Första tanken är att han kanske är för mycket aktiverad? Passivitetstränar ni något? En 5-månaders valp är ju full av bus och lek men kanske inte klarar av för många krav? Bara tankar nu, jag säger inte att ni kräver för mycket, därav frågetecknen.

Sedan har vi det här med tandömsningen. De kan bli väldigt dryga under den perioden och vilja bita på precis allt. Att få nya tänder är ju trots allt inte smärtfritt.

Som uppmuntran kan jag säga att jag haft en valp som var som ett jehu och hon blev alldeles underbar som vuxen.

En valp ska SOCIALISERAS inte i första hand aktiveras så som du gör med valpen: spår apportering, lydnad.Lek är viktigt, likaså enkla kontaktövningar (så det gör du rätt) och för labbar är nästan alltid helt naturligt att hämta, bära , lämna över - så länge det är just i valpåldern Enkel vardagslydnad, ja. Gå i koppel, komma på inrop men mycket av det andra är rent frustrerande för en ung liten hund som har fullt schå att växa i sin päls. Dessa krav och ännu övermäktiga aktiviteter resulterar i överslagshandlingar, bitande, juckande. Tagga ner och lär dig att umgås med din hund utan alla dessa krav på den.

Jag har har haft många labradorer och ja, de kan vara en handfull under sitt första levnadsår. Och det du just nu sysslar med har mina inte fått börja med förrän tidigast i tiomånadersåldern. Jag vill nämligen ha ett gott och tillitsfullt förhållande till mina vovvar innan träning startar på allvar. träning.

Jag håller med tidigare kommentator. Du överakriverar din femmånaders valp och bör satsa på passivitetsträning ett bra tag framöver.

Enda fördelen med det är att man redan är luttrad när unghundstiden börjar ;)

Jag hade lite samma sits med vår hund och det blev betydligt bättre när jag fattade att jag var tvungen att sänka kraven, inte försöka genomföra allt till varje pris. I ert fall låter det som lite mycket aktivitet för en valp och jag hade testat med att dra ner den drastiskt, övat mycket passivitet i olika miljöer, kört kontakt och följsamhet, inte så mycket specifika moment.

Vad gäller bitandet så är det pestigt, men det går över. Du kan ju testa att gå ifrån honom när han biter. Omedelbart och varje gång så han ska fatta att bits man så slutar det roliga och att alltid ha en tuggpinne i bakfickan :)

Valpar kan vara jättejobbiga, vår jycke drev mig till tårar ett gäng gånger när hon var valp och det fick mig att känna mig värdelös som hundägare, men nu är hon faktiskt en hyfsat dräglig hund.  men jag tror på att dra ner stimulansen i första hand, gör så ett par veckor och se vad som händer.

Lycka till!

Instämmer med övriga, valpar kan vara jävliga och labbar är inget undantag, tvärtom kan de vara rejält brötiga och vilda.
En femmånaders valp har som sagt fullt upp med att upptäcka världen och är inte riktigt mogen för momentinlärning.
Dessvärre går det ofta väldigt lätt att lära en valp just moment då de är så otroligt följsamma på den punkten och det kan vara svårt att se sambandet när valpen en timme senare blir helt "galen" och mer eller mindre går bärsärk.
Man har så mycket planer och vill så innerligt att allt skall bli rätt med valpen så många går helt enkelt för fort fram - du är definitivt inte ensam i den båten!
På varje valpkurs jag har haft så har det funnits minst ett par valpar som varit jätteduktiga när det gäller rena moment, de kan redan flera tricks och så vidare - men några månader senare är de andra ikapp medan de som pushat sina valpar ofta fått diverse problem i stället.
Så - låt valpen vara valp, träna kontakt, inkallning och lek tillsammans samt socialisering, miljöträning och inte minst passivitet!
Bygger du på de grundstenarna så har du en väldigt bra plattform när du väl börjar jobba med hunden på allvar .
(Och jo, de allra flesta rabiata valpar och unghundar blir alldeles normala som vuxna... men man får lite gråa hår på vägen .