Visst, hundar känner sig generellt mer trängda i koppel och kan agera utåt mer, men att släppa en utfallshund på en icke-utfallshund är dumdristigt. Det här är inte samma sak som när två hundar är okopplade och löser ett litet gruff själva.

Släpp aldrig ihop din hund med hundar du inte litar på. Skador sker så snabbt, både mentala och fysiska, och är så fruktansvärt onödigt. 

Hänvisa dessa sorters personer till hundmöteskurser eller hundpsykologer nästa gång, för din hund ska inte vara någon annans försökskanin.

Tack för tydligt svar! Många gånger har jag fått höra "vi kan koppla dem om det inte fungerar", men då kan ju skadan redan vara skedd. Och det är inte alltid så lätt att skilja på hundar i slagsmål. Vissa av de här hundarna har han lekt med när han var yngre men sen han blev könsmogen är det något som triggar andra hanhundar, med tikar går det bra. Förmodligen vill de sätta honom på plats. En gång hände det när de var lösa så jag vet att han KAN slåss. Men det ska gå mycket långt innan han härsknar till, och jag vill gärna bevara hans milda grundattityd 

Jag skulle aldrig släppa min hund tillsammans med hund som ger klart bråkiga signaler. Det där om kopplade respektive okopplade hundars beteende gentemot varandra tror inte jag på. De hundar som ger aggressiva signaler i koppel förändrar inte beteende när de släpps lösa - det har jag sett många bevis för. Om din hunds "fredssignaler" inte uppfattas eller nonchaleras av annan hund skulle jag gå min väg. Ingen idé att satsa på den hundkontakten.

Och att låta två  bråkiga aggressiva hundar göra upp - nej! Det blir inget bättre av alls! Har man sett ett hundslagsmål på riktigt inser man att det faktiskt är på liv och död. Inget man vill medverka till.

Håller med ovan om att jagi nte ser något skäl varför du ska ta risken det innebär att släppa ihop din hund med en uppenbart osäker/bråkig individ. Någon kan bli skadad, och det kan bli dyrt, ekonomiskt och känslomässigt.

*Men* jag har dock upplevt att vissa hundar beter sig olika i och ur koppel. Min egen "lilla" dam kan plötsligt hänga i kopplet i riktning mot en hund som hon normalt inte skulle vilja gå i närheten av. När jag släppt efter på kopplet har hon som helt kommit av sig, stannat upp och tittat lite anklagande på mig... Hon tar kort sagt definitivt psykiskt stöd från kopplet och beter sig mycket mer "på" när hon är kopplad än lös.

Tack för era svar! Jag har blivit stärkt i min känsla att det inte finns något skäl att "låna ut" min hund till att bemöta aggressivt beteende, tvärtom att det kan göra honom illa. De flesta hundar lär inte bli förvandlade så snart de kommer ur kopplet, och min hund har inget ut av att agera slagpåse. Att kopplet ofta inte gör skillnad kanske beror på anledningen till hundens beteende. Ligger det rädsla bakom kan kopplet ge stöd, men dominant aggressivitet upphör nog inte utanför kopplets räckvidd. Tråkigt bara att de flesta (han)hundar vi träffar är så stridsberedda, trots den andres fredliga signaler!

Så här har det varit för mina hanhundar: Har de som valpar  och innan könsmognad träffat annan hanhund (valp eller vuxen) består oftast den vänliga kontakten. Något undantag har jag väl varit med om, men i regel har det välvilliga beteendet bestått. Hanhundar som träffas först i vuxen ålder har en tendens till att mäta krafter. Det gäller förresten inte bara hundar. Djurriket är fullt av handjurs misstänksamhet och aggresssivitet mot andra fertila handjur.

En äldre hanhund kan visa ett unvikande beteende mot andra hanhundar: gå sin väg, inte vilja vara i närheten. Styrkan börjar svikta.

Förståndiga svar och tankar härifrån, och en snäll hund kan bli påflugen och i värsta fall kan den istället för att försvara sig bli rädd.

Du gör helt rätt som inte släpper ihop den med vem som helst och gapande hundar.
Låt den umgås med de som är snälla och den trivs med.

Det är väl inte alltid ägaren har koll på varför dennes hund skäller, är den osäker och ägaren inte vet det kan det bli riktigt otrevligt. 

Jo, så är det nog. Min hund lekte mest med snälla vuxna hanhundar när han var yngre och har samma lekfulla attityd mot alla hanar fortfarande, trots att han blev könsmogen väldigt tidigt. Det tycks däremot inte hjälpa att de vuxna hanhundarna träffat honom redan som valp, de ser honom som en rival i alla fall.

Och visst är det så det är i naturen, det är lätt att glömma att hundar också hör dit och att de inte är människor på fyra ben  Å andra sidan, även mänskliga "hanar" brukar mopsa sig mot varann ibland

Har också stött på en del människor som önskat att vi ska låta hundarna "göra upp". Min hund är inte aggressiv mot andra hundar, däremot är han tydligt obekväm med andra hundar som är för energiska för hans smak. Då går han undan.

Göra upp om vad, undrar jag när detta föreslås. Om vem som bestämmer, brukar svaret vara, men varför skulle en hund ha ett behov av att bestämma över en annan hund i ett läge då det inte råder någon som helst resursbrist?

En hund som gör utfall är osäker på någonting. På sig själv, sin ägare eller sin omgivning, eller en kombination av dessa. Det är den hundens ägare som bör jobba på förtroendet mellan människa och hund, och jobba med hundens allmänna självförtroende. Första steget är väl då att visa för hunden att man inte utsätter den för situationer då den känner sig hotad eller trängd, så som ett hundmöte där ägarna backar och låter hundarna "göra upp".

I andra fall kan det ju handla om något så enkelt som att de inte förstår varandras språk. Den ena hunden kan tycka att den väldigt tydligt visar att den andra bör backa, samtidigt som den andra inte alls uppfattar de signalerna. Att släppa ihop två hundar som inte alls förstår varandra är onödigt och knappast konstruktivt. Bättre då att låta dem lära känna varandra under mer kontrollerande former, genom att t.ex. ta promenader tillsammans eller bara låta dem hälsa några gånger först, utspritt över flera dagar.

När jag läser ditt svar inser jag att min hund inte heller lyssnar ordentligt på andras signaler. Morrandet och skällandet kanske ibland betyder "kom inte närmare", men det bryr sej inte min hund om, han fortsätter att vilja hälsa och leka oavsett vilken attityd den andre har. Som om han säger "äh det där menar du inte, kom igen så leker vi". Så en del har även han att lära...