först ber jag om ursäkt för knepig rubrik, kom inte på bättre...
hur skulle ni reagera om ni fick höra talas om följande...
en äldre hund som plötsligt utan förvarning blir rädd för fyrverkerier och smällare.
ägaren är oförberedd, och har ingen möjlighet att medicinera eller åka bort...
det denne gör är att "skälla" på hunden så hunden glömmer bort det som låter och koncentrerar sig på ägaren istället...
resultatet är en hund som glömmer bort smällarna, och koncentrerar sig på att ägaren inte ska vara arg och skälla om den gör fel...
hunden mår bättre, men blir en smula förvirrad då den inte riktigt fattar vad den gjort för fel...
Tragiskt att skälla(djurmisshandel) på hund, som troligtvis kan fått fysisk skada. Hundar kan få tinntius, likaväl som människor kan få det. Detta problem kan också uppstå på t.ex. på jakthundar. Tinnitius kan uppstå genom starka ljud och spänningar i nacke , hals m.m. Nu är hunden gammal och kanske fått kalkpålagringar på halskotorna. Vet.är det som gäller.
Jag reagerade på bristen på psykologi genom at skälla på hunden och inget annat. Där av rådet att skaffa en duktig hundtränare, det behöver dock inte utesluta veterinär men det går sannolikt att testa hunden med några enkla medel innan man drar iväg till vet.
skulle du sätta dig och ringa runt i det akuta skedet, eller skulle du försöka bryta beteendet på något sätt?
... att den som är tillräckligt naturligt empatisk/hunderfaren, att intuitivt/empiriskt ha identifierat hundens beteende som rädsla...
... sannolikt omedelbart inser hur kontraproduktivt det blir att ytterligare förstärka hundens rädsla genom att bete sig själv hotfullt mot den.
Den som lyckades avbryta ett oönskat beteende baserat på rädsla genom att "skälla" på sin hund - och riskera att förstärka obehaget och befästa beteendet - hade förmodligen minst lika effektivt kunnat avbryta samma beteende genom att uppföra sig som folk mot sin hund.
Jag tror inte att någon hade "ringt runt" med en skräckslagen, högljutt skällande hund i huset...
... men de allra flesta hade, förhoppningsvis, avstått från att "skälla" själva och istället försökt avleda och lugna sin hund, alternativt ignorerat beteendet tills det avklingat, och sedan sökt hjälp. ;)
men de allra flesta hade, förhoppningsvis, avstått från att "skälla" själva och istället försökt avleda och lugna sin hund, alternativt ignorerat beteendet tills det avklingat, och sedan sökt hjälp. ;)
hur?
hur får man kontakt med en hund som inte är kontaktba?
... beskriva beteendet väldigt grundligt och definiera om "okontaktbar" var mentalt (att hunden inte ville "lyssna") eller rent fysiskt (att hunden gjorde sin onåbar bakom en möbel e d) innan någon ska kunna komma med förslag.
Hoppas vovven har varit hos veterinär nu och allt är under kontroll. :)