärr drabbar många tikar. Man slipper även oroa sig för livermoderinflammation. Det kan även vara en fördel att slippa löpen om man skulle få en tik som får problematiska löp.

De nackdelar jag kan komma på är väl det som redan nämnts: 
- Sämre ämnesomsättning och ökad vikt.
- Sämre pälskvalité.
- Inkontinens

Min tik som nu är 6 år har fått juvertumörer (godartade) bortopererade vid två tillfällen, första gången när hon var 4 år och andra gången för en vecka sedan. Det har varit jobbigt och med anledning av detta samt oron för livmoderinflammation kommer jag nog starkt att överväga att kastrera min tik om jag i framtiden skulle skaffa en till. 

... före första löpet eliminerar risken för juvertumörer, så jag skulle absolut säga att hälsofördelarna överväger - speciellt om tiken är storvuxen nog att kunna opereras laparoskopiskt. :)

Jag ställer mig dock lite tveksam till att kastrera en tik redan innan första löpet, en del tikar löper ju första gången redan vid 6-7 månader. Är det verkligen riskfritt att kastrera en så ung hund? Nu är det ju iofs aldrig helt riskfritt att kastrera/operera en hund oavsett ålder, men jag menar; är det inte högre risker än för en vuxen hund?

jag kan se är att hon pga sjukdom blir frisk av en kastrering. Jag skulle aldrig utsätta en frisk tik för riskerna med en narkos utan mycket starkt vägande skäl, i mitt fall att riskerna för tikens hälsa är betydligt större utan operation. För snart två veckoer sedan kastrerades min 7-åriga tik pga livmoderinflammation. Utan operation så fanns risken att livmodern skulle spricka. När tiken sövts så slutade hon andas och hon vägrade andas själv under hela operationen. Veterinären fick se till att tiken ventilerades manuellt och operationen genomfördes blixtsnabbt, för att tiken inte skulle behöva vara sövd en minut för länge. Jag kan ju säga att jag aldrig kommer låta denna tik sövas igen utan mycket starkt vägande skäl!

Instämmer. Jag skulle inte kastrera en tik utom av medicinska skäl (dit räknar jag svåra löp och skendräktigheter), även om det är en rutinoperation så kan det gå snett.

Tyvärr har jag flera bekanta och klubbkompisar som förlorat sina tikar på det viset, alternativt fått svåra komplikationer. Värt att beakta i det läget är att få (inget?) försäkringsbolag ersätter vare sig kastreringen och inte heller komplikationerna. Några dygn på sjukhus, diverse röntgen och annat eller i värsta fall en ny operation kan springa på många tusenlappar... 

Angående kastrering och juvertumörer så minskar risken rejält om man kastrerar före första löpet, om man gör det innan andra så är risken för tumörer fortfarande minskad men inte lika mycket. 

Mina kastrerade tikar har fått förändrad päls i ett fall, där är det dock svårt att säga vad det berodde på eftersom operationen utlöste en latent Addison och hon gick på kortison resten av livet.

Min nuvarande tik blev inkontinent efter 1,5 år men det försvann faktiskt av sig självt efter en dryg månad, lagom till att jag hade varit hos veterinären och sedan hämtat ut medicin.

Jag förstår absolut hur ni resonerar och det är ju alltid en risk att söva en hund. Men när min okastrerade tik får juvertumörer så tvingas jag ju att söva henne då också av den anledningen. Och det blir ju fler än en operation om det dyker upp fler tumörer, vilket det tyvärr ofta gör. Min tik har genomgått två operationer på grund av detta nu. Så det blir ju liksom "pest eller kolera" litegrann. Alternativet är väl att låta tumörerna vara, men det är inte en risk jag har varit beredd att ta.

för juvertumörer, om man inte kastrerar tiken redan som valp (vilket är otänkbart i min värld i vilket fall).  De tikar jag haft som fått juvertumörer har båda två varit kastrerade sedan flera år tillbaka. Båda hade dessutom gått i avel och de var kastrerade pga livmoderinflammation. I ena fallet opererades två tumörer bort (en var stor som ett plommon och inflammerat) och inga tumörer återkom. Tiken levde tills hon var 15,5 år och fick somna in pga åldersrelaterad akut sjukdom.

I det andra fallet hade tiken några ärtor i juvren, som jag höll koll på. De växte till en spelkulas storlek, men det var inte cancer som tog livet av tiken utan annan akut åldersrelaterad sjukdom vid 12,5 års ålder.

Sövning och operation innebär naturligtvis en risk som måste vägas mot nyttan av ingreppet. Jag har alltid haft hanar, men skulle definitivt välja att kastrera en tik så tidigt som möjligt för att slippa oron för pyo och juvertumörer. :)