Jag är ingen särskilt rabiat varghatare jag heller, varg kan gärna få finnas, så länge alltför närgångna exemplar skjuts bort utan alltför mycket tjafs. Så har jag dock inte uppfattat dagens "varghållning", där folk (som jag hoppas inte far med osanning) vittnar om vargar som är och stryker runt husknutarna, utan att länsstyrelsen ens verkar fundera på att bevilja skyddsjakt.

@bes
Jo, jag håller med om att "stadsfolk"-vinkeln är något av en debatteknik. Samtidigt är stödet för mera varg mycket större i de stora städerna, medan de som bor i närheten av vargen och därför får sin vardag och sina näringar påverkade inte är lika positiva.

Sen kan du kanske vänta med att lämna "den infekterade diskussionen" till den faktiskt blivit infekterad? Det är lite ont om folk på vovve, vi behöver alla vettiga samtalspartners vi kan få ;).
Jag hålla med om att mitt första inlägg var lite aggressivt, men s4t4n så provocerad jag blev av de tidigare inläggen i tråden.

"När konsekvenserna blir tråkiga får man på något sätt acceptera det, man gick in med öppna ögon och kan inte skuldbelägga någon annan för det som hänt. Det blir helt enkelt orimligt att begära att naturen och faunan ska anpassas efter just de egna intressena."

Jag upplever inte att någon skuldbelagts i artikeln som länkats till i början av tråden? Inte heller har jägaren "gråtit ut". Där berättas ett händelseförlopp, de som står för skuldbeläggandet är Hortensia, Madde och till viss del du.
Sedan... "begära att naturen och faunan ska anpassas"... det är ju precis vad som hänt. Vargen var utrotad i Sverige, och har sedan med visst mått mänsklig hjälp, och definitivt pga mänskligt beslut, återkommit. Detta är ju ett solklart fall där "naturen och faunan" anpassats till vad en viss grupp människor önskar, tvärt emot vad en annan, aningen mindre uppenbarligen, grupp önskar.

Min upplevelse är att den stora merparten av befolkningen - oavsett om de lever på landsbygden i stan - har en rätt avslappnad och realistisk attityd till vargen. Man varken förnekar eller överdriver risker och är villiga att kompromissa där det behövs. Tyvärr är det ju sällan de människorna som hörs i vargdebatten  Synd!

Man förenklar saken om man försöker få det att låta som om vargmotstånd är representativt för landsbygden och bevarandeintresse är representativt för storstäder. Så ser det ju faktiskt inte riktigt ut. Min uppfattning är att extrema åsikter (dvs ytterligheterna i för/emot varg) snarare uppstår och frodas i mindre grupper av människor som har tät kontakt med varandra. Det kan vara alltifrån personer som är med i samma intresseförbund eller personer som är med i samma jaktlag. Det blir på något sätt en gällande kultur inom just den gruppen, som alla anammar.

Personligen anser jag dessa människor vara extremister (fast åt varsitt håll) och det vore olyckligt om extremister skulle få diktera förvaltningen av ett vilt helt och hållet. Debatten är inte svartvit och det kan förvaltningen inte heller vara.

Naturligtvis kan man kritisera detaljer om hur vargpolitiken skötts. Ibland beviljas inte skyddsjakt även om det finns god anledning till det. Och när det väl beviljas skyddsjakt så ska det skjutas "en varg inom det problematiska reviret" istället för det mer lämpliga "DEN varg som uppvisar problematiskt beteende".  Och det finns många fler exempel såklart. MEN på det stora hela känns det som om man i förvaltningen verkligen ärligt försökt att lyssna in befolkningen och jobbat för en kompromiss som kan accepteras av så många som möjligt. Extremisterna däremot kommer såklart aldrig att vara nöjda så länge de inte får sin vilja igenom helt och hållet.

Ja, kanske var den här artikeln mer neutral. Men de flesta är inte det. Där "gråter man ut" (ja, jag står för den formuleringen) i både vanlig media och ffa i jägarmedia.  Och jo, man skuldbelägger faktiskt. Man skuldbelägger själva djuret, man skuldbelägger politikerna, och man skuldbelägger alla som inte tycker som man själv gör. Den enda som inte behöver ta något ansvar för det som hänt, är man själv. Det är sånt jag inte köper. Som vuxen människa får man ta ansvar för sina egna handlingar.

Ursäkta novellen.

Tillägg till kommentaren om skyddsjakt;

Jag är såklart medveten om hur svårt det är att identifiera "rätt" varg. Jag antar att man inte har något annat val än att skjuta och hoppas på det bästa. Tyvärr gör det ju ofta att vi skjuter skygga vargar och den problematiska vargen som t ex går in i fårhagar blir kvar... Och i värsta fall skjuter vi en individ som är viktig för att vargarna i samma familjgrupp INTE ska bli problematiska för oss människor genom att t ex behöva gå på lätta, inhägnade byten. Ja fan, det är verkligen inte lätt för de som måste ta och verkställa dessa beslut (och sedan behöva ta massa skit för det). Jag är inte avundsjuk på dem om man säger så.

Det gör man inte.