För mig ingår rastning i en längre promenad. Varje gång jag rastar så blir det däremot inte långa promenader utan en kort sväng för att han ska få göra sina behov.

Givetvis markerar hundar men jag vill inte att mina hundar markerar precis hela tiden och det gäller både vid promenad och rastning så jag försöker få mina att gå vidare, om inte så kommer man ingenstans.

Rastningar har för mig bara ett syfte- att hunden ska göra sina behov och då får dom snoka och pinka bäst dom vill.

Är jag ute för att motionera får dom göra ifrån dom första 10 minutrarna sen går vi 30-40minuter innan dom får snoka runt en stund igen innan vi går vidare.Snokar dom och behåller tempot är det ok men inte fasta i lukter.

Sen åker jag till nya platser och går bara för att hundarna ska få nya intryck och då är det hundarnas promenad då dom får lukta och lufsa på i sin egen takt.

Mängden nosande och markerande som godkänns på våra promenader/rastningar beror mest på om jag har ro att stå och vänta eller inte. Har vi bråttom är det bara att hon pinnar på, kissa får man göra om det är riktigt katastrof, har vi inget bättre för oss kan jag godta rätt många nosningar.

Viktigare när det kommer till kontakt skulle jag nog påstå är diverse kontaktövningar, typ ge en godis och säga hundens namn varje gång den självmant tittar mot en (på så sätt gör man hundens namn till ett kommando att titta på en/ta kontakt), "hitta" något spännande på marken och ge hunden en godis när den kommer fram till en för att se vad man hittat, diverse apporteringslekar och kamplekar, "gå fint"-träning, osv, osv.

Har vi tid och jag känner för det får hon nosa bäst hon vill. Vill jag gå så gör vi det :)

Kalla får markera så mycket som jag tycker är okej och det beror väldigt mycket på var vi går någonstans. Hon får dock inte markera på människors saker som bänkar, brevlådor, lyktstolpar och människors växter, helt enkelt för att jag inte tycker det är okej att kissa ner andra människors prylar eller saker som människor ska hantera.

Tack för de bra svaren! Det här behöver såklart inte vara någon stor grej och många behöver antagligen inte ens fundera över det men jag är uppväxt med en ganska ouppfostrad hund som rastade sig själv på gården och sedan fick alldeles för lite promenader vilket gjort att jag nu med min egen hund funderat allt mer över promenadens betydelse. Jag har märkt att alla här på vovve inte är lika imponerade av Cesar Millan som vissa andra men jag brukar titta på hans program ibland och tycker ändå han har mycket bra att komma med, framför allt när det gäller promenader och kontakt.

Jag tycker också han bra förhållningssätt i vissa frågor, andra frågor tycker jag han är ute och cyklar. Hans grunder är ju diciplin, motion och kärlek vilket är sunt - men det här med "flockledare" tycker jag hör hemma på stenåldern (den teorin grundar sig på vargarna, och det visade sig att den studien var gjord på vargar i fångenskap som ej fick utlopp för naturliga instinkter, vilket födde mycket aggression osv). Trycka ner hunden är inte ok, med undantag kanske för akutsituattioner där hunden riskerar att skada sig själv.

man får ta åt sig av de bitar i programmen man gillar och tror passar sig och sin hund. Resten får man strunta i. Tror heller inte att samma uppfostran funkar på alla hundar.

till promenaderna:

jag brukar blanda hur jag gör. Ibland tränar jag knappt kontakt utan går bara med syfte att de ska göra sina behov. Dock försöker jag ha noll tolerans att hunden ska dra (och försöker inte att rycka själv utan istället styra hunden med röst och kroppsspråk. Får hunden inte dra/rycka bör man fundera hur mycket man själv rycker i kopplet ;) ) 

minst en promenad om dagen tränar jag lite med dom under promenaden. Då tar jag med mig gott om belöningsgodis.Fast jag ser det knappt som träning, utan vi har kul tillsammans. Lite dogparkour, utnyttjar omgivningen att träna kroppskontroll - detta har verkligen skapat en bättre kontakt och hundarna älskar det. Tränar på att hunden ska kunna stanna och vänta in mig innan vi går vidare. Tränar lite inkallning. Helt plötsligt springa åt ett annat håll och hundarna hänger på i förtjusning. Godissök i barken på ett träd, eller på marken (ska sitta snällt och vänta medan jag gömmer godiset och ögonkontakt innan de får "varsågod) . Och så även träna på "gå fint" bredvid mig med ögonkontakt. Jag är tydlig när vi avslutar övningen och hunden får gå och nosa fritt (jag säger "du kan gå"). Har hundarna roligt under promenaden och matte tar roliga initiativ blir jag en tillgång för dom och de vill mycket hellre vara till lags.

jag märker att denna träningen gjort att de själva tar initiativ även under de promenader som jag inte tränar med dom, tar mer kontakt osv.