Beklagar er förlust, det är alltid hemskt att förlora ett djur, speciellt när de verkligen är en familjemedlem.

Vi förlorade vår tik Milla för två år sedan i sommar, och det som räddade vår familj var det faktum att vi redan hade Benji som då var tre år gammal. Det hjälpte oss för vi kunde inte deppa ihop helt, för Benji behövde oss. Nu kan jag aldrig tänka mig att inte ha två hundar när den ene börjar bli till åren. Kommer aldrig hända.

Nu har ni antagligen ingen till hund, och att skaffa en är definitivt inte lösningen. Ge det tid, det onda kommer börja läka och ni kommer börja kunna prata om minnen med glädje och kärlek istället för ren sorg. Jag och min lillasyster pratar ofta om Milla, och det är ingen sorg i de samtalen. Vi är tacksamma över att ha haft henne som hund, och det är härligt att kunna prata om henne.

Så sörj. Titta på gamla bilder och filmer, gråt, prata, gråt lite till, och så ska du nog se att ni till slut börjar le och skratta åt alla minnena istället för att gråta. 

Min 13 åriga toy pudel dam somnade in för 2 veckor sen då hjärtat inte klarade mer..  Det gör fruktansvärt ont men tiden läker faktiskt..  💗💗💗💗

När vi tog bort min förra hund, så hade jag som tur var, grabbens jag kunde låna när jag ville och som betydde väldigt mycket för mej.Så vi tog långa promenader han och jag..... Det hjälpte, samt familjen såklart. Ett annat sätt jag bearbetade sorgen på, var att ta tag i alla foton på henne som jag hade låg i datorn, sorterade och gjorde collage som jag sedan skickade till en fotofirma för att sedan göra tavlor av. På nåt sätt hjälpte det att pyssla med detta.

Tiden  läker faktiskt......

Sen hittade jag min underbara Bella och hon var den bästa medicin som kunnat fås! Hade inte tänkt skaffa en ny hund jus tdå, men det var kärlel vid första ögonkastet. Vi var nog menade för varandra....

Det är svårt att mista sin kamrat men ljuset finns där framme! Ge det tid och tillåt dej själv att sörja.