Hej!
Har problem med vår 8 veckors valp, som springer runt hemma och gnäller för till synes ingen anledning. Han har varit hos oss nu i fyra dagar och vi har testat att ignorera, men det slutar med att han "protest-kissar" en liten pöl för att sen fortsätta gnälla. Han är även jätteduktig och gnäller när han behöver gå ut, det frustrerande är att han kan börja gnälla direkt efter att man kommit in för att sen kissa en liten fläck. Är det att han inte klarar av att var "ensam" (vi lämnar honom självklart inte ensam, utan vistas i samma rum, ofta väljer han att gå från oss för att springa runt och gnälla)? Eller kan det vara över-/understimulering? Det kan inte vara att han saknar närhet, för han vill helst inte bara ligga i knät. Har han helt enkelt inte blivit "en i flocken" än och saknar sin mamma och sina syskon? Ingen av oss har tidigare varit med om detta och känner nu viss uppgivenhet... Det är uppenbart att det inte går att ignorera och att tillrättavisa vill vi undvika när han är så liten. Någon som har något tips?
Protestkissar gör han inte och det vet jag av den enkla anledningen att en så ung valp inte kan kontrollera sin urinblåsa. Det är nog snarare så att han kissar för att han är stressad och orolig och hans kropp sätter igång, inte på pin kiv.
Kan han komma till ro och sova? Vad händer om ni leker med honom, ger honom en tuggis, om ni bara sätter er ner på golvet bredvid honom.
Förutom det, är han frisk? Det är inte ovanligt att valpar får urinvägsinfektion, kanske värt att kolla upp?
Uvi låter vettigt att kolla.
Han kanske har lite mer kiss som han inte fått ut. Jag skulle nog bara tagit ut honom ett varv till om han nu piper och sedan i regel kissar igen, dumt att riskera att lära honom att det inte är värt att säga till om kiss nummer två.
Uppgiven förresten? Min borzoi lyckades jag inte få rumsren förrän hon var 6 månader (och det verkar inte vara helt ovanligt hos vinthundar), så en kissfläck eller hundra från en 8 veckors får man leva med.
Protestkissar gör han inte och det vet jag av den enkla anledningen att en så ung valp inte kan kontrollera sin urinblåsa. Det är nog snarare så att han kissar för att han är stressad och orolig och hans kropp sätter igång, inte på pin kiv.
Kan han komma till ro och sova? Vad händer om ni leker med honom, ger honom en tuggis, om ni bara sätter er ner på golvet bredvid honom.
Förutom det, är han frisk? Det är inte ovanligt att valpar får urinvägsinfektion, kanske värt att kolla upp?
Vi har svårt att få honom att koppla av och sova på dagarna, han trissar lätt upp sig och är vaken mer än vad jag känner är "normalt". Så det jobbar vi på.
Sätter vi oss på golvet när han springer runt och gnäller brukar han ignorera oss då, utan fortsätter tills någon påkallar hans uppmärksamhet. Min sambo nojar sig att han kanske har dålig syn, att han inte ser oss om vi sitter på avstånd, men tror han mest är uppstressad och orolig och därför inte kan komma till ro hos oss.
Jag tror inte att han har en uvi, för förutom de små pölar som kommer i samband med gnällandet så kissar han inte ovanligt ofta. Men ska absolut ha det i åtanke.
Uvi låter vettigt att kolla.
Han kanske har lite mer kiss som han inte fått ut. Jag skulle nog bara tagit ut honom ett varv till om han nu piper och sedan i regel kissar igen, dumt att riskera att lära honom att det inte är värt att säga till om kiss nummer två.
Uppgiven förresten? Min borzoi lyckades jag inte få rumsren förrän hon var 6 månader (och det verkar inte vara helt ovanligt hos vinthundar), så en kissfläck eller hundra från en 8 veckors får man leva med.
Det ska vi absolut testa! Börjar misstänka att han (även om han verkar väldigt tuff och kavat när vi är ute och gärna vandrar ifrån oss) är orolig när vi är ute och har svårt att komma till ro.
Min förra cavalier var inte rumsren förrän han började närma sig åtta månader, så är inte uppgiven direkt. Mer fundersam över hur jag ska hantera gnällandet, kissandet efter är inte huvudproblemet. Valpar kissar inne, är inget onormalt med det.
Vi har svårt att få honom att koppla av och sova på dagarna, han trissar lätt upp sig och är vaken mer än vad jag känner är "normalt". Så det jobbar vi på.
Sätter vi oss på golvet när han springer runt och gnäller brukar han ignorera oss då, utan fortsätter tills någon påkallar hans uppmärksamhet. Min sambo nojar sig att han kanske har dålig syn, att han inte ser oss om vi sitter på avstånd, men tror han mest är uppstressad och orolig och därför inte kan komma till ro hos oss.
Jag tror inte att han har en uvi, för förutom de små pölar som kommer i samband med gnällandet så kissar han inte ovanligt ofta. Men ska absolut ha det i åtanke.
Se till att han inte kan vandra runt för mycket utan att han håller er i det rum som ni är i. Kan han ligga och tugga om han får något riktigt gott?