Har ingen närmare erfarenhet av någon av raserna, bara ytterst subjektiva intryck efter att tillsammans med egen hund träffat dessa två raser i rasthage och på promenader.

Pomeranian två stycken: våldsamt skälliga och lätt aggressiva pälsbollar tycker jag. Drar sig inte för att försöka hoppa på min mångdubbelt större labrador, som då ser ytterst häpen ut.

Shiba, två stycken det också, en av dem valp på ca fem månader: Vuxna hunden trevlig, närmast artig i sättet mot mig och min hund. Lydig och mycket uppmärsam på sin husse.  Valpen otroligt söt och lekfull men även den hörsam mot sin unga matte. Valpen kommer till hundklubben på lydnadskurs i februari, så då får jag lära känna den bättre.

Lycka till i ditt hundval och lyssna på fler röster än min. Jag har ju ingen närkontakt med någon av raserna.

Shiban är en lugn och trevlig hund som finns med på min lista över möjliga hundraser men jag tycker att den är lite för liten.

Pomme (mycket subjektivt) är en skällig pälsboll, i alla fall de få som jag träffat.

Tack för ditt svar!

Som sagt lutar det sig 99% mot en Shiba men har även tyckt om pomeranians jätte mycket därför undrar jag vad folk har för erfaranhet av båda raser. Men har även läst mycket på egen hand såklart om båda raserna. Det verkar som att de flesta tycker som dig. Att en pomme är jätte söt men kanske inte lika lugn och lydig som en Shiba. Sen beror det mycket på hur ägaren uppfostrar hunden. :)

pomeranian

fördelar: knähund (alltså väldigt kelig), liten (lätt att lyfta och ha med överallt), väldigt söt, kan se ut som en valp hela livet pga storlek och utseendet.

nackdelar: väldigt liten, orkar inte gå på längre promenader, skällig (vad jag fått höra av de flesta), klarar inte av att vara ensam under mer än nån timme ifall det skulle behövas nångång, rasen har många sjukdomar, som tandproblem, knäproblem osv, måste klippa pälsen/trimma ofta.

Shiba

fördelar: perfekt storlek (inte för stor/liten), inte skällig, lugn, självständig, smart, kan gå på längre promenader/springa, behöver inte trimma päls så mkt, lojal, en frisk och tålig ras.

nackdelar: kan vara lite svårtränad (det är de ja har hört/läst om), kanske lite väl självständig, inte så kelig (men sen har det med personligheten att göra också).

Det är de jag har fått veta/höra av andra och läst om.

En (vuxen) pom kan definitivt gå även långpromenader; orkar du så orkar hunden! Enda problemet kan väl möjligen vara i väldigt svår terräng, visserligen studsar en så liten hund runt bättre än man tror men kan behöva en hjälpande hand att till exempel komma upp för höga kanter/stenblock och så vidare. Det är ju dock inte särskilt betungande att hiva upp en pom om den inte kommer upp själv...

Jag hade hellre valt en pomeranian än en shiba. Jag är god vän med en shiba-uppfödare och hon kan ju inte ha sina hundar ihop hur som helst (hon har inte mer än 3-4 hundar). Jag har även hört om uppfödare som slutat med rasen just för att de är så svåra att ha ihop med andra hundar och att de slåss hela tiden.

Pomeranian är ju en helt annan hund, då den är en mer typisk spetshund som har lätt att använda sina röstresurser, men jag skulle hellre lägga tid på att få hunden att inte skälla i tid och otid än att ha en hund som är grinig och sur på andra hundar.