Hej!
Dom senaste veckorna har Dixon som nu är 11 månader börjat bete sig lite märkligt när vi är ute och promenerar. Han stannar till och lägger sig ned och sedan tittar på mig. Kan hända på trottoaren, på gräsmattan, mitt på vägen ja överallt. Ibland kan han rulla runt som han brukar göra när han bjuder in till lek. Ibland ligger han kvar där bestämt utan respons. Inget jag gör hjälper för att få honom på fot igen, varken lek prat eller att dra i kopplet. Det enda säkra kortet som alltid får honom att gå upp igen är att släppa honom lös och börja gå i förväg. Då springer han efter mig. Men detta kan jag förstås inte göra när som helst. Godis funkar också men vill såklart inte locka med godis varenda gång. Försöker förstå mig på detta beteende, eftersom han inte gjort likadant förut. Idag lyfte jag upp honom och gick 2 meter för att sedan släppa ner honom. Har någon varit med om något liknade eller har någon aning om vad han vill säga till mig?
Haha, så här har min Ruff (också terrier) gjort sedan han var ungefär 1 år, han är 1½ nu. Plötsligt verkar han bestämma sig att "nu får det vara bra" och så sätter eller lägger han sig. Punkt.
Godis hjälper såklart tillfälligt, men man vill ju inte muta honom att gå. Ibland har jag bundit upp honom och gått utom synhåll, då har han varit mogen att följa med efter 5-10 minuter. Ibland hjälper det att säga till med allvarlig röst. Min vovve väger 20 kg så jag bär honom inte så gärna.
Men jag tror att det är en tonårsgrej, att de testar sin vilja, och att det kommer att försvinna så småningom. Jag tycker faktiskt att det börjar minska, han lyssnar och följer med snabbare nu än tidigare så jag har gott hopp Jag försöker ta det med lite humor under tiden...
Tack för ditt svar! Skönt att höra att det finns fler därute som upplevt liknande beteenden! Tänkte också på det kan ha med åldern att göra. Minns att jag under valpstadiet hade läst på ganska mkt om trotsåldern, men det är lätt att glömma att man kanske är där nu - tiden går så fort. Och så är han så samarbetsvillig i alla andra fall, så jag har lite svårt att förstå varför han blir trotsig på just något sådant. Tänkte om han kanske har ont någonstans.
Jag får avvakta och se som du säger , kanske börjar det avta med tiden.
Jag vet att många brukar fråga "Har han kanske ont?", men då tror jag det skulle visa sig vid andra tillfällen än just när man är ute och går. Han springer, hoppar och går helt obehindrat så länge han är motiverad och nyfiken.
Det brukar inte heller bli så här när vi går på nya ställen och han tycker det är spännande. Värst är det när vi går de gamla vanliga rundorna och är på hemväg.
Men jag vet ju inte hur det är med din hund, du får iaktta honom i andra sammanhang så du kan utesluta smärta som kommer efter en viss stund i rörelse.
Vad är det för ras och hur gammal?
Såg nu att den var 11 månader. Westie ? har den knäleds status? Vet också att unghundar kan reagera så, när de får för mycket runt omkring sig.
Jag har ju svårt att tro att en ung och frisk hanhund skulle välja att lägga sig och vägra gå bara för att "visa sin vilja" - om det är något de brukar vilja är det ju att vara ute i världen för att nosa och markera!
Så när det nu kommit ganska plötsligt (och jag antar att inget har hänt eller förändrats i era rutiner) så tänker jag ändå någon form av smärta/obehag... Som någon nämnde kan hundar också göra så när de är överväldigade, men det upplever jag mest händer med yngre valpar.
Ett alternativ är att han gör så när han tycker att du går åt fel håll, eller när ni passerat någon intressant doft han vill tillbaka mot (fast isf borde han röra sig ditåt om du släpper honom). Vad gör han om du bara väntar ut honom, utan att locka och pocka? Hur lång tid tar det och hur verkar han vara efteråt?
Hahaha...vår 9-månader gamla malteser gör samma sak. Hon lägger sig platt och tittar på oss...jag brukar ta ett tag om rumpan på henne och ge en liten knuff, då får hon fart igen 😆 Ibland bara en liten bit och ibland går det längre. Jag vill mest bara visa att det inte är hon som bestämmer när vi gått klart.
Hon är inget stort fan av promenader rent allmänt, men vi kämpar på för hennes skull.
Jag har ju svårt att tro att en ung och frisk hanhund skulle välja att lägga sig och vägra gå bara för att "visa sin vilja" - om det är något de brukar vilja är det ju att vara ute i världen för att nosa och markera!
Så när det nu kommit ganska plötsligt (och jag antar att inget har hänt eller förändrats i era rutiner) så tänker jag ändå någon form av smärta/obehag... Som någon nämnde kan hundar också göra så när de är överväldigade, men det upplever jag mest händer med yngre valpar.
Ett alternativ är att han gör så när han tycker att du går åt fel håll, eller när ni passerat någon intressant doft han vill tillbaka mot (fast isf borde han röra sig ditåt om du släpper honom). Vad gör han om du bara väntar ut honom, utan att locka och pocka? Hur lång tid tar det och hur verkar han vara efteråt?
Det ligger mycket i det du säger! För vår del börjar det ofta när han vill åt ett annat håll än jag, eller när han får upp en doft som han inte får följa. Sen blir det viljekamp av det...
Och det du säger om att vänta ut gör jag ibland (när jag har tid och tålamod), då tröttnar han till sist på att ligga där och börjar gå igen som om inget hänt Det kan ta 10-15 minuter!
Det känns bekant det där beteendet. Får man inte som man vill så gör man inget alls;)
Jo visst är det en terrier Och samma med den som skrev inlägget från början...