Hejsan! Har en jämthund som blir 2 år i februari.
Han är väldigt dominant och har börjat visa väldigt tydligt att han inte tycker om hanhundar, han har även börjat morra å leva rövarn om man säger ifrån åt han, då vi har en 11 åring hemma så vill jag få bukt me detta omgående..
Nu till frågan. .är det ngn som har erfarenhet av kemisk kastrering? Kan man få bort detta beteende med detta? Och är det ngn som kastrerat en älg hund som vet om jaktintresset kan försvinna ??
Mvh orolig matte. .
Hej,
Jag har ingen egen erfarenhet av kastrering men har hört rätt mycket negativt om det. Men det finns en lång tråd i ämnet på hundforumet Brukefalos. De flesta är emot men några har postitiv erfarenhet (tråden handlar dock inte specifikt om kemisk kastrering).
http://www.bukefalos.com/threads/kasterera-hanhund-kansligt-amne.1354803/ (I den mån jag inte får länka till tråden får den gärna tas bort...)
/Sophie
Det låter faktiskt som en ouppfostrad hund som är van att få göra som han vill... I vilken situation morrar hanen åt barnet?
Jaktintresset finns hos rasen, inte hormonerna. Även tikar av rasen har ju jaktintresse.
Kastrering är ett bra alternativ om man ändå inte ska avla på hunden. Det tar bort suget efter löptikar, ingen med löptik riskerar att din hane rymmer och tjuvparar, det dämpar behovet att hävda sig mot andra hanhundar samt tar helt bort risken för testikelcancer. Enda anledningen till att vissa hundar går upp i vikt är för att matintresset höjs eftersom andra intressen (som ätt hävda sig och söka tikar) går ner. Ägarna tycker synd om hunden och ger den mer godis som tröst. Hunden kan då bli lat och ointresserad av att jobba eftersom den vet att den kommer få godis tids nog ändå. Det är alltså ett mänskligt problem och är inte kastreringens fel. Min Benji är kastrerad och är både smäcker och glad, leker som en valp trots att han är fem år.
Kastrering kommer däremot aldrig att fixa dålig uppfostran. Det är inget magiskt quick-fix som vissa verkar tro. Ni kommer behöva jobba för att det ska bli bra, finns inga genvägar. Gå kurser, jobba på kontakten, skriv ner regler som gäller för hunden som alla kan och ska följa. Utmana hunden mentalt, trötta ut den fysiskt, etablera ordentlig respekt och tillit. Vänliga men konsekventa metoder, ingen gråzon för vad som gäller. Hunden behöver tydliga ramar, att det gäller en sak med en person och något annan med en annan går helt enkelt inte. Hunden blir förvirrad och frustrerad.
Det låter faktiskt som en ouppfostrad hund som är van att få göra som han vill... I vilken situation morrar hanen åt barnet?
Han morrar ej åt barnet. Utan jag vill få bort dehär innan han gör de.
Han har varit väldigt snäll tidigare men nu har det flytta in två tikar i våran trappuppgång och då dom löper så bli våran helt galen och det är då han morrn och lev rövarn om vi tex tar ner han från sängen där hab inte får vara. Och det vet han ju om och han brukar inte vara där men nu ha han varit såhär nån vecka och då fick vi veta att dom flyttat in..
Så ouppfostrad, nej.. men förmodligen lite för kåt.
Ville höra om ngn ämnar erfaren av detta med att kastrera en jakthund och hur de ev påverka jakten.
Jaktintresset finns hos rasen, inte hormonerna. Även tikar av rasen har ju jaktintresse.
Kastrering är ett bra alternativ om man ändå inte ska avla på hunden. Det tar bort suget efter löptikar, ingen med löptik riskerar att din hane rymmer och tjuvparar, det dämpar behovet att hävda sig mot andra hanhundar samt tar helt bort risken för testikelcancer. Enda anledningen till att vissa hundar går upp i vikt är för att matintresset höjs eftersom andra intressen (som ätt hävda sig och söka tikar) går ner. Ägarna tycker synd om hunden och ger den mer godis som tröst. Hunden kan då bli lat och ointresserad av att jobba eftersom den vet att den kommer få godis tids nog ändå. Det är alltså ett mänskligt problem och är inte kastreringens fel. Min Benji är kastrerad och är både smäcker och glad, leker som en valp trots att han är fem år.
Kastrering kommer däremot aldrig att fixa dålig uppfostran. Det är inget magiskt quick-fix som vissa verkar tro. Ni kommer behöva jobba för att det ska bli bra, finns inga genvägar. Gå kurser, jobba på kontakten, skriv ner regler som gäller för hunden som alla kan och ska följa. Utmana hunden mentalt, trötta ut den fysiskt, etablera ordentlig respekt och tillit. Vänliga men konsekventa metoder, ingen gråzon för vad som gäller. Hunden behöver tydliga ramar, att det gäller en sak med en person och något annan med en annan går helt enkelt inte. Hunden blir förvirrad och frustrerad.
Ja som sagt de ha flyttat in två tikar I trappuppgången så han är helt galen just nu.. känns sjyssta mot han oxkså..
Hej
helt personligt och utan att veta någonting om er så vill jag säga såhär:
kastrera hunden genom att ta bort testiklarna hos veterinär. Kemisk kastrering är jag inte längre ett fan till.
Ska man inte avla så är det bara skönt att slippa allt runtomkringjobb med stressad hanhund och löptikar.
Onödigt vetande;
Jag gav min hund en kemisk kastrering, efter sex-sju månader hade han utvecklat analadenom och fick både operera bort en knöl och ta sina testiklar.
Jag säger inte att det var sprutan som orsakade detta. Men knölen bildades, " levde" av testosteron och växte fram i samband med att sprutans effekt avtog. Inga bevis, inga belägg, men en stark magkänsla och skuldkänsla hos mig säger detta.
Hunden mår idag alldeles utmärkt :) intresset för vilt förvinner tyvärr inte tillsammans med testiklarna...
Låter bra att intresset för vilt stannat kvar !
Jaktintresset finns hos rasen, inte hormonerna. Även tikar av rasen har ju jaktintresse.
Kastrering är ett bra alternativ om man ändå inte ska avla på hunden. Det tar bort suget efter löptikar, ingen med löptik riskerar att din hane rymmer och tjuvparar, det dämpar behovet att hävda sig mot andra hanhundar samt tar helt bort risken för testikelcancer. Enda anledningen till att vissa hundar går upp i vikt är för att matintresset höjs eftersom andra intressen (som ätt hävda sig och söka tikar) går ner. Ägarna tycker synd om hunden och ger den mer godis som tröst. Hunden kan då bli lat och ointresserad av att jobba eftersom den vet att den kommer få godis tids nog ändå. Det är alltså ett mänskligt problem och är inte kastreringens fel. Min Benji är kastrerad och är både smäcker och glad, leker som en valp trots att han är fem år.
Kastrering kommer däremot aldrig att fixa dålig uppfostran. Det är inget magiskt quick-fix som vissa verkar tro. Ni kommer behöva jobba för att det ska bli bra, finns inga genvägar. Gå kurser, jobba på kontakten, skriv ner regler som gäller för hunden som alla kan och ska följa. Utmana hunden mentalt, trötta ut den fysiskt, etablera ordentlig respekt och tillit. Vänliga men konsekventa metoder, ingen gråzon för vad som gäller. Hunden behöver tydliga ramar, att det gäller en sak med en person och något annan med en annan går helt enkelt inte. Hunden blir förvirrad och frustrerad.
Anledningen till att de har lättare att gå upp är främst att ämnesomsättningen påverkas, däremot kan det andra säkert också spela in.
TS; Det låter faktiskt mest som en uppfostrings/träningsfråga, kanske även har med aktiveringen att göra?
Tänk på att kemisk kastrering innebär doping = prov- och tävlingsförbud. Har ni dock bara tänkt använda hunden i praktisk jakt så spelar det ju ingen roll.
Har läst mig fram att tom sista dec -16 får man ställa ut än om hunden är kastrerad alltså opererad eller kemisk.
Men de viktigaste är inte utställning el jaktprov osv utan att han går att ha som faniljehund även när grannarnas tikar löper..
Nej, är hunden kemiskt kastrerad är det bom stopp för all typ av prov- och tävlingsverksamhet. Dispens medges ej även om det är av medicinska orsaker.
Kirurgiskt kastrerad däremot har generell dispens. Ska man ställa ut (innan nya reglerna träder i kraft) eller få något championat så måste man ha intyg på att båda testiklarna var placerade i pungen innan operationen (att hunden inte var krypt).