Jag har nu på slutet känt mig riktigt stressad då det är väldigt mycket i min vardag. Stressen sitter i hela tiden och jag kan aldrig varva ner och samtidigt bli av med stressen, den sitter kvar 24/7.
Min hund, sibirian husky på 7 år har börjat betett sig lite konstigt mot mig ibland. En gång var jag, hunden och min pojkvän ute och gick, då hunden helt plötsligt blev rädd för mig och höll sig till min pojkvän, han ville inte ens gå in i huset först när han såg mig där inne. När vi alla var inne i huset så ville han inte hoppa upp i soffan förän jag gick där ifrån (soffan är hans trygga plats i huset)
Ibland är han helt normal mot mig som han alltid varit förut och ibland så föredrar han min pojkvän lite mer.
Tror ni att han kan känna min stress så mycket att det är därför han beter sig så?
Ska hur som helst gå till läkaren då det inte är bra att ha en hund i sin närvaro när jag har sån stress.
Vist kan det vara stressen. Är man stressad länge så kan man få kemisk obalans i kroppen vilket kan påverka hur man luktar, inget som människor tänker på men tydligt
Men kan även vara så att det hänt något i närheten av dig som skrämt hunden. behöver egentligen inte vara mer än att den fått tillfälligt ont nån gång
Är helt övertygad om att hundarna läser av hur vi mår och blir förvirrade när vi beter oss annorlunda . Stressade människor får ju ofta ett annat rörelsemönster, mindre tålamod, pratar lite högre mm även om vi själva sällan märker det själva.
Ja men precis, så är det ju. Vet du om han kommer bli normal mot mig igen när jag mår bättre?
Vist kan det vara stressen. Är man stressad länge så kan man få kemisk obalans i kroppen vilket kan påverka hur man luktar, inget som människor tänker på men tydligt
Men kan även vara så att det hänt något i närheten av dig som skrämt hunden. behöver egentligen inte vara mer än att den fått tillfälligt ont nån gång
Nu när jag tänker till så när han blev sådär väldigt rädd för mig så smällde jag lite med mitt tuggummi när vi var ute och gick.
Brukar dock göra så när vi leker för han blir helt till sig och leksugen då när jag gör så, men helt plötsligt kanske han reagerat annorlunda på det? jag vet faktiskt inte. Men om det skulle vara så att han blivit rädd på det sättet, tror du att han alltid kommer vara lite smårädd för mig just för att jag kanske råkade skrämma honom med mitt tuggummi eller tror du att han glömmer det med tiden? Som sagt så är han oftast normal mot mig men ibland föredrar han min pojkvän mycket mer.
Det går att arbeta bort igen om det inte är ett ljud som återkommer, även då går det att arbeta bort men tar såklart längre tid
Min tjej blir helt till sig om man smäller bubblor från tuggumi. Hon hoppar och försöker slicka en i ansiktet, fungerar inte det så kan hon få för sig att dra en lite i håret samtidigt som hon fortsätter hoppa på en och slutar man inte så går hon över till att försöka muta en me sina leksaker.
Men så är hon också skottberörd. Inte så att hon får panik av smällar men om någon skjuter i närheten av oss och vi är ute så går hon lungt in i huset igen skulle vi vara ute på promenad så stannar hon till och går sen lite närmare mig än normalt, men inte mer än så.
Men kan också ha att göra med att varken jag eller hennes husse tuggar tuggumi så hon hör sällan ljudet
Ah okej! :)
Just nu avstår jag tuggummi och på promenaderna försöker jag att komma honom lite närmare, ger honom godis när han är duktig och kommer till mig och så. När detta hände då han blev så rädd för mig var det mörkt ute, och när det är mörkt ser han mycket hjärnspöken så det kanske hjälpte till lite också att han blev så rädd. Tack för dina råd och svar :)
Ja men precis, så är det ju. Vet du om han kommer bli normal mot mig igen när jag mår bättre?
Börja jobba på erat samarbete och kontakt , var en resurs och se till att du verkligen ser till att han får utlopp för sina behov dagligen så tror hjag absolut att du kan bygga upp tilliten och hans acceptans för att du just nu inte är dig själv.