Med den blandningen två relativt "svåra" raser och med den mentaliteten skulle jag aldrig skicka vidare hunden utan jag skulle låta den somna in.

Hunden har ju bitit minst en gång och kommer garanterat att försöka igen i då är det ditt ansvar att skydda allmänheten mot en sådan hund.

Jag hade låtit henne somna in och slippa all stress , låter hårt men det skulle jag gära av kärlek till hunden.

Lyck till

//

Varg.

Jag tycker inte man ska döma henne efter raserna. Hon är undergiven här hemma i flocken. Hon bor ju trots allt med två andra hundar och har ALDRIG ens visat någon tendens att vara aggressiv mot de. Utan hon vill leka. Hon har lekt med många andra hundar under de 2 åren jag haft henne. Hon har innan jag lämnade ut henne på prov ALDRIG visat någon aggressivitet mot människor. Utan de hon visat är att hon är osäker mot främlingar och då att hon skäller, men viftar på svansen och vill hälsa. Om man bara ignorerar henne och låter henne hälsa i sin egen takt, så går det snabbt över och hon blir världens kelgris. Det jag tycker är konstigt är att när hon först träffade denna familjen, 5 helt okända personer, så visade hon inga som helst tecken på aggressivitet. Visade osäkerhet mot pappan, men innan vi åkte hade de hälsat och allt var bra.

Jag vet inte om det framkom i första texten, men innan jag lämnade henne på prov har hon ALDRIG visat några tendenser till aggressivitet varken mot människor eller andra hundar. Jag ska hämta hem henne nu i helgen och har inte träffat henne sen jag lämnade ut henne. Så jag vet inte om hon kommer att bete sej annorlunda när jag håller i kopplet. Detta kanske beror på att familjen inte klarar av henne? Eftersom hon aldrig innan varit så här.

Jag tycker inte heller att man omplacerar hundar som bitit, men jag känner att jag det är min skyldighet att ge henne en chans också. Hade hon varit aggressiv från början, så hade omplacering inte ens funnits på kartan utan jag hade låtit henne somna in. Har du några tips på hur jag kan göra när jag åker och hämtar henne?

Kan det vara så att tiken är väldigt bunden till dig och din familj inklusive de andra två hundarna och helt enkelt reagerat med rädsla och osäkerhet hos provfamiljen, som tydligen bor så att tiken fått möta långt fler personer (män?) och hundar än hon är van vid? 

Jag har en omplaceringshund, en tik, som jag tog emot när hon var i tvåårsåldern. Hon hade levt ett otroligt isolerat liv och reagerade med enorm undergivenhet - aldrig aggressivitet - vid möte med andra människor och hundar. Det tog ett år  av försiktig träning innan hon blev en normal hund igen.

Jag har lite svårt att tro att hennes plötsliga aggressivitet har med rasblandningen att göra, desto mera med den miljö och den  typ av människor och möten hon utsattes för. Kan det ha triggat igång minnen från uppväxttiden?

Ha henne hemma ett tag och kolla hennes reaktioner inne och ute och tillsammans med de två andra hundarna, så noga du kan. Är hon även hos dig fortsatt aggressiv (efter en tillvänjningstid) vet du nog vad du bör göra.

Du tror inte att tiken har en fysisk åkomma av något slag? Artros?

Hej. Hunden verkar överlag känslig för förändringar, kanske är det så att dom gått för fort fram?

Svår att skriva råd när man inte sett hunden men rent spontant känner jag att om hon ska omplaceras skall det bli till en familj som bor liknande som hon är van vid. Om det inte finns någon som passar hunden skulle jag låta henne somna in. Lycka till

Kan det vara så att hon har ont? Många hundar har ont i rygg eller nacke. Värt att kolla upp om hon inte tar till med tänderna vanligtvis.

Nej, är ganska säker på att hon inte har ont. Jag hämtade henne igår och vi gick en runda med min äldre tik som är stabil. Vega ville fram till andra hundar och människor, men kunde inte se att det var något aggressivt utan mest att hon intensivt vill hälsa. Vi gick till en rasthage och släppte hundarna. Det gick flera gånger förbi både hundar och människor. Min tik brydde sej inte om de, medan Vega sprang fram till staketet såg glad ut och viftade på svansen(?) Jag frågade om hon brukade göra så när de släppte henne i rasthagen och fick svaret att vissa hundar reagerar hon annorlunda mot, mer ovänligt. En mindre hund som gick förbi drog jättemycket i kopplet och Vega stod ändå bara och tittade och såg glad ut. Jag vet att det kan vända fort, men det jag vill säga att jag tyckte absolut inte hon såg osäker eller aggressiv ut.

Däremot såg jag en förändring i hennes blick, hon liksom såg ut som hon var drottning i deras hem. Lite så. Jag tror att hon helt enkelt tog över i sin nya familj och har tagit sej friheter helt enkelt...Däremot är det aldrig okej att det går så långt att man biter en annan hund eller människa. Alltså, det är så svårt...

Nu här hemma har hon varit lugn och ganska nere. Hon är inte den som bestämmer bland hundarna här. Vi har varit ute och gått och sett andra människor och som hon brukar har hon inte reagerat nämnvärt på de. Än så länge har vi inte träffat någon annan hund. Jag tror att det spelar stor roll att jag har min äldre tik också och att hon lugnar ner Vega.

Jag tror till viss del att hon är känslig för nya miljöer, men när jag tänker efter så när min syster passade två av hundarna i höstas så tog hon med de till stallet. Där finns både barn, vuxna, andra hundar och hästar givetvis. Det hade gått jättebra. Barnen hade sprungit hinderbana med hundarna och umgåtts med de hela dagen. Det har liksom aldrig varit några problem. Ju mer jag tänker på detta, desto oklokare blir jag...

Ja, alltså jag uppfattar henne som väldigt social. Hon tycker om att hitta på saker och är alltid glad och framåt. Men om hon är väldigt bunden till oss? Både ja och nej...men kan det vara att jag är väldigt bestämd av mej och att hon inte är den som bestämmer i flocken? Provfamiljen har fått henne lydig inomhus, men inte utomhus. Kan det spela in att hon är ensam där och att de inte läser hennes signaler lika bra pga att de inte känner henne som jag gör?

Jag tror att det kan bero på hundar man möter och att de kanske ser hur hon är och att det triggar igång något hos både Vega och hunden man möter. Att när hon varit enda hunden hos provfamiljen och de möter andra hundar, så finns det inget som hindrar henne?

Det låter ju faktiskt som om det var NÅGOT hos provfamiljen och/eller i deras omgivning som triggade igång ett annat beteendemönster. Som du skriver: du har ett rätt bestämt och konsekvent beteende mot dina hundar, de vet ramarna. Vega har dessutom en rangstarkare hund som "kontrollant". Lite av detta ser jag på min snälla Mållan -som utan att vara det minsta aggressiv - hos sin dagmatte(som älskar Mållan) tar sig betydligt större friheter än hemma - bara för att hon kan.

Du får leta vidare efter rätt familj - eller behålla henne. Varför är det omöjligt, förresten?

Ja, jag tror mer och mer på att det är miljön och att de låter henne ha mer frihet. Jag är väldigt bestämd och ser små sakerna hon gör. Jag tror att de helt enkelt inte läste av henne lika bra som jag gör och att det har gjort att hon tagit över mer och mer. Min äldre tik blir 10 år till sommaren och hon låter andra hundar bestämma, men bara till viss del och sen säger hon ifrån. Hon är stabil alltså och Vega lyssnar. Har hon då varit själv och ingen annan satt gränser, så har det blivit värre och värre. Idag var vi ute och gick och det cyklade förbi en man, Vega reagerade genom att titta och sen gick vi vidare. Så hon är precis som hon brukar igen.

Jag skulle så gärna vilja göra det, men känner att det inte är rätt mot Vega. Jag väntar mitt tredje barn i slutet av April början på Maj och Vega är den som behöver mest tid. Hon behöver mental och fysisk stimulans långt mer än de andra två, så känner att det är ohållbart i längden med tre hundar och en liten bebis...

Det låter som att Vega i rätt miljö och med rätt ägare är en helt OK vovve. Du kan inte hitta någon pålitlig hundvan person som kan ha henne som motionskompis några ggr/vecka?  Jag brukar emellanåt ta mig en annan hund på mina och Mållans skogspromenader eftersom den hundens matte inte kan gå så långt eller fort av sjukdomsskäl.