... en hund utom synhåll där man vet att det finns varg?

Få döda något själv är viktigare än att få hem hunden levande?

... allra mest troliga anledningen.    

Varför är (stads)folk så sugna på att inskränka andra människors frihet genom att envisas med att det ska finnas varg i våra skogar?

Vad är nästa situation? "Varför var hen så dum att hen försökte plocka bär när hen vet att det finns varg i skogarna?" "Det var väl viktigare att få hem lite bär i frysen än att komma hem levande".

Hoppas att ni är vegetarianer bägge två om ni nu ställer er så kallsinniga till jakt, en avsevärt mer djurvänlig metod att få kött på bordet än industrislaktat.

Nu bidrar ju vegetarianer också till att massvis av djur dör, bara andra typer och storlekar av djur då..

Ärligt talat är det en konstig fråga på många sätt tycker jag. "Varför släpper man hunden där man vet att det finns varg?" Tja, kanske för att det "finns varg" på väldigt många ställen där man jagar? Hur ska man kunna jaga med hund och samtidigt vara säker på att det till 100% inte finns en enda varg i närheten? Vad jag vet finns de i skogarna från söder till norr, i större eller mindre utsträckning. Varför låter ni era barn gå med er på skogspromenaden i de områden där det finns varg, björn och älg...? Eller ska man inte kunna fjällvandra i lappland eller gå i skogen i värmland?

Det är verkligen hemskt varje gång det händer (att jakthund blir attackerad av varg, svin eller annat vilt) och det är hemskt med det otroligt stora antalet jakthundar som stryker med i trafiken. Jag lider med hundarna som drabbas.

Däremot förstår jag inte riktigt grejen med jägare som gråter ut i media när något händer deras hundar. Det är ju inte så att de inte vet om alla de risker som finns med löshundsjakt (trafik, vilt, drunkning etc) och någonstans har de ju gjort ett medvetet val; jakten är såpass viktig att man är villig att ta risken att hunden skadas eller dör.

Jag skulle själv inte utsätta min hund eller mig själv för det, men det är upp till var och en att väga risker mot fördelar och komma fram till ett eget beslut. Men då får man också ta smällen när något händer. Just vargangrepp utgör en mycket, mycket liten andel av olyckor som drabbar jakthundar. Det är helt orimligt att man ska kräva att ett vilt ska utrotas till fördel för en hobby man har. Man får helt enkelt köpa nackdelarna med löshundsjakt om man vill kunna njuta av fördelarna.  

Nu är det ju inte bara löshundsjakt som är problemet. Mina föräldrar bor i Gävletrakten, där det finns diverse vargrevir. De har själva haft vad om ytterst sannolikt var varg på tomten, och folk känner sig helt enkelt inte säkra.

Men hur som, jag kan hålla med om att löshundsjakt är ett val man gör, och vars konsekvenser man får ta, men det raljerande tonfallet i denna tråd? Svineri.

Dessutom är det ju tämligen ointressant hur många jakthundar som dödas av trafik om man har ett jaktområde långt bort från sådana risker, där ett vargrevir plötsligt etablerar sig. Då är det genast vargangrepp som är den största risken.

Men det största problemet misstänker jag är att vargetableringen är *ytterligare* ett slag mot en redan drabbad landsbygd, från en statsbefolkning som har mindre och mindre koppling till livet utanför "tullarna".

Ja, nu när jag läser igenom det jag skrev igen så inser jag att vissa formuleringar var olyckliga. Jag ber om ursäkt för det. Min poäng var att visa på att vi alla är fullt kapabla till att ta medvetna beslut med en realistisk bild av vilka konsekvenser det kan innebära. När konsekvenserna blir tråkiga får man på något sätt acceptera det, man gick in med öppna ögon och kan inte skuldbelägga någon annan för det som hänt. Det blir helt enkelt orimligt att begära att naturen och faunan ska anpassas efter just de egna intressena.

Har ingenting emot jakt och står och väger någonstans i mitten vad gäller vargfrågan. Tycker också förvaltningen så som den sett ut hittills varit ett ärligt försök till en kompromiss som upplevs någorlunda tillfredsställande för alla parter. Vi har en vargstam men vi tillåter inte antalet att spinna utom kontroll. Och en liten vargstam innebär en (statistiskt) liten risk för just vargangrepp. Det kommer alltid finnas människor som inte vill ha en enda varg och det kommer alltid finnas människor som vill ha tretusentjugofjorton stycken i varje kommun. Någonstans får man försöka mötas.

För att återgå till omedvetet raljerande så vill jag bara försiktigt påpeka att du själv använder dig av liknande tekniker i ett inlägg längre ner. Det välanvända påståendet att alla som vill ha varg bor i stan är inget annat än ett fult knep för att försöka ogiltigförklara sin meningsmotståndares åsikter. Vi behöver nog ALLA slipa lite på hur vi väljer att bemöta den som inte tycker likadant  

Med det sagt så lämnar jag diskussionen och kommer således inte svara på fler inlägg. Vargfrågan är så otroligt infekterad, det brukar bara vara en tidsfråga innan diskussionerna brakar åt helvete med alla starka känslor som folk har kring ämnet.

Inte bara riktat till bes utan tråden och även vargfrågan rent allmänt; Det är trist att ämnet är så infekterat och att parterna inte kan resonera någotsånär sansat och lyssna på varandras argument.

Statistik vrids och (för)vrängs på båda håll, man använder tämligen konstiga källor och media hetsar på med braskande löpsedlar - för att inte tala om diverse intresseföreningar och deras publikationer.

Synd, för jag tror att alla, inklusive vargen, hade vunnit på ett bättre diskussionsklimat!

Jag är för varg-inom rimliga gränser. En sund och kontrollerad vargstam tycker jag är ok men då skall till exempel vargar som inte är skygga skjutas av. Jag må ha vuxit upp i närheten av en storstad men bor där det finns varg, RÄTT sorts varg som sällan ses.

Däremot tycker jag gott att vildsvinspopulationen kunde dras ner, den har verkligen exploderat, men de är ju roliga att jaga och konkurrerar dessutom inte om viltet...