Som ägare till en 8 år gammal hund, mamma till en fyraårig dotter, och dagmatte några dar i veckan till en 5 månaders valp tänkte jag mest resonera lite om hur jag upplever det att ha valp kontra barn.
Min uppfattning är att barn faktiskt är lättare att ha och uppfostra än valp. De är visserligen dåliga på rumsrenheten mycket längre, men inte riktigt lika destruktiva och stressande. Misstänker att bristen på rumsrenhet bygger på förekomsten av bra och billiga blöjor, men ändå... Sedan kan ju detta bero mycket på att barn tillåts lite mer utrymme i vårt samhälle (du kan ta med småbarn och handla, inte valpar, skrikande barn är generellt sett mer uthärdliga än skällande hundar enligt de flesta, osv).
En annan viktig skillnad är att barn en dag kommer att komma upp i åldern där man kan förhandla med dem (min dotter har nyligen kommit dit, och det är ett stort lyft kan jag ju säga :D), så lydnad är inte riktigt ett lika stort måste. Sen att jag kan springa ifatt min dotter, och sannolikt kommer att kunna göra detta i ett antal år till, samt att hon inte har så vassa tänder hjälper ju också... :D
Era uppfattningar och teorier i frågan?
Som medlem kan du här läsa lite kort info om Ayrin och gå vidare till medlemsprofilen.
Ingrid W
Medlem 2015-04-10
Jag skrattade gott när jag läste jämförelserna men visst stämmer det. Åtminstone efter ett par år när man kan resonera med barnet men aldrig med hunden/valpen. Jag började resonera med min dotter väldigt tidigt och vi hade praktiskt taget aldrig några konflikter.
Något jag hett önskar att jag kunde få min unghund att förstå är "Om du alltid kommer när jag kallar kan du alltid vara lös!" Jag tror faktiskt han hade gått med på det om jag kunde göra mej förstådd 
Och så skulle det vara skönt att kunna fråga "Vad vill du, vad menar du?" Men med våra hundar får vi alltid nöja oss med att gissa även om vi tycker att vi känner dem utan och innan.
För övrigt var jag själv enligt äldre familjemedlemmar inte så lättfostrad - jag hade för vana att bitas när något inte passade mej. Men vassa valptänder hade jag förstås inte 
Ayrin
Medlem 2016-02-20
Heh, tror inte jag bets, men var enligt min mor inte särskilt lättfostrad...
Jag upplever dock min dotter som ett rätt lättfostrat barn (kan ju ändra sig naturligtvis). Beror antingen på att hon har ett annat temperament än jag, eller på att jag är mer härdad av diverse valpligister än min mor var när hon hade mig :D.
urrrk
Medlem 2009-01-15
En stooor fördel med hundar är, att om jag under de första ca 2 åren är konsekvent och spenderar kanske 5minx5ggr per dag med träning och vardagslyd, så är hunden oftast hyfsat väluppfostrad resten av sitt liv. Ett barn (*host* jag *host*) är inte färdig-uppfostrad ännu vid 20-40 års ålder...
Ingrid W
Medlem 2015-04-10
Fast egentligen är de lika på det sättet att alla är olika - både barn och hundar är olika medgörliga och olika självständiga. Min dotter, och min nuvarande hund, har alltid velat "tänka själv", man har bäst kommit fram med dem genom konsensus. Det går ju ofta på något sätt med en hund också att få den att känna att den själv väljer... Medan min förra hund gärna tog kommandon och glatt gjorde allt jag ville utan att verka ifrågasätta. Hon var inte dum, tvärtom, men mycket mindre självständig än min nuvarande lille rackare
Thurizas
Medlem 2016-09-29
Heh, tror inte jag bets, men var enligt min mor inte särskilt lättfostrad...
Jag upplever dock min dotter som ett rätt lättfostrat barn (kan ju ändra sig naturligtvis). Beror antingen på att hon har ett annat temperament än jag, eller på att jag är mer härdad av diverse valpligister än min mor var när hon hade mig :D.
Har en 4 årig dotter och en valp på 12 veckor. Just nu dottern lättare att ha och göra med än valpen men är rätt så säker på att det kommer ändras inom några år ;) Bara jag får hunden att sluta bitas så är det biff ;) Härligt inlägg och jag känner igen mig :D