Ända sedan vi fick hem vår valp vid 12 veckors ålder har han morrat vid matdags och vi får inte röra honom när han sover. Detta har eskalerat och nu har han börjat bita mig ordentligt (aldrig min pojkvän). I går hade blev det "slagsmål" då han blev skogstokig vid kloklippning, vilket aldrig har hänt förut. Jag måste be honom sätta sig långt ifrån sin matplats när det är matdags för annars hugger han när jag sätter ner matskålen. Han kan aldrig slappna av och buffar och skäller vid minsta ljud, så nu sover en av oss i vardagsrummet med TV:n på för att döva ljuden runt omkring.  När han kommer självmant och lägger sig i mitt knä och jag rör honom morrar han. När han sover och vi bara går förbi kan han morra. Vi har provat Adaptil, eftersom vi tänkte att han kanske är stressad och inte kan slappna av, men det funkar inte alls. Någon har tipsat oss om Valeriana ett tag för att kanske få honom lite lugnare? Vi har provat med passivitetsövningar, men det funkar inte. Vi tycker att han får lagom med motion och hjärngympa , men har sover nog inte så mycket som han skulle behöva. Jag tar aldrig initiativ till kel längre eller fysisk kontakt överhuvudtaget för mina händer är blåbitna. I helgen så var han helt besatt och skulle jucka på båda min mamma och bror och det gick inte att bryta, han slutade först när han var helt slut.

Han är ju visserligen en terrier men så här "galen" har jag aldrig varit med om. Vi börjar bli trötta och desperata för vi vet inte hur vi ska hantera honom vid dessa lägen. När vi är utomhus är han en mönsterhund, skvallrar på varje hund, kommer på inkallning, leker fint med hundar.

Antingen gör ju vi något fel eller så är det något som inte står rätt till med vovven. Ska man kanske be en vet att undersöka honom och se så att det inte är något fysiskt fel eller är det en hundpsykolog som gäller, eller är det något som vi ska ändra? Han är sex månader nu så funderingar om kastrering har uppkommit, är det rätt väg att gå?